Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OSMANSKA RIKET OCH EGYPTEN I 19:DE OCH 20:DE ÅRHUNDRADENA.
275
Turkiska medaljer slagna för sultanerna Selim III och Mahmud II.
1. 2. Selim Ill:s medalj öfver tåget till Egypten 1801. 3. 4. Mahmud II:s medalj öfver kriget mot Mehemmed AH 1832.
Originalen i British Museum.
freden i Bukarest 1812, hvari han nöjde sig med Prutgränsen och afstod från sina
öfriga eröfringar. Ännu farligare för riket voro räja-folkens uppror. Redan ar 1804
hade serberna rest sig under Kära-Georg. De hade i det sista fälttåget energiskt
understödt ryssarne. Därför tillerkändes dem vid fredsslutet en half autonomi med
egen rättskipning. Då likväl det, som mest tryckte dem, skattskyldigheten, icke blef
aflägsnadt, fortsatte de kampen. Sedan Kära-Georg flytt till Österrike, trädde Mikael
Obrenovitj i hans ställe. Ar 1821 utbröt det grekiska upproret, som, underblåst
af det filhellenska svärmeriet i Europa, icke blott åsamkade Porten förlusten af en
i och för sig icke särdeles värdefull provins utan äfven och i synnerhet indrog den
i ändlösa diplomatiska svårigheter.
I alla dessa strider hade janitscharerna åter visat sig fullkomligt odugliga. Men
Mahmud hade väl användt den honom af reaktionen påtvungna väntetiden och sa
småningom besatt de viktigaste posterna med honom personligen tillgifna män. På
våren 1826 kunde han ändtligen åter taga upp Scllms planer. Under skydd af anatoliska
milissoldater, som ståthållaren af Beykos sammandragit på Bosporens östra strand,
utfärdade han befallning om grundande af en ny reguliär truppstyrka, som erhöll namnet
muallem ischkandj (»den öfvade handen»). De erforderliga instruktörerna sände honom
den egyptiske ståthållaren Mehemmed Ali. Janitscharernas officerare voro redan vunna
för hans planer, men underofficerarne opponerade sig dess kraftigare mot den nya
ordningen. Den 18 juni skulle sultanen hålla en parad med den nya truppen i
»Sötvattensdalen» vid Stambul. För att hindra detta gjorde janilscharerna uppror
tre dagar förut. De fordrade närmast blott, att det för den nya truppen införda
exercisreglementet skulle afskaffas. Sultanen lät emellertid genast såsom vid en kamp
mot de »otrogne» utveckla profetens heliga fana och inneslöt janitscharerna med
de i hast sammandragna nya trupperna på Etmeidän, platsen framför deras kasern.
Muflin uttalade högtidligt förbannelsen öfver dem, och sedan började ett allmänt
blodbad, som ingen undkom. Närmare 1,000 janitscharer dödades i de andra stads-
delarne. Deras fana samt deras kännetecken, janitscharmössan, släpades i smutsen,
deras moskéer och stamkafeer förstördes. De dem närstående bektäschi-dervischerna
ocK de till dem anslutna brandkårs- och bärarekorporationerna upplöstes, ja, till och
med af artilleristerna och vakterna vid Bosporen, som dock vid detta tillfälle befunnits
trogna, ehuru de eljest brukade göra gemensam sak med janitscharerna, röjdes alla
för reaktionärt sinnelag misstänkta ur vägen.
Men västmakterna lemnade icke sultanen tid att njuta frukterna af denna blodiga
reform. Den 6 juli 1827 slöto Frankrike, England och Ryssland den s. k. trippel-
alliansen för att tvinga honom att frigifva Grekland. Ty under tiden hade Ibrahlm,
Mehemmed Alis son, med de egyptiska hjälptrupperna hårdt ansatt de upproriske på
Morea. För att understödja honom infann sig sultanens flotta vid Moreas kust i
akt och mening att utskeppa 4,000 man fotfolk och 500 ryttare. Framför Navarinos
hamn, där den låg för ankar, möttes den emellertid af de förbundna makternas
förenade Medelhafseskadrar, hvilka förbjödo Ibrahlm, som öfvertagit befälet, hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
