Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det osmanska rikets uppkomst och dess utvidgning intill Suleimān I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 e. BROCKELMANN, ISLAM FRÄN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
sin äldre broder Isa, som bemäktigat sig Brussa, och tillbakavisade hans förslag att
med honom dela de asiatiska besittningarne, slog honom vid Ulubäd och höll därpå
sitt intåg i Brussa, medan Isa flydde till Konstantinopel. Muhammeds broder Suleimän,
som icke ville nöja sig med endast Rumilien, skickade honom med nya trupper till
Mindre Asien, men han blef åter slagen och omkom i Karamän. Mot slutet af
1404 öfvergick Suleimän själf Hellesponten och fördref Muhammed från Brussa och
följande ar till och med från Angöra. Nu inföll hans broder Musa, som hade flytt till
Valakiet, understödd af serberna, i Rumilien, men äfven han blef slagen af Suleimän
vid »Gyllene Hornet» invid Konstantinopel och drifven tillbaka till Donaulanden.
Suleimän miste emellertid genom sitt vilda lefnadssätt alltmer sin ömgifnings
sympatier. Då därför tre ar senare Musa på nytt angrep honom, blef han förrådd,
innan det ännu kom till strid, och under flykten i juli 1410 ihjälslagen af bönder.
Musa vägrade nu att erkänna sin broder Muhammed som öfverherre och började
sin regering med ett hämndetåg mot serberna, hvilkas förräderi tre ar förut han hade
haft att tacka för sitt nederlag. Då han emellertid sedan ansatte äfven kejsar Manuel,
slöt denne med Musas eget sändebud som medlare ett förbund med Muhammed mot
honom. Deras första gemensamma angrepp ar 1410 slutade visserligen med ett
nederlag vid Jedjigis. Under två års tid kvarhölls sedan Muhammed i Mindre Asien
af strider med emirerna af Smyrna och Angöra. Först 1412 kunde han åter ingripa
i Europas politik. Han kringgick nu sin broders trupper, som voro sysselsatta med
att belägra Konstantinopel, och .framträngde mot nordväst direkt till Nisch för att
förena sig med serberna, som där stodo i fält mot Musa. Nästa sommar framryckte
han med dem mot söder. På Tjamorlus smala slättland, invid Iskers flodbädd, mötte
dem Musa den 10 juli 1413 men blef efter tappert motstånd slagen, tagen till fånga
under flykten och stypt i sin broders läger. Serberna och grekerna belönades for sin
hjälp af segraren medelst smärre landafträdelser.
Äfven de flesta vasallerna i Europa och Asien erkände efter kort motstånd Muham-
med. Men vid försöket att tvinga äfven venezianerna på det Egeiska hafvets öar att
hylla honom råkade han i konflikt med deras moderstad och måste, sedan hans flotta
den 29 maj 1416 lidit ett svart nederlag vid Gallipoli, tills vidare uppgifva sina an-
språk därpå.
Huru djupt staten emellertid blifvit skakad i sina grundvalar till följd af den mon-
goliska olyckan och de efterföljande brödrakrigen, framgår af en märkvärdig sekterisk
rörelse, som riktade sig mot själfva islam. Den forne militärdomaren och förste råd-
gifvaren hos Musa, Bedr ed-din Mahmud från Simauna, hade efter sin herres nederlag
blifvit internerad i Nicaea, Här hängaf sig den berömde juristen, som i en ännu i
dag mycket använd lärobok gifvit prof på sina grundliga kunskaper i islamsk rätt,
åt en svärmisk mystisk religiositet, hvarigenom han slutligen helt och hållet aflägs-
nade sig från islam. Hans nya lära, som föreskref egendomsgemenskap och erkände
de kristne såsom med muhammedanerna likaberättigade religionsbekännare, fick ett
varmt mottagande bland de af sina länsherrar merendels förtryckta bönderna i Mindre
Asien. Hans lärjunge Börekliidj Mustafa samlade nya anhängare kring sig på berget
Stylarios vid södra spetsen af Smyrnas hafsvik, midt emot ön Chios. Hans af fana-
tiska dervischer anförda skaror ströfvade snart anda fram till trakten af Magnesia.
Aidins ståthållare, den serbiske renegaten Sjisjman, fick befallning att undertrycka
den farliga rörelsen men blef då han oförsiktigt vågade sig in i Stylarios’ trånga
bergspass, öfverfallen där och nedhuggen jämte alla sina trupper. Föga bättre gick
det hans efterträdare AlT-beg, som likväl åtminstone kom undan med lifvet. Nu måste
Muhammeds endast tolfårige son Murad, hvilken residerade som ståthållare i Amasia,
förena sina trupper med den rumiliske begler-bejen Bajasid Paschas stridskrafter och
vanda sig mot upprorsmännen. I ett slag vid bergsudden Kara-burun bröts deras makt.
Mustafa dog på korset som martyr för sin tro. Hans lärare Bedr ed-din hade redan
förut flytt till Valakiet, och efter att där hafva samlat återstoden af sina anhängare, slog
han sig ned med dem i ett pass i Balkanbergen. Då Muhammed själf rykte mot
honom, gingo hans trupper vid underrättelsen om Mustafas undergång öfver till denne.
Hans sista trogne, med hvilka han ännu en tid irrade omkring, utlemnade honom
slutligen själfva, och han hängdes som högförrädare i Seres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
