Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Det osmanska riket och Egypten i 19:de och 20:de århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OSMANSKA RIKET OCH EGYPTEN I 19:DE OCH 20:DE ÅRHUNDRADENA.
287
Födelsekyrkan i Betlehem.
Efter fotografi af Bonfils, Beirut.
ning lefde under drusiska scheiker - skulle hvar och en af de båda regenterna
utnämna en delegerad. Då makterna nu också fordrade, att druserna skulle gifva
ersättning för de skador de anställt under 1842 ars uppror, utbröt i maj 1845
inbördeskriget på nytt. Nu lät Porten afväpna båda partierna och ställde vid sidan
af de bada käim-makämerna ett af representanter för de olika folkgrupperna sammansatt
kollegium med förvaltande och dömande makt.
Då Mehemmed Ali dog 1848, efterträddes han, eftersom Ibrahlm redan åtta
månader före honom aflidit, af sin son Abbas Pascha, som såsom fanatisk muham-
medan grundligt föraktade europeisk bildning. Kort efter hans regeringstillträde
uppdök planen att medelst en kanal förbinda Medelhafvet med Röda hafvet. Då
Frankrikes kapitalister intresserade sig därför, var England emot företaget och gynnade
i stället det motsatta projektet om en järnväg öfver Sueznäset, hvilken man verkligen
började bygga ar 1851.
Men icke denna för hela världen sa viktiga kommunikationsfråga bestämde
under de närmast följande åren Portens öde utan en annan angelägenhet, som den
själf alltid behandlat som en småsak men som nu gaf de europeiska mak-
terna förevändning att träffa ett afgörande om hegemonien i Orienten. Det var den
beryktade frågan angående de heliga orterna. De genom minnena från Jesu och
apostlarnes lif helgade platserna i och omkring Jerusalem voro ända sedan kors-
tågens tid gemensam egendom för sex olika kristna bekännelser, den romersk-katolska,
här kallad latinska, den grekiska, armeniska, syriska, koptiska och abessinska. De
tre sistnämnda kyrkorna hade till följd af sin svaghet frivilligt ställt sig under
förmynderskap af armenierna, hvilka i egenskap af Orientens ledande penningmakt
voro oumbärliga för Porten. Den grekiska kyrkan åter var såsom representant för 10
millioner ortodoxa undersåtar och i kraft af Rysslands skydd dem öfverlägsen. Det
latinska prästerskapet, till största delen af italiensk och spansk härkomst, åtnjöt
exterritorialitetsprivilegiet och den franska diplomatiens skydd. De särskilda bekän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
