Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OSMANSKA RIKET OCH EGYPTEN I 19:DE OCH 20:DE ÅRHUNDRADENA.
281
Ministersupé hos StOrvisiren Omkr. 1800. Efter d’Ohsson, TaUeau General de V Empire Ottoman.
enligt den ursprungliga islamska statsrätten aldrig kan blifva något annat an ett förkast-
ligt missbruk. På våren 1804 föll Medina i wahhäbiternas händer. Denna ort, dit
de afgudiska vallfärderna till profetens graf plägade företagas, drabbades hårdare af
eröfrarnes vrede an Mekka. De storartade kupolbyggnaderna öfver den heliga grafven
förstördes, och alla dyrbarheter bortfördes därifrån. De där till stort antal bosatta
turkarne förvisades ur landet. Därmed var hela Hidjäs i wahhäbiternas händer.
Sultanen var genom sin kalifvärdighet förpliktigad att befria de heliga städerna
från kättarnes herravälde och lemnade detta uppdrag åt ståthållaren af Egypten,
Mehemmed Ali. Denne kunde emellertid först ar 1811, efter Mamlukernas undan-
rödjande, taga itu därmed. Efter omsorgsfulla rustningar skickade han sin son Tusun-
Bej i spetsen för rytteriet landvägen till Arabien, medan samtidigt hans flotta fors-
lade infanteriet till hamnen Jambu. Sedan denna genast kapitulerat i oktober 1811,
vände sig den egyptiska hären mot Medina. Men i närheten af det från profetens
historia berömda slagfältet vid Bedr blef den öfverfallen och trots ett hjältemodigt för-
svar nästan i grund tillintetgjord. Tusun själf undslapp med lifvet endast tack vare
den tapperhet, som en skotsk renegat Thomas Keith, alias Ibrahlm Aga, utvecklade.
Men medan nu Saud med wahhäbiternas hufvudstyrka plundrande ryckte fram
norrut ända till trakten af Damaskus, fick Tusun tid att invänta förstärkningar i
Jambu. I november 1812 kunde han eröfra Medina, och påföljande januari månad
lemnade scherlfen Mekka i egypternas händer, hvarpå dessa på sommaren äfven
kunde besätta Täif.
Då emellertid wahhäbiternas makt fortfarande var obruten i deras stamland, be-
slöt Mehemmed All att själf ställa sig i spetsen för hären. Efter sin ankomst till Arabien
bemäktigade han sig först scherlfen Galibs person, då denne, missnöjd med egypternas
förmynderskap, i hemlighet gynnade wahhäbiterna. Han affördes till Saloniki, där
han tre ar senare dog i en farsot. Då nu emellertid wahhäbiterna i november återigen
grundligt slogo Tusun vid Täif och fråntogo honom hela hans artilleri, började Me-
hemmed Ali att rikta sina blickar på det rika Sydarabien i stället för att längre
Världshistoria III. . 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
