Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De indogermanska folkens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 R. STUBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
af allt att döma, voro bekanta för urfolket. Redan i urindogermansk tid framställdes en
rusdryck af honung; på steppen finnas emellertid inga bin. Likaså finnes björnen
icke i sådana trakter. Vidare passar steppens landskapsbild icke väl tillsammans med
det faktum, att ord för begrepp sådana som berg, brant strand, dyner tillhöra det
gemensamma språkmaterialet. Slutligen kände redan urfolket till tre årstider, hvilka
näppeligen torde kunna urskiljas på steppen.
Försöket att af språket sluta sig till boningsorten utgår från den förutsättningen,
att man i ett folks språk finner dess naturliga lefnad s villkor afspeglade. Den språk-
historiska forskningen ensam når här inga stora resultat. Blott i förbindelse med en
geografisk och historisk undersökning kan man vinna någon kunskap om de för-
historiska indogermanernas utbredningsområde. De torde som förhistoriskt folk haft
sina boningsplatser där, hvarest deras hufvudmassa i historisk tid alltid befunnit sig,
nämligen i Europa, kanhända inom ett bredt bälte från Atlantiska oceanen anda till
den kaspiska steppen. Möjligen hade de redan på detta stadium besatt norra Europa.
I hvarje fall möta vi i den åtkomliga historiens början indogermanska stammar i de
områden, som bilda öfvergången från Asien till Europa. Här torde indogermanernas
östra flygel hafva varit bosatt, den folkgrupp, som vi längre fram skola återfinna i
iranierna med deras karakteristiska djur, hästen. Mycket talar för, att de förhistoriska
indogermanernas säte - huruvida det var deras ursprungliga hemort, förblir ovisst -
ar att söka norr och väster om Svarta hafvet. Under denna förutsättning skulle för-
bindelserna med den fornösterländska kulturen bäst kunna förklaras.
Icke indogermanerna i sin helhet utan enstaka indogermanska folk ar det, som
träda oss till mötes i historisk tid. Urfolkets splittring och delfolkens vandringar till-
höra öfvergången till den historiska tiden. Hvar och när detta skedde och hvilka
händelser som voro anledning därtill, veta vi icke. Just i sydöstra Europa äro emel-
lertid betingelserna för en sådan rörelse lätt gifna, då hvarje påtryckning af asiatiska
nomadfolk närmast gjorde sig gällande på detta område.
Försöket att skaffa sig en bild af indogermanernas kulturförhållanden anses af
åtskilliga forskare hopplöst, ja, till och med oberättigadt. Det ar enligt deras mening
fåfäng möda att ur ett gemensamt ordförråd söka utvinna en kulturbild. En indoger-
mansk fornkunskap ar för dem icke något annat an en vetenskaplig myntsamling.
Såtillvida hafva de rätt, som det ännu enhetliga indogermanska urfolket försvinner i
en dunkel forntids töcken, det ar endast en hypotetisk storhet. Men det kan likväl
icke förnekas, att hos indogermanernas olika grenar alltsedan deras historiska fram-
trädande en viss materiell och andlig egendom förefinnes, som måste leda sitt ursprung
anda från förhistorisk tid. I denna mening ar försöket att skapa en indogermansk
fornkunskap icke orimligt. Men man måste starkt framhäfva, att i fråga om många
antaganden kan det endast blifva fråga om en relativ visshet.
Det torde få anses som i hög grad sannolikt, att en kulturell företeelse tillhör
den indogermanska urtiden, om den återfinnes hos de vidt åtskilda asiatiska arierna
och europeerna. Men å andra sidan kan äfven ursprungligt indogermanskt material
hafva bibehållit sig endast hos europeerna, särskildt hos de mera primitiva folken, medan
dess försvinnande hos arierna kan hafva berott på olikartade naturförhållanden eller på
en historisk särutveckling.
Hvad beträffar de ekonomiska förhållandena, har boskapsskötseln utan tvifvel
stått i främsta planet, hvarjämte man får antaga, att något åkerbruk börjat drifvas.
Fårafvel förekom redan, och ullen bearbetades till kläder. Nötkreaturen hade stor
betydelse; de betraktades som den värdefullaste egendomen och gällde som värde-
mätare långt in i historisk tid. I nötkreatur betalas brudpriset och dråpsböterna.
I Indien och Iran blir kon ett heligt djur.
De ursprungliga indogermanerna stodo efter allt att döma på öfvergången till fast
bosättning, i det de icke mer voro egentliga nomader men likväl antagligen ofta bytte
om boningsplatser. Vagnen såsom transportmedel ar det kulturhistoriska uttrycket
for ett tidtals förekommande vandringslif. Stridsvagnen, som de vediska inderna lik-
som de homeriska grekerna använde i strid, i Heroskulten och i den därur uppkomna
kappkörningssporten, ar måhända af babyloniskt ursprung. Den ar vida utbredd
bland de indogermanska folken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
