- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
271

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Den osmanska maktens tillbakagång intill slutet af 1700-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN OSMANSKA MAKTENS TILLBAKAGÅNG INTILL SLUTET AF 1700-TALET.

271

Sultanen gifver audiens åt en kejserlig beskickning. Efter Kayseriiche Grossbotschaft, Nurnberg 1723.
kame Kamieniec och alla sina eröfringar i Podolien och Ukraina samt till venezianerna
Morea och några platser i Dalmatien.
Efter detta föga ärorika fredsslut drog sig sultanen tillbaka till Adrianopel och
öfverlemnade regeringen helt och hållet till muftin Faisullah, som gjorde sig grundligt
halad genom sin girighet och sin nepotism. Till följd häraf utbröt i juli 1703 ett
uppror. Man kallade sultanen till Stambul for ätt stå till svars inför en divan, men
då han uteblef, afsatte man honom och valde hans broder Ahmed till padischack.
Sedan kort efter freden i Karlowitz Azov blifvit afträdt till tsaren, hade nu denne
fått tillträde till Svarta hafvet, som förut varit en osmansk insjö. Då han emellertid
fick en farlig motståndare i Sveriges konung Karl XII, trädde Porten beredvilligt i
förbindelse med denne och gaf honom efter hans nederlag vid Poltava en tillflyktsort
i sin fästning Bender. Men först mot slutet af ar 1710 började sultanen företaga
rustningar mot tsaren, då han icke kunde komma öfverens med honom om den svenske
konungens hemfärd genom de ryska områdena. Till följd häraf såg sig Peter tvungen
att uppgifva sina krigsföretag i Östersjöprovinserna och vända sig mot söder. Vid Prut
råkade han med hela sin här sa godt som i turkisk fångenskap och endast tack
vare storvisirens besticklighet fick han aftaga på drägliga villkor (juli 1711). Han
nödgades återlemna Azov och slopa Taganrogs fästningar.
Då Porten gick in på detta skenbart ogynnsamma fördrag, berodde det därpå, att
den var mer angelägen om att återvinna de genom freden i Karlowitz förlorade områdena
i väster an om att utbreda sin makt i nordöst. Ar 1714 gaf en konflikt i Monte-
negro en förevändning till krig med Venedig, och inom kort förlorade republiken
åter Morea. Men nu ingrep kejsaren i kriget. Prins Eugen segrade den 5 augusti
1716 vid Peterwardein och eröfrade i oktober Temesvar, den sista osmanska fäst-
ningen på ungersk botten, samt följande ar själfva Belgrad. Hans segerlopp hejdades
emellertid snart genom den spanska politiken i Italien, som tvang kejsaren att gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 22:10:25 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free