- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
259

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Osmanernas kultur under rikets blomstringstid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSMANERNAS KULTUR UNDER RIKETS BLOMSTRINGSTID.

259

början var inskränkt till fyra, steg senare till sex. Dessa visirer sökte ofta på
andra vägar uppnå det, som deras statsrättsliga ställning icke kunde skänka dem, och
därför kommo de vanligen att spela en betydelsefull roll i de intriger, som ständigt
hotade och skakade storvisirens makt.

I viss mån en kvarlefva från den gamla nomadtiden var divanen, som också
vid viktiga tillfällen, i synnerhet då det var fråga om krig och fred, fortfarande
afhölls till häst. Men från att vara en folkförsamling utvecklade sig divanen mer
och mer till ett ministerråd, hvari redan Muhammed II mot slutet af sin regering
vanligen öfverlemnade ordförandeskapet åt storvisiren. Däri deltogo för öfrigt
endast de s. k. »rikets pelare» (erkän-i-devlet), d. v. s., l:o de båda militära öfver-
domarne (kadi-asker) för Anatoli och Rum-ili (efter Sellms stora eröfringar tillkom
en tredje för Afrika); 2:o de båda begler-bejerna för Asien och Europa; 3:o de båda
defter-därerna(skatt-

mästarne) för rikets
bägge hälfter (hvilka
också längre fram
fingo vid sin sida en
tredje för Afrika); 4:o
janitscharernas aga
som armeens repre-
sentant; 5:okapudän-
pascha eller »hafvets
begler-bej» (det äm-
bete, som först in-
rättades för Kair ed-
dln Barbarossa) så-
som flottans repre-
sentant; 6:0 den s. k.
nischändji, för an-
skaffande af sulta-
nens namnteckning.
Divanen samman-
trädde regelbundet
fyra dagar i veckan,
från lördag till och
med tisdag, i en sal
vid seraljens andra
gård. Förhandlingar-
ne varade, två gånger
afbrutna af en ge-
mensam måltid, från

Porträtt af storvisiren Muhammed Sokolli.

Malning i ärkehertig Ferdinands samling i Wien.

morgonen till sent
på eftermiddagen.
Hvarje undersåte ha-
de tillträde till sam-
manträdena och
kunde frambära bö-
neskrifter och anföra
besvär, hvilkas be-
handling sedan van-
ligen åter hänvisades
till de enskilda de-
partementen. Sedan
sultanen icke mer
själf var ordförande,
mottog han divanen
efter hvarje veckas
sammanträden i hög-
tidlig audiens för att
mottaga en redogö-
relse för dess beslut.
Då Asiens och
Europas båda gene-
ralståthållare hade
säte och stämma i
divanen, utöfvade
denna emellertid äf-
ven ett visst infly-
tande på provins-

förvaltningen. Men
var tjenstemännens falhet redan inom centralregeringen mycket stor, sa blef den i
provinserna ofta omåttlig. Då paschan årligen måste på nytt köpa sig sitt ämbete
af storvisiren, lassade han naturligtvis denna penningbörda på sina underlydande
tjenstemän och dessa i sin tur utkräfde den af undersåtarne. Hvar och en af de
20 begler-bejerna, ja, hvar och en af de 290 sandjak-bejerna ville omgifva sig med en
hofstat, hvars^ omkostnader hans förvaltningsdistrikt måste uppbringa. Deras under-
lydande, subaschis, använde alltid den dem tillkommande polismyndigheten till sam-
vetslösa utpressningar. Ännu sämre gick det de orter, hvilkas afkastning af sandjak-
bejerna på viss tid utarrenderats till privata personer. Endast sällan hände det, att
det förtryckta folket reste sig till ett väpnadt själf hjälpsförsök, såsom t. ex.
1578 på Cypern, där greker och turkar i förening gjorde uppror mot den för sin
girighet och grymhet hatade begler-bejen och bokstafligen sleto honom i stycken.
Såsom fallet var med hela statsförvaltningen, sa hvilade äfven rättskipningen
ursprungligen på militärisk grundval. I spetsen för den judiciella hierarkien stod
sålunda äfven i senare tid alltjämt den militäre öfverdomaren, hvilkens ämbete

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free