Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Indiens geografi och etnografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 R- STUBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
sprak kallas äfven urdu, d. v. s. »lägerspråket», emedan det leder sitt ursprung från
truppernas ståndläger (turk. urda). En utgrening af en mellanindisk dialekt, som
undergått en säregen utveckling, ar singalesiskan, hvilken uppkommit på Ceylon efter
buddismens inträngande där. Den har en egen litteratur, af dels buddistisk-teologisk
och dels poetisk art, hvilken emellertid ar afhängig af sanskritlitteraturen.
Om redan den psykiska bilden af den enstaka personligheten, särskildt den mera
betydande, måste sammansättas af en mängd mycket olikartade drag, sa ar det likväl
en ojämförligt mycket vanskligare uppgift att gifva en bild af hela folk eller hela
raser med deras bestämmande karaktärsdrag. Faran att låta enstaka drag framträda
alltför starkt ligger nära till hands, särskildt där vi äro bundna af en tradition, som
framhåller endast några bestämda sidor af folkets hela lif. Det indiska väsendets
ensidighet, som ar allbekant, får måhända för oss en ännu starkare betoning an
som rätteligen tillkommer den därigenom, att i litteraturen vissa bestämda kretsars
lif i öfvervägande grad skildras och far göra sig gällande - nämligen brahman- och
adelssläkternas - och genom att filosofiska och religiösa intressen stå i förgrunden i
densamma. Den klassiska sanskritlitteraturen ar under sin blomstringstid öfvervägande
en högstämd konstpoesie i hoflifvets tjenst. Dess gestalter äro formade efter be-
stämda regler, ungefär som hjältarne i den medeltida riddardiktningen. Bilden af den
indiska kulturen, sådan den ter sig i litteraturen, framställer icke det indiska lifvet
i hela dess verkliga mångfald utan i många hänseenden endast hvad som framstod
som dess ideal.
Utan tvifvel har Indiens natur satt sin prägel på ariernas karaktär och till väsentlig
del gestaltat deras kultur. Den tropiska naturens omätliga öfverflöd finner, såväl
hvad dess gynnsamma som hvad dess ogynnsamma verkningar beträffar, sin mot-
svarighet i Indernas lif och verk. For behaget att få hängifva sig åt sin öfvermäktiga
skapande fantasi, som i prunkande färger insveper allt verkligt, och få försjunka i
spekulationens afgrunder glömmer indern verklighetens gränser och åsidosätter det
dagliga lifvets kraf. Därtill kommer, att Indien trots många tillfälliga förbindelser
med den omgifvande världen likväl langa tider igenom fort ett isoleradt historiskt
lif. Man måste hålla fast, att det af de väldigaste bergmassor i världen varit afstängdt
från hvarje närmare beröring med den asiatiska folkvärlden. Af de väldiga rörelser,
under hvilka folken vid Medelhafvet utvecklat sina krafter och uppfostrats till högre
historiskt lif, har Indien knappast någonsin haft någon känning. Det har ej stärkts
och utvecklats af den stora, historiskt gestaltande kampen för hem, stat och ratt, ej
heller har det varit utsatt för den befruktande inverkan, som en ständig beröring med
andra folk medför. Indien har trots sina rikedomar stått ensamt. Det har härskat
öfver den inre tillvarons omätliga värld, som hos detta det mest spekulativt anlagda
folk på jorden har vidgats och fördjupats öfver alla gränser. De trånga gränserna
af en betingad tillvaro, hvari de olika föremålen trängas med hvarandra, äro icke med-
vetna för det indiska tänkandet; det höjer sig lätt till det obegränsade. Ingenting torde
vara sa betecknade för hela den indiska kulturen i alla dess yttringar som bristen på
sinne for mått och harmoni och sträfvandet efter det gränslösa. Det indiska tänkandet
har med sådana forskare som Kapila och Kanada åstadkommit verkliga storverk.
Men det nöjer sig aldrig med en världsförklaring, som ar tillgänglig för erfarenheten,
utan uppbygger for att tyda världsgåtan ständigt nya världar i oändliga kretslopp.
Hvad det sedliga lifvet angår, rör sig indern lättare an andra människor mellan
ytterligheterna af en ohejdad sinnlighet och den strängaste askes. Midt i en natur,
som med slösande hand skänker människan sina gåfvor - och indern ar i hög
grad njutningsmänniska-, uppstår lifsförnekandet såsom den yttersta konsekvensen
af motviljan mot att gripa sig ah med något arbete. Ur ett af inre motsatser upp-
fylldt lif uppstå äfven den religiösa trons gestalter. Dessa hafva förlorat de gamla
naturmakternas elementära karaktär och äro icke heller symboler for en högre mänsk-
lighet, utan äfven de äro helt indränkta i den indiska atmosfären af fantasi och sinn-
lighet. Vid sidan af allt detta råder en sträfvan efter individualisering i förening
med ett begär, som ofta synes oss pedantiskt, att vilja systematisera allt. De obetyd-
ligaste skillnader i uppfattning leda till bildande af filosofiska skolor och religiösa
sekter. Indiens hela vetenskapliga lif ar uppfylldt af den finaste, ofta högst skarp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
