- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
186

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Omajjaderna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
namn. Men då han såg sig förekommen af en äldre partichef, begaf han sig till
Makwän. Här uppträdde han redan med oförtäckta härskarlater och gjorde sig däri-
genom misstänkt bland araberna, men det här likaväl som i rikets centrum här-
skande stamhatet hindrade dem från att gemensamt vända sig mot honom. Sina
anhängare, som mest bestodo af iraniska bönder, lät han »på Allahs bok och pro-
fetens sunna» edligen förpliktiga sig till lydnad mot den af profetens familj, »om
hvilken man skulle komma att ena sig». Trupperna lat han särskildt förbinda sig
till obrottslig lydnad mot officerarne.
Till följd af arabernas oenighet lyckades Abu Muslim bemäktiga sig staden Merv.
Därifrån upptog han kampen mot Naischäpiirs ståthållare, Nasr ibn Sajjär, och sa bör-
jade det krig, hvari slutligen Omejjadernas välde gick under. Första angreppet gjorde
icke Abu Muslim själf utan Kahtaba ibn Sälih, en man af Tajjistämmen, hvilken
Ibrahim i Mekka vunnit för sin sak och utsett till sin fältherre genom öfverlem-
nande af en svart fana. Sedan han slagit Nasrs son vid Tös, utrymde denne
Naischäpur, och Abu Muslim kunde i juni 748 flytta öfver dit. Nasr blef innesluten
i Nihäwend, och den till hans undsättning framryckande ståthållaren af Kermän
blef den 18 mars 749 slagen i närheten af Ispahän och föll i striden. Efter några
månaders förlopp slöto de i Nihäwend inneslutna syrerna ett fördrag med fienden
utan att bry sig om korasänierna, som nedgjordes utan förbarmande.
Från Nihäwend ryckte Kahtaba genast mot Irak. For ståthållaren i denna provins,
som tågade mot honom öfver Tigris, vek han undan och vande sig direkt mot Kufa.
Då ståthållaren följde efter honom, blef han nära Anbär öfverfallen i sitt läger den
27 augusti 749 och tvangs att draga sig tillbaka till Wäsit. Under denna nattliga
kamp hade Kahtaba stupat, men hans son Hasan, som redan förut uppträdt som en
ganska själfständig anförare, öfvertog omedelbart hans befäl och besatte Kufa.
Denna stad hade redan länge varit medelpunkten för Abbasidernas agitation. Abu
Salarna, »profetens familjs visir», framträdde nu öppet och tog ledningen i sin hand.
Hufvudmannen för huset Häschim hade kort förut på kalifen Merwäns befallning
häktats i Humeima och afförts till Carrhse. Dessförinnan rådde han de sina att fly
till Kufa och utnämnde sin broder Abu ’1-Abbäs till sin efterträdare. I oktober an-
kommo 14 Abbasider till Kufa.
Visiren Abu Salarna, som blott hade svurit Ibrahim personligen lydnad, var icke
hågad att utan vidare underordna sig Abbasiderna och försökte till och med hålla
dem på afstånd från korasänierna. Men en representant for Abu Muslim förmedlade
ett sammanträffande mellan Abu ’1-Abbäs och 12 korasäniska chefer, hvilka nu
bragte honom sin hyllning. Då måste Abu Salarna uppgifva sitt motstånd, och den
28 november 749 fick Abu ’1-Abbäs i Kufas moské mottaga den offentliga hyllningen
för den nya dynastien. Sitt första tal från predikstolen måste han afbryta till följd
af ett feberanfall, men hans farbroder Däud intog hans plats. Han sökte bevisa ur
koranen, att hans slakt hade giltigare anspråk på kalifatet an Alis ättlingar. Efter-
tryckligt framhöll han, att korasänierna bragte Irak befrielse från de förhatliga sy-
rernas ok. I alla händelser kände sig kalifen ännu icke fullkomligt säker i Kufa
utan begaf sig tillsammans med Abu Salarna till korasäniernas läger, men skilde
sig snart från honom och tog vägen till Hira. Kort därpå befriades han från Abu
Salarna, som mördades af en vän till Abu Muslim.
Efter Nihäwends intagande hade Kahtaba utsändt Aun el-Asdi till Tigris. Efter
Kufas fall erhöll han förstärkningar men måste lemna ifrån sig öfverbefälet till Abba-
siden Abbas ibn Abdallah. Merwän tågade mot korasänierna, och på den vänstra
stranden af Stora Säb utkämpades ett slag, som efter nio dagars kamp slutade med
Merwräns nederlag. Han flydde, förföljd af korasänierna, öfver Carrhse och Damas-
kus till den egyptiska sjöstaden Farma. De syriska städerna gåfvo sig till största
delen utan motstånd åt de nya härskarne, endast Damaskus försvarade sig en tid.
Merwän stupade i en sista strid vid Buslr i öfre Egypten i början af augusti 750.
Såsom en sista rest af den omajjadiska makten höll den af Haddjädj i Tigris’
sumptrakter anlagda lägerstaden Wäsit stånd ännu i 11 månader trots den oenighet,
som rådde mellan de där innesluta nord- och sydaraberna. Först då ståthållaren
Ibn Hubeira fick kännedom om Merwäns död, inlät han sig i underhandlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free