- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
286

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286 c. BR

förmån på ett sa
lyckades den rys
rådande samförs

Palestina, dock u
försökt en fredlig
rikets fiende sina
bestående af 22
sportskepp med

iCKELMANN, ISLAM FRÄN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.

tt, som om Turkiet öfver hufvud taget endast lefde af dess nåd,
diplomatien spränga det hittills mellan England och Frankrike
åndet. Den 15 juli 1840 slöt England med Ryssland och de båda

tyska makterna den s. k. kvadruppelalliansen, enligt hvilken Turkiets integritet skulle
försvaras och Mehemmed Ali i nödfall med våld tvingas att återlemna Syrien. Endast

tan Akko, skulle han få behålla. Sedan Porten ännu en gång fåfängt
underhandling i Alexandria, förklarade sultanen Mehemmed Ali såsom
ämbeten och värdigheter förlustig. De förbundnes Medelhafseskader,
torre krigsskepp, hvartill Porten lade två fregatter och några tran-
i,000 man landstigningstrupper, samlade sig vid syriska kusten för

att angripa Ibrahjim. Då den förenade flottan visade sig framför Beirut, upplågade
på nytt ett redan tidigare utbrutet men af Ibrahlm den gången undertryckt uppror
bland Libanons maroniter. De ilade, då de förbundna landstigit i Djunlje, beläget
några kilometer norr om Beirut, i skaror till kusten och mottogo de för deras räkning
medförda gevären. Men den engelske generalen Smith nöjde sig med att cernera
Beirut, hvarför denna stads kommendant, Suleimän Pascha, lyckades bryta sig ut,
då i oktober provianten tog slut, och vid Baalbek förena sig med Ibrahlm, hvilkens
här emellertid redan var fullkomligt demoraliserad.
I november började sir Ch. Napier belägra Akko, denna berömda fästning, som
sa hjältemodigt försvarat sig 1799 mot Napoleon efter hans aftåg från Egypten, 1822
under Abdallah mot Portens exekutionsarmé och 1832 mot Ibrahlm och på hvars
förstärkande Mehemmed Ali nedlagt ofantliga summor. Efter fyra timmars mördande
beskjutning, hvarvid till följd af en explosion i ett krutmagasin en fjärdedel af
besättningen omkom, sökte återstoden undkomma men togs snart efter en blodig
kamp till fånga, hvarefter fästningen besattes. Vid denna underrättelse vände sig
Ibrahlm till Damaskus, utpressade här ytterligare 40 millioner piaster och flydde
därefter för de upproriske, kvarlemnande ammunition och kanoner, till Egypten.
I senare hälften af november lade sig sir Ch. Napier med flottan utanför Alexan-
dria och tvang Mehemmed Ali till ett fördrag, hvari han förpliktade sig att utlemna
sultanens flotta och utrymma Syrien. Till ersättning lofvade han honom garanti for
hans ärftliga besittning af Egypten. Sedan Mehemmed Ali i en skrifvelse till stor-
visiren hos sultanen hemställt om nåd för sin person samt utlemnat flottan, ordnades
nu under makternas medverkan på nytt hans statsrättsliga ställning i Egypten. Han
skulle årligen betala 30 millioner piaster i tribut, inskränka sin här, till sultanen
öfverlemna rätten att utnämna officerare, införa samma lagar och skatter som i det
öfriga riket och för Egyptens del erkänna giltigheten af de af Porten med utlandet
slutna fördragen. Den sultanen först medgifna rättigheten att utse hvem han behagade
af Mehemmeds söner- till hans efterträdare, ersattes på Londonkonferensen med regel-
mässig agnatisk tronföljd.
Porten fick nu på sin lott den svåra uppgiften att ordna de genom kriget ännu
mer förvirrade förhållandena i Syrien. På Libanon sutto sedan århundraden tillbaka
infödda furstar af husen Tenuk, Maan och Schihäb. Liksom Mahmud i Mindre
Asien redan hade brutit dere-bejernas (»dalfurstarnes») makt, sa måste Porten nu
äfven söka bringa Libanon under en provinsståthållares lydnad. Den gamle emiren
Beschlr, som en gång förrådt landet åt Ibrahlm, hade i oktober 1840 flytt på ett
engelskt krigsskepp till Malta, hans äldste son var svagsint och äfven den yngste
oförmögen att efterträda honom. Men Frankrike, som ju gjorde anspråk på protek-
toratet öfver de kristne i Orienten och därmed äfven öfver maroniterna, var icke
hågadt att utan vidare lata ett kristet furstendöme försvinna. Under makternas
påtryckning utnämnde Porten en brorson till den gamle Beschlr till ståthållare, men
satte samtidigt i gång ett druseruppror, som nödvändiggjorde hela Libanons militära
besättande. Till svar på de kristnes besvär utnämnde Porten en undersöknings-
kommission, och denna lyckades förmå befolkningen att ingifva en böneskrift om att
turkisk förvaltning måtte införas. I augusti 1842 genomdrefvo makterna, att
Libanon skulle delas i_två förvaltningsområden under en drusisk och en maronitisk
styresman med titeln käim-makäm. För de blandade områdena - såsom i den viktiga
provinsen Metn vid vägen till Damaskus, där en öfvervägande maronitisk befolk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free