- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
209

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Perser och turkar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PERSER OCH TURKAR.

209

han hängifvet! den sunnitiska läran och föredrog därför den arabiska litteraturen framför
den persiska, hvars representanter till största delen voro anhängare af schiitismen. Han
förföljde ifrigt icke blott schiiterna utan äfven andra kättare, såsom de åt mystiken
hängifna ismaeliterna och de mutasilitiska fritänkarne. Huruvida han förstått sa
värst mycket af det under titeln Jemmi kända arabiska verk, hvari hans postmästare
i Gandj-Rustäk, Muhammed el-Otbi, förhärligade hans bragder, ar väl ändå rätt
tvifvelaktigt. Detta verk ar nämligen ett af de första exemplen på den med en
fruktansvärdt smaklös retorik och granna bilder öfverlastade stil, bildad efter den
persiska kanslistilens mönster, som nu under förfallets tid inträngde äfven i den
arabiska historieskrifningen och som har den väsentliga skulden för den orientaliska
stilens rykte for svulst. Men säkert ar, att han saknade all förmåga att uppskatta
den störste persiske diktaren, epikern Firdausi, som lefde under hans spira och
förgäfves sökte vinna hans gunst. Den iraniska konunga- och hjältesagan hade
hittills hufvudsakligen fortplantats genom muntlig tradition, om ock dess viktigaste
grunddrag redan funnos nedlagda i mellanpersiska prosaverk. Ar 957 hade en hög
ämbetsman i tjenst
hos Samaniden Man-
sur, en viss el-Ma-
mari, för att behaga
Abu Mansur, en son
till Tös’ dåvarande
styresman Abd er-
Rassäk, engagerat
fyra personer, som
sammanarbetade he-
la denna sagosam-
ling i ett nypersiskt
prosaverk. Att gifva
detta stoff en värdig
poetisk form åtog
sig först skalden
Dakiki (själf en an-
hängare af den gam-
le zoroastriska lä-
ran), hvilken lefde
vid det samanidiska
hofvet under Nuh ibn
Mansur (976-997).

Indiskt fabellandskap.

Miniatyr till Hariri. Parishandskriften.

Han blef emeller-
tid mördad af en
gosse, till hvilken
han stod i ett otillå-
tet förhållande, in-
nan han fullbordat
mer an omkr. 1,000
verser. Hans arbete
upptogs vid ar 990
af den då omkr. 60-
årige Firdausi från
Tös; som också förde
det till slut 11 ar
därefter. Han till-
egnade sin Schäh-
näme (konungabok)
till sultan Mahmud,
som han på många
ställen prisar som en
den mäktigaste och
nådigaste härskare.
Den efterlängtade
sångarlönen uteblef
likväl, och först sent erhöll han en oansenlig gåfva. Härpå svarade han med en skarp
satir, som han satte som inledning till sitt odödliga verk för att dymedelst upp-
häfva det beröm, sona han däri egnat sultanen. Han begaf sig senare åt väster tillBujiden
Bahä ed-Daula och författade vid dennes hof sitt epos »Jusuf och Sallha». Sin
lefnadsafton fick skalden åter tillbringa i sin fädernestad, där han dog omkring
1020. Firdausis verk sammanfattar i fulländad poetisk form hans folks samtliga
mytiska och historiska minnen. Ehuru dess omfång ar åtta gånger sa stort som
Iliadens, förfaller författaren aldrig till schablonmässig teknik. Perserna hafva
också alltid med ratta prisat hans stora arbete såsom det främsta mästerverket i
sin litteratur, och hela persernas och turkarnes senare episka diktning ar blott en
efterbildning af Schäh-näme. .
Äfven i rikets östra och mellersta delar blefvo perserna, hvilkas oförmåga att
stäfja den inrotade oordningen framträdde allt klarare under den bujidiska perioden,
snart fullkomligt undanträngda af turkarne. Samanidernas rike hade redan blifvit
ett byte för dessa nomader, och i ilek-känernas och de gasnavidiska sultanernas
områden började nu en ny härskarsläkt framträda, hvilken skulle komma att härska
öfver hela Främre Asien. Omkring ar 1000 hade turkmenhöfdingen Seldjuk i spetsen
för sin stam invandrat till Jand i provinsen Bokära och med hela sitt folk antagit
Världshistoria III. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free