- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
314

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Persien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314 G. BROCKELMANN, ISLAM FRÄN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
Bajän. Vidskepliga aritmetiska spekulationer, som redan i den äldre islamska mystiken
spelat en stor roll, tjena äfven honom som ett bekvämt medel att skaffa auktoritet
åt hans uttydningar och omtolkningar af den härskande läran. I likhet med islam
gör äfven hans religion anspråk på världsherraväldet, som skall utgå från Persiens
fem heliga provinser och icke längre tolerera några otrogne som härskare. Han
förbjöd studiet af juridik och filosofi och tillät kvinnorna att taga del i samhällslifvet.
Till de gamla nationella tankarne i Zoroasters religion sökte han anknytning, när han
ogillade begrafvandet af liken och förordnade, att man såsom årets förnämsta högtidsdag
skulle räkna den visserligen äfven inom islam alltid med stor ståt firade nyårsdagen
(naurus), sa ock då han införde ett hälsande af solen på fredagsmorgonen. Muham-
medanismens sinnliga föreställningar om de yttersta tingen omtolkade han allegoriskt.
Ar 1845 sände Bab sina apostlar från Buschlr till Schiräs. De väckte emellertid
mycket snart regeringens uppmärksamhet/ Den 6 augusti förbjöd dem ståthållaren i
provinsen Färs att predika och lät för att omöjliggöra lärans vidare utbredning af-
skära deras fotsenor. Den 20 augusti skickade han ryttare till Busehlr för att häkta
Bab själf. I Schiräs blef denne efter anställdt förhör kastad i fängelse men lyckades
fly efter sex månader och fann en tillflyktsort i Ispahän hos ståthållaren Minut-schihr
Kan. Sedan hans gynnare i februari eller mars 1847 dött, fördes han till Maku, där
han tillbragte tre ar i fångenskap. Under tiden arbetade hans lärjungar ifrigt och
med stor framgång på att utbreda hans lära i hela Persien. Särskildt uppseende väckte
det, att den vackra och poetiskt begåfvade jungfrun Kurratul-ain i Kaswln lät om-
vända sig. Hon var den första som praktiserade hans lära om kvinnans ställning, i
det hon lade bort slöjan och började uppträda offentligt. Hennes farbroder, som för
denna orsaks skull förbannade Bab, mördades kort därpå i moskeen af en bäbist.
Under sommaren 1848 framkallade hans anhängare äfven oroligheter i Meschhed.
Fördrifna från Bälfurusch förskansade de sig 12-15 mil söder om denna stad vid
scheiken Tabarsis graf. Den nye schacken Näsir ed-din sände kort efter sin tron-
bestigning trupper för att bekämpa dem. Det första angreppet tillbakaslogo Bäbs
anhängare med framgång. I juli eller augusti 1849 läto de mot löfte om amnesti
forma sig till kapitulation men blefvo det oaktadt nedhuggna. Äfven i Sendjän höllo
bäbisterna nästan hela året 1850 stånd mot de vida öfverlägsna regeringstrupperna.
Den 8 juli samma ar afrättades Bab själf jämte en af hans lärjungar i Tebrls.
Men denna deras ledares martyrdöd retade först riktigt hans anhängare till mot-
stånd. Upproren togo öfverallt i landet öfverhand till den grad, att mot slutet af
ar 1851 den dåvarande premierministern föll i onåd och afrättades. Den 15 augusti
gjorde några af Bäbs anhängare ett försök att mörda schacken, då denne från sitt
sommarpalats i Nijarawän skulle begifva sig ut på jakt. Detta framkallade i slutet af
augusti en ny blodig förföljelse mot sektens medlemmar. Bland de många marty-
rerna märktes Kurratul-ain.
För att undgå dessa förföljelser drogo sig sektens främste män tillbaka till Bagdad.
Dess förnämste ledare var Subh-i-Esel, hvilkens yngre broder Behä emellertid redan vid
denna tid var mycket framträdande. Han skref åren 1861-1862 verket Ikän, som
bland sektens medlemmar fick nästan ännu större spridning an stiftarens egna skrifter.
Då schackens regering ansåg det betänkligt att hafva bäbisternas högkvarter sa nära
sina gränser som i Bagdad, anhöll den hos Porten om att få dem förflyttade längre
in i det turkiska riket. Under sommaren 1864 bortfördes de därför till Stambul och i
december till Adrianopel. Där uppträdde Behä ar 1866-1867 med anspråk på att vara
den nästa, af Bab förutsagda manifestationen af den gudomliga viljan. Sa uppstod en
schism, då Subh-i-Esels parti icke erkände hans anspråk. Då denna strid öfvergick
till handgripligheter, såg Porten sig nödsakad att skilja dem åt. Behä med sina an-
hängare förvisades till Akko, och Subh-i-Esel skickades med sina trogne till Cypern,
där den engelska regeringen beviljade honom ett årligt underhåll. Nu ar i Akko efter
Behäs den 27 maj 1892 timade död hans son Abdul-Behä sektens öfverhufvud (visserligen
icke utan motstånd erkänd som sådan). Denne har till och med lyckats för sin
lära vinna bland andra en engelsk dam, Laura Clifford Barnay, som nu sprider hans
skrifter i engelsk och fransk öfversättning och gör propaganda for hans religion.
Redan 1893 uppträdde hans anhängare i Amerika, och nu finnas där i alla större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free