- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
342

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den indiska forntiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342 R- STODE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
.
Den döde ingår i dödsguden Yamas rike. Tillvaron efter döden ar ett rikare
jordelif, en i lekamligt afseende lycklig, smärtfri tillvaro och icke ett själens skugg-
lika fortlefvande. Den döde ar där utrustad med en fullkomlig kropp utan sjuk-
dom och lyten. Helvetesföreställningen ar ännu icke fullt utbildad. Men det kan
likväl icke förnekas, att tron på lifvet efter detta redan sättes i nara samband med
den etiska utvecklingen. Endast den, som har lefvat ett rättfärdigt lif, framburit
rikliga offer och varit frikostig mol prästerna, kommer in i de saliges rike. De onde,
framför allt de, som icke offrat eller som förgått sig mot brahmaner, drabbas af
helvetesstraffen. Offrets framskjutna plats och den säregna ställning brahmanerna intaga
vittna om, att prästerskapet förstått att använda de religiösa föreställningarne såsom
medel att befästa sin egen makt. Den undantagsställning, som brahmanerna gjorde an-
språk på i det indiska lifvet, framträder redan här.
Den materiella kulturen under den vediska tiden hvilar på åkerbruk och boskaps-
skötsel. Den för Indien under närvarande tid sa viktiga risodlingen var på vedisk
tid ännu obekant. Boskapsskötseln spelade ännu sa länge en viktigare roll an
åkerbruket. Uppskattningen af nötkreaturet såsom det heliga djuret ar starkt mar-
kerad. Att ega talrika nötkreatur ar den vediske inderns högsta önskan. I de
poetiska jämförelserna spelar tjuren eller kon den förnämsta rollen. Till och med
kriget betecknas såsom »begär efter kor», det mest värderade bytet. En långsam
utveckling ur primitiva förhållanden gifver sig till känna däri, att många tekniska yrken
börja få särskilda utöfvare. Delvis sträcka sig dessa tillbaka ända in i den indo-
germanska tiden, sa krukmakarens, smedens och timmermannens yrken. Den sist-
nämnde har framför allt att bygga vagnar. Därjämte sysslar man med att väfva,
sy och fläta, medan åter handel torde hafva förekommit endast i form af byteshandel.
Ett högt utveckladt andligt lif gifver sig till känna i den vediska diktningen. Förmågan
att åskådligt framställa sinar tankar och kläda dem i bilder och den poetiska konst-
skicklighet, som framträder i versbyggnad och stil, äro fullt utbildade. De lyriska och
episka elementen äro ännu icke skarpt åtskilda, äfven om många hymner måste be-
traktas som lyrisk poesi. Skriften var ännu obekant. Det faktum, att sångerna i äldsta
tid fortplantades muntligt, gaf i senare tider upphof till det krafvet, att de heliga
texterna icke skulle få upptecknas. Primitiv poesi lefver endast i samband med
musik. Särskildt den religiösa kulten samt kriget bidraga till utvecklingen af
instrumenten. Stränginstrument, flöjter, cymbaler och 3kramlor ledsaga offer, döds-
fester och kultiska danser, medan horn och trummor tillhöra krigsväsendet.
Det sedliga tillståndet under den vediska tiden motsvarar föga den bild man gärna
gör sig af ett fredligt, oskyldigt herdefolk. Vid sidan af fasta sedliga grundsatser,
som man söker betrygga genom religion och lag, påträffa vi icke få rester af primitiv
råhet men därjämte äfven kulturens laster. Motsättningen mellan de teoretiska
normerna, de sedliga idealen å ena sidan och verkligheten å den andra, ar i Indien
måhända djupare an annorstädes, om man betraktar det sedliga genomsnittet i de
brahmanska kretsarne. Afgörande för hela det indiska moraliska lifvet ar den
mäktiga roll religionen och den därmed sammanhängande rätten spela i det dagliga
lifvet. Läroböckerna i den husliga rätten utvisa ett in i detalj utbildadt system af
ceremonier för alla möjliga förekommande tillfällen.
Vid sidan af alla ceremonier och rättsliga bestämmelser förekomma emellertid
under den vediska tiden ännu kvarlefvor af forntida barbari, såsom människooffer,
utsättande eller dödande af gamla människor och späda barn. Ohämmade framträda
alla barbarernas lidelser. Såsom röfvare och mördare drifva landstrykare sitt spel.
Dryckenskap och tärningspel äro Indiens verkliga nationalsynder. I synnerhet tär-
ningspelet, som spelades med 53 bär af ett träd, var ofta skuld till att indern
såväl som germanen prisgaf både hus och hem. Bedrägeri, förtal, lögn och tjufnad
omnämnas ofta. Därjämte höra vi om våldsdåd och om otrohet mellan äkta makar.
Till och med hetären ar redan känd i Veda. Vid sidan däraf saknas icke tilltalande
drag. Förhållandet mellan äkta makar t. ex. prisas ofta högt, hvarjämte kvinnans
ställning icke kan hafva varit fullkomligt underordnad, då hon tillsammans med
mannen frambar offret.
De vediska Indernas civilisation torde hvarken förtjena det idealiserande förhärli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free