Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Turkar och mongoler. Kalifatets slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
i Syrien och Seldjukerna i Mindre Asien, täflade med hvarandra i ovärdigt kryperi
inför mongolerna för att åtminstone som deras vasaller få sitta kvar på sina troner.
Djingis-kan hade dött ar 1227 och efterträdts af sin son Ogotai. Om redan denne
var sin fader betydligt underlägsen i handlingskraft, visade sig hans söner efter
hans död 1248 först verkligt odugliga. Stridigheter utbröto mellan dem, hvarigenom
ännu ett uppskof förunnades de muhammedanska landen. Ar 1251 valdes emel-
lertid en son af en af Djingis-käns andra söner, Mangu Kan, till alla mongolers
öfverhufvud. -. Dennes broder Hulägu, en värdig ättling till världseröfraren, infann
sig 1256 i Persien for att bryta
resterna af assasinernas makt.
»Den Gamles från berget» ättlingar
hade, sedan den hemlighetsfulla
nimbus, som omsväfvat deras an-
herre och hans närmaste efterföl-
jare, sa småningom försvunnit,
blifvit persiska småfurstar af den
vanliga typen. Deras makt berodde
emellertid fortfarande förnämligast
på deras starka borgar. Liksom
nästan alla furstar i landet anda
till Armenien och Kaukasus hyl-
lande kommo Hulägu till mötes
vid hans ankomst till Persien, sa
erbjöd honom äfven den siste
assasinfursten Rukn ed-Din, hvil-
kens fader kort förut troligen med
hans vetskap hade blifvit mördad,
sin underkastelse. Men Hulägu
mottog den icke utan belägrade
honom i hans borg Meimun-Dis
och tvang honom till kapitulation.
Under vägen till känens lager blef
han mördad. Hans anhängare
uppspårades öfver hela Persien och
nedslaktades.
Hulägus mal hade från början
varit att som sin broders vasall
grunda sig ett nytt rike i väster.
Sedan Persien nu var honom un-
derdånigt, var det abbasidiska ri-
ket i Babylonien hans närmaste
granne. Efter den kraftige en-Näsir
hade här sedan 1225 åter svaga
oduglingar kommit på tronen. Den
mongoliske härskaren skulle utan
tvifvel hafva frestats af detta lätt-
vunna byte, äfven om han icke af
schiitiska perser hetsats mot Abbasiderna. Efter några underhandlingar, under hvilka
den siste Abbasiden Mutasim försummade rätta ögonblicket att underkasta sig, på
samma gång som han ej heller förmådde rycka upp sig till allvarligt motstånd, föll
Bagdad den 17 januari 1258 i mongolernas händer. Själfva staden skonades till
största delen, men kalifen och många af hans anhörige afrättades, och hans palats
plundrades. Några Abbasider undkommo likväl till Egypten, och en af dem introni-
serades som skenkalif under namnet el-Mustansir-billäh af Mamluken Beibars,
som härigenom ville legitimera sin maktställning. Mustansirs efterkommande resi-
derade i denna ställning i Egypten ända till dess eröfring af osmanerna.
Efter Bagdads eröfring kom ordningen till de syriska småfurstarne. De turkiska
En mongolkejsare på sin tron.
Miniatyr ur Tariki-Djihän-gokäi i Huarts samling i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
