- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
368

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Indiens politiska historia från Alexander den Store intill islam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368 B. STfrBE, 1NDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
konungar men synes hafva varit beroende af Asoka. Endast längst söderut egde
ännu Chola, Pandya och Cherarikena bestånd såsom oafhängiga dra vidastater. En viss
själfständighet behöllo de ociviliserade stammarne i Vindhyaberget och på andra ställen.
Asokas storhet gifver sig till känna i hans statsförvaltning. Redan Tjandra-gupta
hade styrt sin stat med tillhjälp af en utbildad tjenstemannakår. Asoka har bibe-
hållit och vidare utvecklat denna organisation. Att bevaka gränslanden och för-
valta rikets och hofstatens finanser samt understödja konungen i rättsliga och poli-
tiska frågor ålåg särskilda tjenstemän. Rikets stora provinser förvaltades af konunga-
husets medlemmar. Liksom Asoka själf såsom prins hade styrt Ujjain och Taxila,
sa gaf han äfven sina söner dylika uppdrag. Särskildt anmärkningsvärda äro Asokas
omsorg om de religiösa samfunden och hans arbete på att höja folkets sedliga till-
stånd. Ett centralt ämbetsverk hade i uppdrag att öfvervaka de talrika religiösa sek-
terna, som Asoka äfven såsom buddist behandlade lika välvilligt. Dessutom inrät-
tades en myndighet, som hade att utarbeta skriftliga redogörelser för de religiösa och
sociala förhållandena. Stora möten höllos hvart femte ar i Pataliputra, på hvilka
lagar och förordningar utfärdades och utmärkelser utdelades för framstående arbeten
såväl inom vetenskapen och konsten som på näringslifvets område.
Under Asoka börja äfven lifligare förbindelser med grekerna. I det trettonde af sina
i klippan inristade edikt uppräknar Asoka namnen på åtskilliga javaniska, d. v. s. gre-
kiska konungar, såsom Antiyoka, Tulamaya, Amtekina, Maka och Alikasadala eller
Alikasandara. Dessa namn böra identifieras med Antiochus II Theos af Syrien
(260-247 f. KrJ, Ptolemseus Philadelphus (285-247 f. Kr.), Antigonus Gonatas af
Macedonien (278-242 f. Kr.), Macas af Cyrene (död 258 f. Kr.) och Alexander af
Epirus (död omk. 258 f. Kr.). Minnet af denne härskare har äfven bevarats af den
buddistiska traditionen. I den ceylonesiska krönikan Dipa-vamsa (»Öns historia»,
d. ä. Ceylons), som ar ett primitivt försök till episk diktning, omtalas en konung,
som an kallas Piya-dassi eller Piya-dassana, an Asoka. I Ceylons större buddistiska
krönika, Maha-vamsa, omnämnes samme Asoka såsom Mauryafursten Tjandra-guptas
sonson. Af innehållet i Asokas skriftliga urkunder förstår man lätt, hvarför just han
skulle fortlefva i den buddistiska traditionen. Ty Asokas regering betecknar buddismens
blomstringstid i Indien, och hans regeringsåtgärder äro ett uttryck för den milda,
människovänliga anden i den »upphöjdes» lära.
Asokas rike sönderföll kort efter hans död. Hans efterkommande lyckades endast
behålla tronen i Magadha; men äfven där föll makten i de regerande ministrarnes
händer. En af dem, Puschpa-mitra, mördade den siste Maurya-konungen Vrhadratha
och grundade Sungadynastien (182-66 f. Kr.). Han själf nöjde sig med ställningen
som befälhafvare öfver hären och satte sin son Agni-mitra på tronen. Puschpa-mitra
utsträckte sitt rike anda till malavas’ område. Den siste härskaren af denna dynasti,
hvilken hade fullständigt hängifvit sig åt ett luxuöst hoflif, mördades af ministern
Vasu-deva. Denne gjorde anspråk på att härstamma från den gamle sångaren Kanva,
hvarför den af honom grundade ätten fick namnet Kanvadynastien. Den regerade
endast en kort tid och dukade under för skyterna.
Efter Asokas död återvunno äfven Kalinga- och Andhra-rikena sin själfständighet.
Andhrafolket skapade omkr. 70 f. Kr. ett större rike, sedan det kufvat Sunga-
riket i norr. Anda till ar 218 e. Kr. egde Andhra-riket bestånd; dess hufvudstad var
Paithan vid Godavari, och det omfattade tidtals nästan hela norra Indien. Buddis-
men åtnjöt här konungarnes ynnest. De buddistiska byggnadsverken i Dekkan tillhöra
till största delen Andhra-rikets tid.
Emellertid hade främmande makter uppträdt i nordvästra Indien. Omkr. det
tredje århundradets midt hade Diodotus grundat det grekisk-baktriska riket. Detta
hade genom efterträdaren Euthydemi eröfringar kommit att omfatta delar af Indien,
där det, sedan Asokas rike splittrats, var klent beställdt med motståndskraften.
Omkring ar 175 f. Kr. blef Demetrius, Euthydemi son, genom ett infall af centralasia-
tiska barbarer (de turkiska Yue-chi) utträngd ur Baktrien och sökte sin tillflykt i
Pendjab. Han förlade nu sitt residens till Sakala (grek. Sangala;. Det grekisk-indiska
rikets historia synes hafva varit mycket intrasslad. Under en tidrymd af knappt
100 ar har man - att döma af mynten - haft 23 grekiska härskare (efter Euthy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:43 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free