Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Indiens politiska historia från Alexander den Store intill islam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 R- STtJBE, INDOGERMANERNÅ I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
med hvarandra, förlorade buddismen nu hvarje betydelse for det till en stark natio-
nalkänsla uppvaknande folklifvet. Brahmanismen blef den ledande makten. Det
var i kampen mot indoskyterna, som Guptas hade vunnit makten. En af deras
första härskare, Tjandra-gupta, började en ny, med ar 319 begynnande tidräkning.
Guptas’ makt nådde sin höjdpunkt under Samudra-gupta. Hans rike omfattade
Indiens hela norra del ända till Narbada. I Gangesdeltat härskade han öfver Sama-
tata, och hans valde sträckte sig österut *ända till Kamarupa (Assam). Dessutom
angrep Samudra-gupta Dekkans stater och lyckades besegra Orissa, Kosalla (långt i
söder), Pallavas och Vengi. I västra Dekkan intog han Devaraschtra och Eranda-
palla. Samudra-gupta skapade genom dessa och andra eröfringar ett rike, som blef
lika mäktigt som Asokas rike. Guptarikets kulturella betydelse ligger däri, att det
betecknar ett uppsving -af det nationella lifvet, ett stärkande af den indiska folk-
religionen och en ny uppblomstring af sanskritlitteraturen. Guptas själfva anslöto
sig till en folklig kult, Vischnus dyrkan, och på deras mynt synes bilden af hans
gemål Lakschmi. I samband med den nationella pånyttfödelsen kommer den folk-
liga hinduismen till heders. Guptarikets grundande inledde en längre fredsperiod,
hvarunder konst och vetenskap, industri och handel uppblomstrade. I skriftliga
urkunder läsa vi sålunda om, huru ett handtverksskrå, sidenväfvarne i Dasapur (i
Malava), på egen bekostnad uppbyggde och underhöll ett stort tempel. Under Samu-
dra-guptas son, Tjandra-gupta II, förblef samma tillstånd rådande. Mot slutet af det
fjärde århundradet utvidgades Guptariket genom införlifvande af Sakariket i väster,
sa att det därefter sträckte sig från Ganges mynning ända till det Arabiska hafvet.
Emellertid inträffade under den sistnämnde härskarens sonson Skanda-gupta åter ett
barbarinfall i Indien. Hunnerna hade i det fjärde århundradet framträngt västerut från
de mongoliska stepperna. Den ena grenen tågade öfver Volga och bröt förhär-
jande in i Europa, hvarest den framkallande den s. k. folkvandringen. Denna
rörelse når sin höjd i Attilas rike. En annan gren, de »hvita hunnerna» eller hephtha-
literna, drog längs efter Oxus, hotade här Sasanidernas rike i Iran, tillintetgjorde
Kuschanriket vid Kabul och inföll i Indien. Omkring ar 500 eröfrade de Gandhara.
Ej heller Guptariket kunde hålla stånd vid barbarernas fruktansvärda anstormande.
I Pendjab slogo sig {hunnerna ned och eröfrade härifrån hela Centralindien. Vid det
sjätte århundradets början regerades Indien af hunnernas konung Mihiragula, som resi-
derade i Sakala i Pendjab. Malava behärskades af en hunnisk furste, och Valabhi
var skattskyldigt. Indien utgjorde endast en del af hunnernas stora asiatiska rike,
hvilket omfattade ett vidsträckt område mellan Persien och Kina. Herät och Balk
voro medelpunkterna för hunnernas makt. Guptadynastiens maktområde inskränktes
till Magadha. Då Budda-gupta försökte resa sig mot hunnerna, blef han slagen af
den hunniske fursten Toraman och västra Malava eröfrades. Den siste Gupta-
konungen, Bhanu-gupta, dog ar 510.
Från Magadha utgick Indiens befrielse genom den dådkraftige konung Yaso-dhar-
ma, under hvars ledning flere indiska furstar sammanslöto sig till anfall. Under vilda
strider försvarade hunnerna sina indiska besittningar men ledo ar 533 ett tillintet-
görande nederlag vid Kohrur i Multan. Kort därpå, omkr. 560, blef hunnernas
makt i Centralasien fullkomligt slagen i spillror af de med de påträngande turkarne
förbundna perserna. Omkring 570 var de »hvita hunnernas» rike tillintetgjord!; deras
områden besattes af turkiska stammar. Yaso-dharmas rike omfattade åter största
delen af Indien. Han var icke blott Indiens befriare utan öfver hufvud taget en af
dess störste furstar. Ehuru han personligen var anhängare af Sivakulten, var han
tolerant mot alla sekter. Denna konungagestalt står ensam, vi känna hvarken hans
föregångare eller efterträdare. Efter hans död ar åter Malavas’ historia svept i dun-
kel. Riket upplöstes tydligen i de mindre beståndsdelar, af hvilka det var en i
nödens stund tillkommen sammanslutning. Först med det sjunde århundradets början
framträda åter två större stater - i norr bildas Harschariket (606-648), i söder
tillkämpar sig Chalukyadynastien under Pulikesin II öfverväldet öfver Dekkan. Ett
krig mellan de båda staterna (omkr. 620) hade endast till följd, att Narbada
erkändes såsom gräns. Harschariket omfattade sålunda hela Gangeslandet, och
Nepal, Kamarupa och Valabhi betalade tribut till detsamma. Västerut regerade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
