Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Den osmanska maktens tillbakagång intill slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN OSMANSKA MAKTENS TILLBAKAGÅNG INTILL SLUTET AF 1700-TALET.
269
Turkarne framför Wien.
Kopparstick af Romejn de Hooghe.
Apafl. Då kejsaren, därtill förmådd af magyarerna, vägrade att erkänna denne,
hotade Porten med krig. I Europa vaknade nu på nytt medvetandet om kristenhetens
gemensamma plikt att afvärja turkfaran, alltså hvad venezianerna sa länge förgäfves
hade hoppats på. Till och med Ludvig XIV af Frankrike besvarade påfvens uppfordran
om hjälp mot turkarne, trots sitt vänskapliga förhållande till Porten, på det sättet,
att han förmådde de tyska furstar, som under hans ledning sammanslutit sig i det
s. k. Rhenförbundet, att ställa 20,000 man till kejsarens förfogande. Detta anbud
bragte emellertid endast hofvet i Wien i förlägenhet, då det alltjämt sökte undvika
kriget genom underhandlingar. I april 1663 förlorade sultanen emellertid tålamodet
och lät sin här infalla i det österrikiska Ungern. Då osmanerna hotade själfva Wien,
anropade kejsaren Rhenförbundet och Sverige om hjälp. Men redan efter två seger-
rika slag slöt han ar 1664 fred för att åter få fria händer gentemot den franska
politiken.
Nu kunde osmanerna på nytt vända sig med hela sin kraft till kriget på Kreta, där Kan-
dias belägring ännu icke framskridit synnerligen långt. Venezianerna hoppades ännu på
hjälp åtminstone från Frankrike. Men Ludvig ville icke öppet bryta med Porten. För
den hjälp han lemnat kejsaren hade han formligen ursäktat sig i Stambul. Ännu mer
var man emellertid där missnöjd med hans tvångsåtgärder mot barbareskerna. For att
hindra sjöröfveriet hade han ar 1664 besatt Djidjeli och ar 1665 låtit bombardera
Alger och Tunis. Han tillät därför till och med efter fredsslutet i Aachen endast
enstaka officerare att träda i veneziansk tjenst. Först sommaren 1669 afgick en fransk
flotta med 7,000 man till Kreta. Men hvarken denna hjälpsändning eller kejsarens
och hertigens af Braunschweig understöd kunde längre rädda den hårdt ansatta
fästningen. Den 6 september måste den kapitulera, och i det därpå följande freds-
slutet afstodo venezianerna från Kreta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
