Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Perser och turkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
har till persisk vers öfverflyttat den berömda fornindiska fabelboken »Kallla och
Dimna», som en gång under de första Abbasiderna hans landsman Ibn el-Mukaffa
hade öfversatt för arabernas räkning, och likaså sagan om Sindbad. Inom veten-
skapen bibehöll visserligen det arabiska språket äfven här i öster sin förhärskande
ställning. Sålunda skref den berömde filosofen och läkaren Ibn Sina, som började
sin bana i tjenst hos den åttonde Samaniden Nuh ibn el-Mansur, sina filosofiska
skrifter på arabiska. Äfven hans »medicinska kanon», som under medeltiden äfven
i Europa ansågs som det grundläggande arbetet inom läkarvetenskapen och ännu
i dag i Persien ar normgivande för de medicinska studierna, var affattad på
detta språk.
Samanidernas slutliga undergång förorsakades af samma orsaker, som störtat
Abbasiderna. Liksom dessa voro de för rekrytering af sina trupper hänvisade till
turkarnes ännu friska, oförödda folkkraft, sa mycket mer som de härskade öfver
vidsträckta, helt och hållet af turkar befolkade områden. Såsom fallet varit i
Bagdad, lyckades äfven i deras här turkarne sa småningom vinna officersbeställ-
ningarne och med utgångspunkt därifrån snart också få ett finger med i den civila
förvaltningen, där de inom kort blefvo farliga genom sin egenmäktighet. Samaniden
Abd el-melik I (954-961) hade utnämnt den förre turkiske Slafven Alptigln till öfver-
kommendant i Korasan. Efter sin härskares död drog han sig tillbaka till Gasna
i Suleimänbergen, där redan hans fader varit ståthållare. Han själf dog, innan han
i denna ställning hunnit blifva farlig för Samaniderna. Men hans f. d. slaf och seder-
mera måg Sabaktigln, som snart förstod att undantränga hans öfriga arfvingar,
vann inom kort en betänklig maktutvidgning genom eröfringar i Indien. Han bör-
jade med att bemäktiga sig staden Bost i Sedjestän, hvars härskare kallat honom
till hjälp mot en inkräktare. Då han icke betalade honom den skatt han utlofvat
såsom lon för den honom bevisade tjensten, beröfvades han helt och hållet sin
makt. Ännu framgångsrikare voro hans tåg till Indien, hvarest radjputernas oenighet
jämnade vägen för honom, och hvarifrån han hemförde det rikaste byte. Tillika
vann han härigenom rykte och ära som islams förkämpe mot de otrogne. Hans
son Mahmud, som redan vid denna tid var faderns högra hand, fick ar 994 af den
samanidiske härskaren förvaltningen af Korasan sig ombetrodd. Då nu Sabaktigln
dog ar 997, efterträddes han närmast af sin äldste son Ismall, men denne visade
sig vara en oduglig slösare. Därför uppfordrade honom hans broder Mahmud att
abdikera och tvang honom följande* ar med vapenmakt därtill. Sju månader efter
sin faders död besteg Mahmud tronen som sultan. Under samma ar hade äfven
Nuh aflidit, och af dennes efterträdare Mansur fordrade Mahmud helt enkelt, att han
skulle afträda till honom hans förra provins Korasan. Men innan det kom därhän,
blef emiren bländad af en turkisk officer, och hans broder Abd el-melik intog hans plats
på tronen. Nu kunde Mahmud uppträda som legitimitetens försvarare. Han förjagade
rebellen jämte hans nye herre från Balk och tog själf sitt residens där. Abd el-melik
flydde till Bokära, föll där i händerna på Turkestans härskare, ilek-känen och
affördes till Urkend. Samanidernas siste ättling, Muntasir, blef efter några olyck-
liga äfventyr ihjälslagen omkr. 1004. Mahmud åter erhöll af kalifen den hittills
felande officiella bekräftelsen på sin makt jämte hedersnamnet Jemln ed-Daula.
Mahmuds lif var uppfylldt af oupphörliga fälttåg. Upprepade gånger trängde
han in i Indien. Ar 1001 eröfrade han Kabulistän, kort därpå Multän och Kasch-
mlr, i det han öfverallt bemödade sig att ersätta brahmanismen med islam. Ar
1006 måste han försvara sina besittningar i norr mot ilek-känen, hvilken han till-
fogade ett blodigt nederlag på slätten vid Balk. Kort därpå begaf han sig åter
till Indien, underlade sig Pendjab, och framträngde under sina eröfringståg ända
till andra sidan Ganges. Ar 1025 afslutade han sina indiska eröfringar med inta-
gandet af Gudjerät. Under tiden hade han äfven utbredt sin makt i norr, i det han
eröfrat Kovaresmien i öster och Djurdjän i väster. Ar 1026 hade han fråntagit Bujiden
Madjd ed-Daula Kaj och fört honom själf som fånge till Gasna.
Mahmud, den råe krigaren, var emellertid ingalunda afvogt stämd mot fredliga
idrotter. Han icke blott smyckade sin hufvudstad Gasna med härliga byggnadsverk
utan förstod äfven att vid sitt hof samla omkring sig diktare och lärde. Som turk var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
