Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Osmanernas kultur under rikets blomstringstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSMANEUNAS KULTUR UNDER RIKETS BLOMSTRINGSTID.
261
Dansande dervischer.
Efter d’Ohsson, Tableau General de V Empire Ottoman, Paris 1790.
anstalter sönderföllo i tre klasser. De egentliga studenterna heta soffas (med en icke
blott hos europeiska skriftställare förekommande kontamination af SM/Z, »mystiker»
och det persiska sukta, »förbränd»). Vid en Dunder Murad II företagen räkning fanns
det i hela riket 90,000 sådana studerande. Öfver dem stå de s. k. muiderna, repeti-
törerna. Efter afslutandet af sina studier bar den unge mannen titeln dänischmend,
»vetande», och de tre lefnadsbanorna som lärare, präst eller jurist stodo nu öppna
för honom. Men den, som ville få inträde i någon af de högre klasser, som utgjordes
af de »små» eller »stora mollas», måste ännu som dänischmend under sju ar egna sig
åt studier vid en medrese. Därefter fick han undergå en pröfning inför mufti. Den,
som bestod detta prof, fick därmed expektans på en beställning som mudarris,
professor eller lärare vid någon medrese. Dessa åter indelades i tio efter de olika
städernas betydelse graderade rangklasser, af hvilka den högsta var den, ur hvilken
de. »små» mollas framgingo. På folkets religiösa lif utöfvade de sedan gammalt i
Mindre Asien och numera äfven i Rumilien mycket utbredda dervischordnarne (såsom
Nakschbendi-, Maulewi- och tfeÅ-fäsc/H-ordnarne) större inflytande an det officiella
prästerskapet. Systemet att i lämplig fördelning steg för steg meddela de hemliga
lärorna hade alltid med stor framgång tillämpats inom de islamska ordnarne. Medan man
i de invigdes krets icke underlät att taga steget fullt ut till en panteistisk mystik,
som icke blott upplöste islams dogmatik utan äfven befriade dess bekännare från
bandet af dess morallära, underblåstes folkets religiositet genom ekstatiska andakts-
öfningar. Äfven om härvid utnyttjandet af vidskepelsen stundom spelat en icke
ringa roll och af samvetslösa ordensmästare användts för rent materiella ändamål,
sa kan dock icke förnekas, att ordnarne vid många tillfällen under barbariska
förhållanden utöfvat ett moraliskt inflytande af varde.
Deras ceremonier anslöto sig, såsom G. Jacob nyligen har uppvisat, oftast till de
från kristen, ja, anda från hednisk tid af folket med seg trohet bibehållna heliga
bruken och gingo sålunda ut på att försona den ursprungliga befolkningens religiösa
föreställningar med eröfrarnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
