- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
170

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De fyra första kaliferna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.

att sitt namn i traditionen, hade störtat, tillföll segern Ali (den 9 december 656).
Aischa drog sig tillbaka till privatlifvet, och Irak underkastade sig Ali, som nu
stannade kvar där och residerade i Kufa.
Därmed afträdde Arabien och särskildt Medina den ledande rollen åt provinserna,
los hvilka den materiella makten redan länge hade legat. De af profetens vänner
och anhängare, som stannade i Medina, förlorade sitt politiska inflytande och egnade
sig hädanefter i stället åt studiet af traditionen. Den stad, som en lång tid hade
3ehärskat Främre Asien, förvandlades nu till ett lärdomssäte för de fromme och ett
njutningens tillhåll för den världsligt sinnade adeln, som såg sig utestängd från
statsledningen genom provinsialerna. I Mekka upprättade en rik privatman det
ftrsta spel- och läsrummet, hvari såväl schack- och damspel som böcker stodo till
lästernas förfogande. I Medina skref diktaren el-Ahwas sina kärlekssånger, och
persern Junus anpassade musiken efter tidens förfinade känslolif. Men Medina-
Dornas tidsfördrif voro icke alltid lika oskyldiga. Profetens stad fick snart rykte om
sig att härbergera ej blott de basta utan äfven de mest lättfotade sångerskorna.
Plikten att hämnas Otmäns mord ålåg Omajjadernas hufvudman, ståthållaren i
Syrien Moäwija ibn abi Sufjän. Men innan han kunde fullgöra denna skyldighet,
ar han tvungen att betrygga sin ställning i sin provins, som fortfarande var utsatt
or angrepp af byzantinerna. For detta ändamål behöfde han framför allt Egypten,
ian lyckades också tillfångataga Alis därvarande ståthållare. Men innan han kunde
bemäktiga sig landet själft, angreps han af Ali, som i egenskap af kalif måste till-
kämpa sig erkännande i hela riket. Tidigt på sommaren 657 bröt Ali upp mot
nordväst, och vid den syriska gränsen på slätten Siffln vid Eufrat mötte Moäwija
lonom.
Syrerna voro bättre skolade i militäriskt afseende an Iraks oroliga invånare,
ikväl hade dessa under befäl af Mälik el-Aschtar, en af Alis ifrigaste anhängare,
ill en början öfvertaget. Då bundo syrerna sina koranexemplar på sina lansspetsar
ill tecken på att de från vapnen vädjade till Allahs ord i tvisten om herra-
väldet. Irakierna läto lura sig häraf och tvungo Ali att inställa striden och under-
handla med Moäwija. Man kom öfverens om att välja tvenne skiljedomare. Amr
bn el-Äs, Egyptens förre ståthållare, för Moäwija och Abu Musa för Ali, hvilka
efter koranen skulle bestämma, hvilken af dem makten rätteligen tillkom. De skulle
räffas på en mellan Syrien och Irak belägen ort i månaden Ramadän.
Under återtåget fingo irakierna klart för sig, att de hade gått i en fälla, men
gjorde icke sig själfva utan Ali förebråelser härför. Vid hans ankomst till Kufa öfver-
gåfvo honom 12,000 man och lägra sig i Harura. Dessa käridjiter (»dissidenter»),
som man kallade dem, förkastade skiljedomstolen, då afgörandet endast tillkom
~ud. Ali lyckades visserligen förmå dem att vända tillbaka, sedan han vunnit deras
anförare på sin sida genom att bjuda dem personliga fördelar. Men då han icke,
som de hade väntat, förde dem emot syrerna, öfvergåfvo de honom på nytt och
valde sig i mars 658 en egen kalif. Först tre månader därefter var Ali i stånd att
anda sina vapen mot dem. Vid Nahrawän kom det i juli till en drabbning, som
slutade med ett fullständigt nederlag för käridjiterna.
Under tiden hade skiljedomstolen sammanträdt. Om ort och tid finnes ingen
säker uppgift, ej heller äro vi närmare underrättade om förhandlingarnes förlopp.
Det ser ut, som om af för oss obekanta skäl den ursprungliga öfverenskommelsen
eke hållits, och de båda skiljedomarne först ar 658 sammankommit i Adruh i det
"brna Edom. Alis underhandlare tyckes hafva gjort det förslaget, att båda medtäflarne
skulle draga sig tillbaka och valet af en ny kalif, liksom efter Omars död, öfver-
emnas åt ett valkollegium. Därtill kunde Ali icke samtycka, och sa återstod
honom ingenting annat an att bryta sitt löfte om underkastelse under skiljedom-
tolens afgörande.
Moäwija tog nu åter itu med Egyptens eröfring, som Alis angrepp tvungit honom
att uppskjuta. Dess nyutnämnde ståthållare mötte honom vid hans inmarsch i lan-
det, men blef slagen i juli 658. Landets underkufvande afslutades därpå af Amr.
VIot ett angrepp från byzantinernas sida betryggade sig Moäwija genom att redan
samma ar afsluta ett vapenstillestånd med kejsar Konstans, visserligen för priset af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 22:10:25 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free