Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Indiens geografi och etnografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIENS GEOGRAFI OCH ETNOGRAFI.
329
Utsikt öfver Himalayabergen (från Sandapphu).
Efter Boeck, Himalayaalbum.
bottnar den indiska kulturen, hvilken i väsentlig mån ar en spegelbild af sin naturliga
omgifning. Sedan långt tillbaka finnas här stora och blomstrande städer. Hindustan
har alltid varit ett mycket tätt befolkadt land. Gangesflodens väldiga pulsåder
utgör den förnämsta trafikleden. Indiens stora städer, af hvilka många hafva haft en
särskild kulturhistorisk eller politisk betydelse, ligga vid Ganges, sa t. ex. Storrnoguls
gamla residens Delhi, vidare Agra, Allahabad, berömdt som vallfartsort, och Benares,
Indernas heliga stad och medelpunkten för brahmanernas bildning.
Såsom det indiska låglandets södra barriär och den ariska befolkningens sydgräns
kan man betrakta Vindhyabergen. Höglandet söderut ända till Godavari beteckna
vi med namnet Centralindien. Det ar ett af öde klipplatåer bildadt högland, som
knappt tillåter åkerbruk och endast erbjuder betesmarker.
Det egentliga Dekkan ar ett ungefär 800 m. högt platåland med höga randberg.
I väster resa sig Västra Ghats vid Malabarkusten ända till 2,700 m. höjd i Anamali.
Liksom platålandet sänker sig österut, sa äro äfven östra Ghats vid Koromandel-
kusten betydligt lägre. De uppnå i Devodi Munda endast 1645 m. höjd. Framför
Östra Ghats ligger en 150 km. bred vattenrik dalsänka. Denna kust ar ett gammalt
kulturområde till följd af sina förbindelser österut. Det inre höglandet erhåller
föga nederbörd, då västanvindarne till största delen aflemna sitt fuktiga innehåll i
Västra Ghats. Däraf förklaras det inre höglandets steppnatur. Afslutningen söderut
utgöres af Nilagiri-bergen; söder om den sträcker sig en djup sanka, det s. k. Gap.
Dekkans största flod ar Godavari, som bildar ett bredt lågland i höglandets stepp-
område. Genom kipplatån bryter Krishna eller Kistna fram; den ar segelbar först
i deltalandet. Den förnämsta floden i söder ar Kaveri. Dekkans landskapstyp ar i
det inre enformig; savannen med enstaka trad och otaliga vattenpölar ar förhärskande,
medan vid floderna djungler af vass uppstå. Marken ar vågfonnig eller uppfylld af
kullar, och öfverallt växa här palmer.
Med Sydindien står Ceylon i nära samband, det utgör, sa att säga, ett lösryckt stycke
af höglandet. »Adamsbryggan», en klippuppfylld sandbank, antyder den gamla för-
bindelsen. Öns kärna utgöres af ett terrassformigt uppstigande berg, som når sin
högsta höjd i Pidurulagalla 2,536 m.). Ceylon ar med hänsyn till klimat och vege-
tation ett rent tropiskt område.
Indiens etnografi erbjuder en skiftande bild; helt olika raser stå här vid sidan af
hvarandra. Rester af urbefolkningen utgöra den äldsta beståndsdelen, hvaröfver in-
Världshistoria III.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
