- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
284

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.

utrotande. Europeiska instruktörer hade han hittills till följd af stormakternas afund-
sjuka icke varit i stånd att anskaffa. Under sommaren 1836 kommo nu två preussiska
generalstabsofficerare, v. Moltke och v. Berg, på en resa till Stambul och föreställdes
för sultanen. Pä förslag af seriaskern, som genast vid första sammanträffandet lärt
mycket af dem, anhöll sultanen hos konungen af Preussen om permission för
Moltke för en längre vistelse i hans rike och lät honom ledsaga sig på en resa
genom Rumilien. Moltkes råd, i synnerhet i fråga om fortifikationsväsendet, tillmättes
af sultanen en sa Stor betydelse, att han bad konung Fredrik Wilhelm III att sända honom
ytterligare fyra officerare som instruktörer. Den af Moltke påbörjade och därefter
af talrika preussiska officerare fortsatta omorganisationen af hären har i hög grad
stärkt det osmanska rikets motståndskraft. Gardeschefen och storfälttygmästaren,
som hittills innehaft samma rang som krigsministern, underordnades nu denne. Hand
i hand med denna nydaning af militärväsendet gick en reform af de högsta stats-
ämbetena. Storvisirstiteln afskaffades, och detta ämbetes befogenheter öfverlemnades
till en »basch-v^kil», premierminister, som tillika var inrikesminister. I maj 1838
följde en ännu betydelsefullare åtgärd. Samtliga statsämbetsmän, som hittills i de
lägre graderna avlönats direkt af folket och i de högre gjort sig betalda genom sina
underordnade, fingo nu fasta löner.

Trots alla va
sökte Mahmud

ningar af den ryska diplomatien och de preussiska instruktörerna
oaflåtligen efter en förevändning till krig mot Mehemmed Ali. I

februari 1837 haJe denne afvisat anbudet att mottaga Egypten i förläning som ärftlig

besittning och s
sultanen det inre

Förevändning til
bara besittning
januari 1839 ha

åthållarskapet öfver den syriska kusten på lifstid mot att afstå till
af Syrien. Sedan augusti 1838 var den turkiska arméen samman-

dragen under Ha fis Pascha vid Malatia, där feber och rödsot decimerade manskapet.

kriget erhölls därigenom, att Porten tog i anspråk såsom sin omedel-
ett af egypterna besatt område i närheten af Marasch. Redan i
de sultanen gifvit sina trupper befallning att sätta sig i marsch

men ännu en ^ång på diplomaternas uppmaning återtagit den. Han inväntade
emellertid endast en gynnsammare årstid för att förnya ordern om angrepp fi april).
Under väldiga ktrapatser tågade hans armé öfver Taurus och samlade sig vid
Biredjik på öfre Eufrats vänstra strand. Sa snart den kommit öfver till andra sidan af
denna flod, reste sig den med den egyptiska styrelsen redan länge missnöjda befolk-
ningen till sultanens förmån. Ibrahlm hade hittills försiktigt hållit sig tillbaka, då
hans fader med hänsyn till Europa ville undvika hvarje sken af anfallskrig från
sin sida. Först i medio af juni fick han befallning att rycka framåt och den 24
samma månad stötte han på fienden vid Nisib. För ett djärft frontangrepp från
Ibrahlms sida höllo turkarne mot förmodan stånd. Men plötsligt störtade sig det
osmanska gardes kavalleriet utan order emot fienden, tvangs genom artillerielden att
vända om och red öfver det egna infanteriet. Genast försvann all disciplin inom den
turkiska hären, kurderna sköto på sina egna officerare och seriaskern kunde endast
med möda värja sig mot angrepp af myterister. Härvid inträffade emellertid den i
krigshistorien oerhörda händelsen, att hela bataljoner af den segrande hären öfver-
gingo till den slagna fienden och att de egyptiska kyrassiärerna i vild flykt anslöto
sig till det turkiskja rytteriet. Under sådana omständigheter kunde Ibrahlm naturligtvis
icke tänka på ati förfölja turkarne, som drogo sig tillbaka till Marasch och Malatia.
Underrättelser^ om denna katastrof nådde icke mer sultan Mahmud. Han dog
den 30 juni 1830 efter en 31-årig regering, endast 54 ar gammal men sedan en lang
följd af ar försvagad af alkoholmissbruk. Trots motgångarne i hans yttre politik måste
likväl Mahmud alltid räknas som en af de bästa herskarne af Osmäns stam. Liksom
Peter den Store, med hvilken han älskade att jämföra sig, för Ryssland, sa ar Mahmud
for Turkiet gruncjlläggaren af ett nytt tidehvarf.
På tronen följde honom hans endast 16-årige son Abdul-medjld. Vid underrättelsen
om nederlaget vid Nisib förde storamiralen Fevsi Pascha af fiendskap mot storvisiren
Kosrev - detta ämbete hade återinförts vid tronskiftet - flottan med den franske
amiralen Lalandös bistånd till Alexandria. Mehemmed Ali hade redan länge umgåtts
med planen att i egenskap af sultanens majordomus öfvertaga hela rikets förvaltning
och nu tycktes Ställningen vara gynnsam for denna plan. Han lat därför öfverallt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free