- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
340

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den indiska forntiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340 R- STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.

uppgifter, som fortplantats inom hans sekt, inföll ar 776 f. Kr. Äfven andra sekter,
som afvisade brahmanismen, såsom bhaga-vatasekten, hafva sannolikt sitt ursprung långt
tillbaka i förbuddistisk tid. Redan omkring 800 f. Kr. våga vi med säkerhet antaga
tillvaron af religiösa rörelser, som uppstått såsom en reaktion mot brahmanismen
och alltså förutsätta, att den redan förut varit färdigbildad. Detta intygas äfven af
Upanishaderna, som i egenskap af en kulturell nyhet i många hänseenden stå i
motsättning till prästadömet. Om alltså de yngsta delarne af den vediska litteraturen
af sitt innehåll att döma uppstått mellan åren 1000 och 800, sa måste Rig-vedas hym-
ner, som stå i början, vara betydligt äldre.

Vedas uppkomst och fortplantning torde böra tillskrifvas vissa prästerliga släkter.
Bland dem omtalas flere sångarfamiljer, såsom Vischva-mitra, Vasischtha och Vama-deva,
hvilka sägas hafva gifvit upphof till större samlingar. Tydligen fanns det sångarskrån.
Vid sidan af skapelser af upphöjd konst, sånger med enkla och klara former och
verklig känsla, stå sådana, som endast röra sig i traditionella formler och utmärkas
af sitt svulstiga språk. Diktarhe stodo ofta såsom offerpräster i furstars och stormäns
tjenst, såsom cjlet framgår af de dikter, där de uttala sin tacksamhet för undfången
riklig lön. En hofpoesi ar emellertid icke deras diktning. Den hemtar sitt stoff ur
sagans och föl ktrons gemensamma egendom och förhärligar de stora gudarne, som

voro alla inder

blifvit den högi

välbekanta.

Veda har därigenom vunnit en ledande ställning i det indiska lifvet. Den har

jta auktoriteten och säges såsom sådan vara skapad af Brahman själf.

Den ar icke diktad utan omedelbart förnummen såsom en uppenbarelse af den högste
guden. Detta Anseende har den bibehållit inom hela den indiska kulturen, ehuru
angrepp på des^ auktoritet icke hafva saknats. Icke blott religiösa rörelser hafva angripit
den, utan äfv^n Tjarväkas filosofiska skepsis har betecknat den såsom endast en
födkrok och förklarat den för osammanhängande, oklar och full af motsägelser.

Dessa angrepp
lif behärskande

hafva emellertid icke förmått undantränga Veda från dess allt indiskt
ställning.

Kulturförhållandena under den vediska tiden bilda ingen enhet. Å ena sidan
torde redan i ^Idre tid förhållandena o hafva gestaltat sig på många olika satt alltefter
olika bostäder och lefnad s villkor. Å andra sidan hafva också den vediska tidens

inder upplefvat

en relativ höjdpunkt i sin kultur. Jämte rester af en primitiv civilisation

kunna äfven tydliga spår af en upplösning skönjas. Ungefär i det sjätte århundradet
f. Kr. inträder i stat och samhälle, kulturlif och religion ett nytt jämviktsläge, det,
som kännetecknar den indiska medeltiden.
Under den |id, från hvilken Rig-vedas äldre sånger förskrifva sig, hade de ariska
stammarne i Iiijlien ännu sitt säte i landets nordvästligaste del, inom området kring Indus
och dess bifloder, hvilkas namn nämnas i Rig-veda. De torde på de äldsta sångernas
tid redan hafv^ bott här några århundraden; redan hafva nämligen vissa det indiska
väsendets grunddrag utbildats i språk och religion. Senare - mot slutet af den
vediska tiden ]- hafva arierna framträngt åt sydöst in i den öfre Gangesdalen och
till Jumnaflodein. Först i Rig-vedas yngsta sånger nämnas någon gång namnen på
dessa floder. Äter torde hela århundraden hafva upptagits af strider mot de infödda,
under hvilka arierna skapade dessa stater i öfre Gangesdalen, hvilka senare fram-
trädde som deri indo-ariska kulturens sate.
En politiskt sammansluten nation hafva inderna aldrig blifvit. Den äldsta tiden känner
endast folkstammen som politisk enhet. Den sönderfaller - såsom hos germanerna -
i landskap och kantoner. Inom härordningen återfinna vi denna politiska indelning,
emedan folket i sin helhet ar värnpliktigt. I spetsen för stammen stod »konungen»,
som framför allt ar anförare i krig. Statsmakten - antagligen äfven rättskipningen -
tillhörde stamförsamlingen. Den valde kanhända äfven konungen, ehuru ett inom
släkten ärftligt konungadöme äfven förekom. Såsom frivillig gåfva bringar folket
konungen en skatt bestående af naturaprodukter. Till gengäld väntar man af konungen,
att frikostighet skall vara hans förnämsta dygd. Liksom den homeriske konungen
understöder äfven den indiske framför allt sängarne och prästerna, som öfverallt äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free