- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
216

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Islam i Spanien och Nordafrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
tekterna, var byggandet af moskéer. I stället for de allra äldsta helgedomarne, som ännu
torde hafva haft en viss likhet med profetens moské i Medina, trädde snart ståtligare
anläggningar, hvilkas grundplan nästan öfverallt var densamma. Genom hufvud-
portalen, som vanligen ligger i byggnadens längdriktning, träder man in på en rät-
vinklig gård (sahn), som på tre sidor omgifves af med ett eller flere skepp försedda
pelargångar. I midten befinner sig en springbrunn med rinnande vatten för de med
bönen förenade tvagningarne (mida). Midt emot hufvudingången ligger den vanligen
af flere skepp bestående egentliga moskeen. I den riktning, som pekar mot Mekka
(kibla) ar i den mur, som afslutar längdaxeln, bönenischen (mihräb) inrättad. Där står
inramen, då han leder de rättrognes bön. Framför bönenischen hvälfver sig vanligen
en kupol, och ännu en kröner stundom midtskeppet. De äldsta och ärevördigaste
profven på muhammedansk byggnadskonst äro Amr ibn el-As’ moské i Kairo, Omajja-
dernas moske i Damaskus och moskeen i Cordova. Den omajjadiska dynastiens
grundare började där ar 785/786 uppföra detta byggnadsverk på den plats, som in-
tagits af den forna katedralen, den enda kyrka de kristne dittills hade fått behålla.
På 12 månader fullbordades byggningens hufvuddel. Med den snabbhet, hvarmed
arbetet utfördes, var man hänvisad till att hemta pelarne från andra, väl mest redan
förfallna kyrkor, och man brydde sig icke mycket om, huruvida kapitalen äfven
passade till pilastern. Under loppet af det 10:de århundradet utvecklade sig emellertid
hos muhammedanerna en själfständig kultur, som närmast anslöt sig ganska nara till
byzantinska mönster men under tidernas lopp alltmer söker egna konstnärliga ideal.
Alla följande emirer hafva bidragit till moskeens vidare utbyggande. Minareten dit-
satte redan Abd er-rahmän I:s son Hischäm. Muhammed I afskilde genom en balu-
strad en särskild loge for hofvet, den s. k. maksära. Abdallah, som till följd af sin
misstänksamma karaktär sökte undvika hvarje beröring med folkmassan, förband
denna loge genom en täckt gång med palatset. Den förste kalifen, Abd er-rahmän,
lat ersätta den gamla minareten med en ny praktfullare sådan. Hans efterträdare
Hakam II utvidgade de 11 långskeppen 100 meter åt söder och skapade en ny mihrfeb,
det ännu bestående Zancarronkapellet, enligt en inskrift upprättadt ar 954, likasom
äfven en ny maksura. Riksföreståndaren el-Mansur slutligen lade till de 11 lång-
skeppen ytterligare 8.
En hög med tinnar prydd mur omgaf hela byggnaden, hvilken hade formen af
en rektangel, som sträckte sig från norr till söder. Tjugu med metallbeslag prydda
portar ledde genom denna mur in i det inre. På norra sidan låg Abd er-rahmän III:s
minaret, prydd med två granatäpplen af guld och ett af silver. Där bredvid var
hufvudingången till gården. Midt emot på södra sidan lågo bönehallens långskepp,
öppna åt gården. Mer an 1,400 pelare uppburo det med rika målningar och ut-
skärningar dekorerade taket af afrikansk furu. Väggarne voro beklädda med marmor.
Rummet fick sitt ljus genom högt upp på väggarne anbragta fönster. De enstaka pelarne
förbundos genom hästskoformiga bågar, öfver hvilka ytterligare rundbågar reste sig.
Tre vackra dörrar förde in i maksuran, som innehöll 119 pelare och mätte från
väster till öster 75 och från norr till söder 22 famnar. Däri låg vid södra väggen
mihräben, tre intill hvarandra gränsande nischer med tandade hästskobågar, som
voro smyckade med koranspråk, arabesker och blomsterslingor i brokiga och gyllene
sten- och glasmosaiker. Den mellersta nischen kröntes af en stor, hvit marmorkupol
med en väldig ljuskrona. Den förnämsta mihräben var en åttakantig nisch, som
ofvantill utlöpte i en jättestor marmormussla (sa enligt Schacks beskrifning). Till
höger om mihräben låg den med rika träsniderier försedda predikstolen, mimbar. Det
bredare midtskeppet var särskildt praktfullt dekoreradt. Till och med bilder saknades
ej fullständigt. På två röda pelare såg man afbildad historien om de sju Sofvare
från Efesus samt om Noaks korp. Islams bildförbud iakttogs under dess kulturs
blomstringstid icke mycket noggrannare an vinförbudet. Redan de omajjadiska
kaliferna Moäwija och Abd el-melik läto afbilda sig i helfigur på sina mynt. Tulu-
niden Kumäraweih lät i sitt palats i Kairo uppställa bildstoder i trä af sig själf, sina
gemåler och sångerskor. De väfda mattorna pryddes synnerligen ofta af figurer.
Fätimiderna egde sådana med afbildningar af härskare och berömda män. Målar-
konsten var hufvudsakligen hänvisad till att illustrera handskrifter. Dock höra vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:33:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free