Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De fyra första kaliferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FYRA FÖRSTA KALIFERNA.
161
början med mycken omsorg i Medina. På våren 634 utsände Abu Bekr två härar
mot Syrien. Den ena inföll under befäl af Amr ibn el-As i sydöstra Palestina, den
andra under Jesld ibn Schurahbll och Abu Obeida i det gamla Moab. Sedan Amr
redan hade lyckats tränga tämligen långt in i landet, uppställde byzantinerna en
större här mot honom. Vid underrättelsen om framgångarne i väster hade Kälid
med en utvald ryttarskara skyndat till från Babylonien och öfvertagit befälet öfver
hären i Östjordanlandet. Med denna ilade han nu till Amrs hjälp. I juli eller
augusti 634 utkämpades vid Adjnadein ett väldigt slag, hvari muhammedanernas
förenade härar besegrade byzantinerna. Först på andra sidan Jordan kunde deras
anförare förmå sina flyende skaror att samla sig och hålla stånd. Fienderna hade
förstört fördämningarne vid Beisän och därigenom gjort Jordans öfvergångsställen
otrafikabla. Likväl
lyckades Kalid kom-
ma öfver. Han an-
grep åter fienderna
vid Pihl, där de
hade samlat sig,
tvang dem till åter-
tåg och följde efter
dem till Damaskus.
Under tiden hade
en mindre muham-
medansk afdelning
framträngt mot norr
i det på trupper
blottade landet och
intagit staden Hims-
Emesa. Framför
Damaskus’ murar
sammandrabbade
Kälid ännu en gång
med byzantinerna
och inneslöt dem
därpå i staden. Ef-
ter nästan ett års
belägring gaf sig
Damaskus i augusti
635. Af för oss
obekanta skäl öfver-
togs nu öfverbefälet
Arabisk ryttare.
Efter en arabisk papyrus från 900-talet.
Ur ärkehertig Rainers samling i Wien.
i Kälids ställe af
Abu Obeida, men
den förre förblef
äfven framdeles fält-
tågets egentliga drif-
vande kraft. Emel-
lertid hade en ny
byzantinsk här från
Antiochia trängt
fram i Syrien, san-
nolikt i afsikt att
undsätta Damas-
kus. Därtill kom
den visserligen för
sent, men den lyc-
kades åtminstone
återtaga Hims. Un-
der hösten och vin-
tern tyckes vapen-
hvila hafva rådt.
Sommaren 636
öppnade byzanti-
nerna fälttåget med
en väldig här under
befäl af sacellarien
Theodorus. Mu-
hammedanerna in-
väntade dem vid
Jarmuk och tillfo-
gade dem där den 20 augusti ett tillintetgörande nederlag. Därpå trängde de segrande
mot norr och besatte Hims for andra gången.
Emellertid hade man äfven i öster fortsatt striderna med perserna. Sedan Kälid
på våren 634 afgått till Syrien, hade bekriten Mutanna öfvertagit öfverbefälet i Hlra.
Under juli samma ar hade kalifen Abu Bekr aflidit i Medina, och Omar, den kraft-
fullaste och mest ansedde bland »Utvandrarne», hade öfvertagit regeringen. Liksom
han redan energiskt understödt det syriska fälttåget, sa skickade han nu också för-
stärkningar till Babylonien under Abu Obeid af Taklfstammen. Men äfven perserna
gjorde anstalter för att försvara sig mot inkräktarne. Vid Kuss en-Nätif mötte en
persisk här muhammedanerna. Abu Obeid öfvergick där Eufrat på en skepps-
brygga och inlät sig i strid, men blef slagen och stupade själf. Då skeppsbryggan
genom en alltför ifrig muhammedans nit redan delvis var uppbruten, hade Mutanna
all möda att trygga återtågsvägen för de flyende. Segrarne hindrades emellertid från
att utnyttja sin framgång af de ytterst intrasslade inre politiska förhållandena i det
persiska riket. Men äfven Omar hade genom denna första motgång förlorat nästan
allt intresse för den babyloniska krigsskådeplatsen. Först följande ar började per-
Värld&historia III.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
