Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Djainareligionen - 8. Indiens politiska historia från Alexander den Store intill islam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konsten har af djainas riktats på storartadt sätt. Några af Indiens mäktigaste
tempelbyggnader, såsom t. ex. de under 1000- och 1100-talen uppförda marmor-
templen på berget Abu med sina ljusa hallar och sina pelargångar, tillhöra djai-
nas’ skapelser. .1 djainas’ konst upptogos äfven hinduismens talrika gestalter. I
alla väsentliga drag öfverensstämmer djainas’ arkitektur med brahmaismens medel-
tida byggnadskonst. I motsats till buddisterna togo djainas äfven liflig andel i san-
skri tlitteraturens vård och utveckling.
8. Indiens politiska historia från Alexander den Store intill islam.
Indiens kulturhistoria, framför allt de stora religiösa sekternas uppkomst, utspe-
lades i Gangeslandet. Västerut stodo Sindh och Pendjab under talrika indiska
furstar, som hade grundat sina välden under kamp mot perserna. De bjödo äfven
Alexander ett tappert motstånd.
Alexanders tag till Indien kan ingalunda affärdas såsom ett företag af fantasi-
full eröfringslust. Öfverallt uppträdde han som den legitime efterföljaren till de
gamla nationella dynastierna. Genom väldiga razzior på Irans östra och norra gräns-
områden visade han de barbariska grannarne sin makt. Alexander beträdde endast
Indiens nordvästra delar. Genom Kabuldalen framryckte hufvudhären under Hephai-
stions befäl ar ,321 f. Kr. från Nicaea, medan Alexander själf tågade längre norrut for att
betacka härens flank. De förenade hararne öfvergingo ar 326 f. Kr. Indus vid Ohind.
Konungen af Taxila underkastade sig. Men på Hydaspes’ östra strand mötte Alexan-
der tappert motstånd. Härskaren Öfver området mellan Hydaspes och Arcesines (af
Purusläkten) besegrades och tillfångatogs. Han tillvann sig emellertid Alexanders
aktning och fick som vasall behålla sitt af Alexander utvidgade rike. Äfven malavas
(malioi) och kschandrakas (oxydrakai) gjorde motstånd. Under striden om en mala-
vas tillhörig fästning råkade Alexander personligen i lifsfara. Här fick han äfven
kännedom om prasioiriket, Nandaväldet i Magadha. Men vid Hyphasis tvangs Alexan-
der genom sin egen härs motstånd att vända om. Vid Hydaspes lät han bygga
en flotta, på hvilken han for nedför Indus till Påtala. Från Indus’ mynning for
flottan under Nearchi befäl öfver Persiska viken, medan Alexander tågade genom
Gedrosien och i maj 324 f. Kr. inträffade i Susa.
Lika starkt intryck Alxanders tåg till Indien efterlemnat i grekernas och hela
Västerlandets fantasi, lika spårlöst har hans personlighet gått inderna förbi. Sa
vidt hittills ar kändt, omnämnes Alexander aldrig i den indiska litteraturen. Han
tyckes aldrig hafva spelat någon roll i det indiska folkmedvetandet, dess saga och
diktning och i hvarje fall icke lemnat något spår efter sig där, medan andra orien-
taliska folk hafva skapat en rik Alexandersaga. Alexanders uppträdande var för
Indien en hastigt öfvergående och föga verkningsfull tilldragelse, sa att inderna näp-
peligen hunno få ett begrepp om betydelsen af hans person.
Alexander hade eröfrat endast Pendjab, men det ar sannolikt, att hans plan varit
att på ett varaktigt sätt förbinda Indusdalen med sitt rike. Kvarlemnade grekiska
besättningar skulle trygga landet. Då efter Alexanders död (323 f. Kr.) hans rike sönder-
föll under diadochernas strider, började äfven här de underkufvade folken sträfva
efter nationell själfständighet. Ledaren af Indiens resning blef Tjandra-gupta (grek.
Sandrakottos), en man af lag börd, hvilken såsom landsflykting kommit från Magadha
till Pendjab och här lärt kanna den grekiska krigskonsten. Efter Alexanders åter-
tåg begaf han sig till Pataliputra, där han med tillhjälp af den brahmanske stats-
mannen Tjanakya (senare hans minister) störtade Nandas. Tjandra-gupta vann inom
kort (omkr. 318 f. Kr.) väldet öfver hela norra Indien anda till Narbada. Med honom
börjar Mauryadynastien, hvilken fått sitt namn efter grundarens moder, Mura.
Ar 312 f. Kr. hade Seleucus grundat sitt välde i Persien och Syrien. Han sökte nu
att återvinna äfven den indiska provinsen. Här sammanstötte han med Tjandra-
gupta, som ar 305 f. Kr. tvang honom icke blott att uppgifva alla indiska besittningar utan
äfven att afträda provinserna Areia och Arachosien, hvarigenom Hindukusch blef
gränsen mellan det stora indiska riket och Seleucidernas stat. Som Seleuci sände-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
