Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Arierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 R- STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
till Syrien. De indogermanska Stammarnes äldsta boningsplatser i Asien torde böra
sökas i Oxusområdet och i de angränsande bergstrakterna. Vi torde böra anse dessa
stammar i Västturkestan för ett från den indogermanska folkenheten lösryckt folk.
Sannolikt hade förfäderna, de senare »arierna», sitt säte här.
Namnet arier finna vi i Veda och Avesta såsom det äldsta uttryck, hvarmed de
båda närbesläktade folken betecknade sig själfva, och namnet involverar redan i
dessa källor en känsla af en viss motsats till icke-ariska folk. I Rig-veda anropas
särskildt ofta Indra och Agni såsom Aryas beskyddare, hvilka det åligger att förgöra
deras fiender, Dåsa eller Dasyu. De inträngande Indernas kamp med Indiens
motståndskraftiga och knappast mindre civiliserade urbefolkning kan höras ut ur
denna deras äldsta religiösa diktning, ty med Dåsa kunna icke menas några andra
an Indiens urfolk. Namnet Arya har i Indien förblifvit benämningen på den öfver-
lägsna rasen. I Avesta möta vi samma folknamn under formen Airya. Äfven här
ställas gentemot de »ariska stammarne» (Airyao dainhavo) de icke ariska folken
(An airyao dainhavo). Som namn på det område, där Ahura-Mazda dyrkades, före-
kommer Airya. Med tillhjälp af persiska skriftliga urkunder och grekiska geografer
kunna vi närmare bestämma detta namns utbredningsområde. Darius kallar sig i
Behistuns stora inskrift en »arier af arisk härkomst». Då i och med Sasaniderna
åter en persisk nationalstat uppstod, betecknade sig återigen den härskande dynastien
såsom de »ariska och icke-ariska folkens konungar». Den gamla benämningen på
det härskande folket föreligger ännu i dag i namnet Iran.
Det skulle för kännedomen Om den ariska folkandan, liksom om de former under
hvilka ariernas första historiska uppträdande egde rum, vara synnerligen värdefullt,
om vi säkert visste, huru denna deras beteckning af sig själfva uppstått och hvad den
ursprungligen betydt. Tyvärr lemnas vi ofta i sticket af etymologien, äfven när den
ar på ratt spår, åtminstone såtillvida som den endast för oss till ett begrepp men
visst icke alltid förmår tränga fram till ett ords fulla historiska innehåll och till dess
funktion i lefvande lifvet. Om den förklaringen ar riktig, att »arier» betyder de
förnäme, »herrarne», sa kan i namnet ligga en erinran om, att dessa folk som eröfrare
inträngt på sina historiska områden. Enligt en annan förklaring skulle det beteckna
folket som idkare af åkerbruk.
Två olika folkrörelser, hvilka beträffande såväl utgångspunkten for vandringen
som dess riktning äro fullkomligt skilda åt, hafva fört indogermanska folk till
Asien. Den äldsta af dessa rörelser utgår från Oxus- och Jaxartesområdet, når
Baktrien, utbreder sig härifrån öfver västra Iran till Medien och Persien och vidare
till norra Mesopotamien och later slutligen en ström falla in i nordvästra Indien.
Det ar den ariska vandringen, hvarur iranier och inder hafva framgått.
Den andra rörelsen förde indogermanska folk västerifrån till Mindre Asien. Här
lefde ända in i det tolfte århundradet f. Kr. en icke-indogermansk befolkning. Dess
kultur möter oss i Tröjas, Frygiens, Cyperns och Kretas minnesmärken. Hettiternas rike
betecknar höjdpunkten af dess politiska makt. Tillföljd af en stor indogermansk vandring
ändrar sig bilden i början af det tolfte århundradet. Af egyptiska berättelser och bild-
verk under Ramses III framgår, att denna rörelse äfven tog vägen öfver hafvet. Framför
allt ar emellertid att märka, att frygerna, ett med de indogermanska thracerna när-
besläktadt folk, gingo öfver till Mindre Asien, hvars mellersta del de besatte. Detta
indogermanska infall gjorde i grund slut på det hettitiska riket.
Den ariska invandringen egde däremot rum betydligt tidigare. Dess början torde
sträcka sig sa långt tillbaka som omkring 2000 f. Kr. Ariernas uppträdande beteck-
nas däraf, att hästen nu dyker upp inom den västasiatiska kulturens gränser. Tyd-
ligen företogo arierna, som man synes böra föreställa sig såsom ett på stepperna
inhemskt ryttarfolk, plundringståg in i Asien i likhet med hvad senare hunner,
ungrare och mongoler gjorde i Europa. För Hammu-rabis lagbok (omkr. 1900) ar
hästen ännu obekant, men kort därpå måste den hafva blifvit känd. Den sumeriska
beteckningen för hästen såsom »åsnan från det (östra) berglandet» visar, att den kommit
från Iran till Västasien.
Ariernas utbredning gifver sig samtidigt till känna äfven i vissa fakta ur de väst-
asiatiska staternas historia. Redan den politiska brefväxling, som Amenofis III (omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
