Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De första Abbasiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
insatte han Tähir, som han stod i tacksamhetsskuld till för mordet på Emm. Tähir
grundade i öster en ståthållarätt, som likasom Aglabiderna i Afrika alltifrån början
var nästan alldeles oberoende.
För kulturutvecklingen var Mamuns regering särskildt betydelsefull på grund af
hans lifliga intresse för den grekiska vetenskapen. I de syriska klostren hade dess
studium aldrig helt utslocknat. För att förstå de grekiska kyrkofädernas teologi var
man ju tvungen att sätta sig in i Aristoteles’ filosofi, ur hvilken de hade hemtat sin
formella vetenskapliga utrustning. Men äfven matematiken och naturvetenskaperna
hade städse varit föremål for ett visst intresse, ehuru syrernas hela andliga kultur
uteslutande uppbars af prästerna. Den medicinska traditionen hade fortplantats icke
blott i klostren utan äfven i särskilda läkarskolor, såsom den redan under Sasaniderna
stiftade skolan i Gundeschäpur. Alla dessa intressen funno nu i Mamun en förstående
gynnare. Under hans regering började »arabernas filosof», Abu Jusuf Jakub el-Kindi,
sin litterära verksamhet. Denne bidrog i hög grad att utvidga sina landsmäns
synkrets icke blott inom den aristoteliska och nyplatonska filosofien, som han för-
medlade åt dem genom öfversättningar, utan äfven genom sina naturvetenskapliga och
särskildt meteorologiska forskningar, hvilka gifvetvis utfördes i denna filosofis anda.
Kindi visar sig som barn af sin tid däri, att han bedrifver astrologien som en allvarlig
vetenskap. Gentemot de alkemistiska svindlerierna intager han däremot en afvisande
hållning. I Bagdad möttes nu grekernas och Indernas vetenskap, hvilken senare
utöfvade ett utomordentligt fruktbringande inflytande på matematikens och astrono-
miens utveckling. Redan Mansur hade låtit öfversatta den indiska astronomiens
förnämsta verk till arabiska, och Mamun lät genom Kwäresmi göra ett utdrag däraf.
Samme Kwäresmi författade på hans anmodan den första arabiska läroboken i algebra.
Hans namn lefver ännu i dag kvar i beteckningen algoritm för en typisk uppställning
af ett räkneexempel. Men äfven för astronomiens praktiska uppgifter hyste Mamun
ett lifligt intresse. På grundval af samtidigt gjorda iakttagelser i Bagdad och Damaskus
lat han revidera Ptolemsei astronomiska taflor och verkställa en gradmätning. I sitt
hofbibliotek, »vishetens hus» (beit el-hikma), sökte han samla såväl den islamska som
de främmande litteraturernas bokskatter.
I nära sammanhang med Mamuns gynnande af den grekiska vetenskapen står
äfven hans ställning till tidens teologiska frågor. På detta område hade länge de
praktiska problemen afgjordt stått i förgrunden. Under islams bägge första århund-
raden arbetade man hufvudsakligen på lösningen af den frågan, huru man skulle kunna
förena de ur koranen och traditionen hemtade teokratiska idealen med det verkliga
lifvet. Traditionen räckte på långt när icke till att besvara alla de frågor, som fram-
trädde som en följd af de invecklade socialekonomiska förhållandena i de gamla
kulturlanden. Därför hade den äldsta rättsskolan, Abu Hanlfas - juridik och
praktisk teologi sammanfalla helt och hållet inom islam liksom på de flesta lägre
kulturstadier - icke dragit sig for att vid sidan af traditionen erkänna logiska
deduktioner såsom berättigade. De yngre skolorna däremot, i synnerhet Ahmed ibn
Hanbals, häfdade traditionens uteslutande auktoritet. Af praktiska orsaker måste
man emellertid i sa fall bekväma sig till att taga det mindre noga med traditionens äkthet,
trots all den formella traditions-kritik, hvarom, man beflitade sig. För öfrigt har
det andliga arbete, som ledarne af dessa skolor och de efter dem följande genera-
tionerna af lärde nedlade härpå, icke ledt till utbildande af en ratt, som behär-
skar det praktiska lifvet. Motsatsen mellan de religiösa idealens fromma väktare
och den verkliga maktens innehafvare hade redan under Omajjadernas tid varit
oförenlig. Under de första Abbasiderna hade den endast teoretiskt blifvit mildrad,
och under deras efterträdare vidgade sig klyftan alltmera. Medan i det praktiska
lifvet, sa långt de maktegandes godtycke det medgaf, gammal nedärfd sedvanerätt
ännu spelade en ingalunda obetydig roll, spunno de juridiska exegeterna alltmer
in sig i sina teokratisk svärmerier, hvilkas ideal först den vid dagarnes ände väntade
befriaren (el-mahdi) skulle kunna förverkliga. Endast i något enstaka fall lyckades
någon »gudsman» genom sitt personliga inflytande på en världslig furste genomdrifva
åtminstone någon del af dessa ideella fordringar.
Vid sidan af frågan, huru muhammedanen enligt Allahs vilja skulle ordna sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
