- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
312

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Persien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID. ’
afganerna, återvände nu till Tebrls, Äserbeidjäns hufvudstad, vid underrättelsen om
att den gamle schacken Feth Ali låg på dödsbädden. Schacken afled också kort
därpå den 23 okt. 1834.
En af Feth Alls söner, Adud ed-Daula, har i sina memoarer åskådligt skildrat
det lif, som fördes vid hans faders hof. Inom hans ganska välförsedda harem inne-
hade damerna af Kadjärstammen och af landets öfriga förnäma släkter, ungefär 40
till antalet, högsta rangen. Den förnämsta bland dem var Asija Hänum, tronföljarens
moder. Men utom henne hade endast en af dessa damer, prins Käsims moder, njutit
schackens gunst. De andra måste nöja sig med sin höga rangställning, under det att
de vanligen ur lägre stånd utgångna favoriterna, bland dem judinnan Marjam Hänum,
egde schackens hjärta. Det kungliga hushållet sköttes af en f. d. slafvinna. Vid
sidan af henne intogo tjenarinnorna vid kaffebordet en gynnad ställning. En af
deras företrädesrättigheter bestod i att få öfverbringa en i konungens skjorta fångad
loppa till någon af prinsarne. Denne hade sedan att med en af schacken själf på
förhand bestämd större summa penningar köpa sig rätten och hedern att döda ett
djur, som vågat förgripa sig på härskarens heliga person.
Ett omåttligt slöseri rådde vid hofvet. Den kvinnliga favoriten Taus-Hänum lär
ensam ärligen hafva gifvit ut icke mindre an 12,000 tumaner (86,400 kr.) för kryddor
till sitt kök. Sin ytterst talrika familj sökte schacken draga försorg om genom rika
morgongåfvor vid äktenskapens ingående. Därvid belöpte sig statens inkomster af
den visserligen ganska måttligt tilltagna grundskatten till endast 989,000 tumaner och
schackens extraordinarie inkomster af gåfvor på nawrös-dagen, böter och konfiskationer
till ej mer an omkr. 1,500,000 tumaner om året.
Man bor emellertid taga i betraktande, att hela förvaltningen liksom äfven hären
måste själf sörja för sitt underhåll.
Muhammed Schack nödgades först kämpa om tronen med sin farbroder Ali Mirsa, som
understöddes af den aflidne schackens förste visir, Emir ed-Daula. Men den engelske
ambassadören förskotterade Muhammed nödiga medel, sa att han kunde besolda sina
trupper, hvarpå dessa under engelsmannen Bethune fördes mot Teherän. Preten-
denten gjorde nu icke längre något allvarligt motstånd, och hans rådgifvare fick med
döden plikta för sitt brott. Kort efter sin tronbestigning återupptog Muhammed sitt
redan söm prins påbörjade krigståg mot afganerna. I sin plan styrktes han sanno-
likt af den i rysk sold stående dalmatiern Simonich. I november 1837 inbröt han
på deras område, men Herät försvarade sig tappert. Själen i försvaret var den eng-
elske löjtnanten Pottinger vid Bombays artilleri, en brorson till Sinds resident, hvilken
»tillfälligtvis)) befann sig där på en resa. De engelska officerarne hade före fälttågets
början måst lemna schackens tjenst. I juni 1838 sände England 387 sipähis till ön
Karak i Persiska viken och hotade schacken med ett angrepp, om han icke upphäfde
Heräts belägring. Den 9 september började schacken återtåget. För att förekomma,
att dess indiska gränser ånyo skulle kunna hotas från Persiens eller Rysslands sida,
lat den engelska regeringen ar 1839 besätta Kabul och Kandahär och skaffade sig i
schack Schudja, som nu insattes som emir, ett villigt redskap för sin politik. Men
den rättmätige tronarfvingen Dost Muhammed tillfogade engelsmännen ar 1842 ett
blodigt nederlag. De nödgades åter utrymma landet och erkänna honom som emir.
Trots motgångarne i sin afganska politik lät Muhammed äfven allt framgent rys-
sarne utöfva det största inflytande och talde till och med, att de ytterligare befäste
sitt valde öfver Kaspiska hafvet genom att besätta ön Aschurada. Provinserna sålde
Muhammed vanligen till den mestbjudande ståthållaren, som sedan naturligtvis bemö-
dade sig om att sa snart som möjligt genom landets utsugande taga igen köpesumman,
då han aldrig kunde veta, om han icke själf snart skulle blifva bortköpt af någon
högre bjudande. Sålunda konfiskerade ar 1846 en nyutnämnd ståthållare i Kirmän-
schäh landets samtliga boskapshjordar och lät sälja dem utomlands, obekymrad om
den snart utbrytande hungersnöden i sin provins.
Då Muhammed afled den 4 sept. 1848, efterträddes han af sin äldste son Näsir
ed-din. Han fick skörda frukterna af sin faders vanvettiga tyranni. Till de uppror,
som utbröto bland den misshandlade befolkningen på olika platser, såsom t. ex. ar
1850 i Ispahän, sällade sig nu äfven en farlig religiös rörelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:33:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free