Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Buddas lif och lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
R. STtjBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
rika gynnare. Hans mäktigaste beskyddare, konung Bimbi-sara af Magadha, skänkte
munkbrödraskapet lunden Veluvana vid Rajagrha, där Budda ofta vistades.
Under det första året af sin offentliga verksamhet besökte han sin hemort, Kapila-
vastu. Hans rika, högdragna släkt ville icke kännas vid tiggaren i den gula munk-
dräkten. I synnerhet gjorde hans fader honom förebråelser för att han drog skam
öfver sin familj. Budda måste emellertid, tack vare sin inre storhet, hafva utöfvat
en betydande makt öfver människorna. Det lyckades honom snart att för sin lära
vinna sin fader och sin gemål. För att få hafva sin son, som vid denna tid var sju
ar gammal, hos sig, upptog han honom i munkbrödraskapet.
Traditionen om Suddas lif efter hans »upplysning» har ännu mycket att be-
rätta angående personer och händelser inom brödraskapets krets. Särskildt fram-
träder hans trogne, mest älskade lärjunge Ananda. Äfven om stridigheter inom sam-
fundet höra vi talas. Sa t. ex. uppställde Suddas kusin Deva-datta mycket strängare
asketiska fordringar
an mästaren. Detta
ledde sannolikt un-
der det 26:te året till
en splittring inom
munkförsamligen.
Ännu i det sjunde
århundradet e. Kr.
egde i Indien den
af Deva-datta grun-
dade religiösa sek-
ten bestånd. Det |
ar val dock endast
en legend, att Deva-
datta skulle hafva
anstiftat ett mord-
attentat mot Budda,
hvilket mästarens
underbara kraft lär
hafva omintetgjort.
Om de tre sista
månaderna af Bud-
das lif hafva vi åter
närmare kännedom
tack vare en utförlig
och tydligen ganska
tillförlitlig tradition.
Budda hade blifvit
80 ar gammal. I
byn Beluva, där han
tillbringade regn-
tiden, insjuknade
han. Likväl repade
han sig ännu en
gång och vandrade
till staden Kusina-
gara. I byn Pava
mottog han en
smeds inbjudning
att taga in hos ho-
nom; det berättas,
att han insjuknat
efter att hafva för-
tärt fläsk. Mödo-
samt släpade han
sig in i en liten
skog, där han under
träden lät bereda
sig ett läger för att dö här. Han tröstar sina sörjande lärjungar: »Det ar möjligt,
o Ananda, att Ni kunde börja tänka, att läran förlorat sin mästare. Lagen och discipli-
nen, som jag förkunnat Eder, ar efter min död Eder mästare». - Hans sista ord,
som i själfva verket utgöra hans bekännelse, lydde: »Förgängligt ar allt, som blifvit
till. Sörjen ifrigt for Eder frälsning!» Sagan har omgifvit Buddas död med en
högtidlig storhet. På den döende regna trädens blommor ned, oaktadt det icke var
blomningstiden. I jordbäfning och åska tillkännagaf naturen sin rörelse vid mästa-
rens bortgång.
Buddas död infaller omkr. ar 477. Dödsbudet kom till Mallas, Kusinaga-
ras konungasläkt. De föranstaltade en sju dagars sorgefest för den döde mästa-
ren. Under kungliga hedersbetygelser brändes liket. Relikerna fördelades mellan
åtta adliga och furstliga släkter, hvilka stått honom nära. Hans egen familj erhöll
hans ben. Sakyas bisatte dem i en stor stensarkofag och reste en stupa öfver
griften. Denna Buddas graf återfanns och öppnades ar 1898. Man påträffade däri
flere urnor, af hvilka en bär en inskrift på det språk, som talades i Magadhalandet,
där Budda hade verkat, och lyder sålunda: »Denna behållare med reliker efter den
upphöjde Budda af Sakyasläkten ar en skänk af bröderna jämte deras barn och
hustrur äfvensom Systrarne.» Relikernas äkthet ar höjd öfver allt tvifvel. De be-
finna sig för närvarande i konungens af Siam ego.
Musik och dans.
Buddistisk relief från Amaravati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
