Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Brahmanismens och hinduismens förnyelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAHMANISMENS OCH HINDUISMENS FÖRNYELSE.
373
andliga makter, som varit förhärskande. Det måste dock erkännas som ett afgörande
faktum, ätt det från äldre tid finnes endast helt få verk, som icke äro skrifna på
sanskrit. Det finnes inga på något prakrit-språk affattade verk, hvari något för hela
Indien karakteristiskt och for den indiska nationen gemensamt ämne behandlas. Indiens
nationella kultur har alltid haft sin rot i den brahmanska bildningen, och dess språk
har alltid varit sanskrit. Den brahmanska andens öfverlägsenhet gifver sig till känna just
däri, alt det litterära sanskrit icke var ett allmänt folkspråk i Indien och öfver hufvud
taget ej längre lefde kvar som en folklig munart. Utan tvifvel vann sanskrit denna
öfverlägsenhet, emedan den var den ledande kulturmaktens, brahmanismens, språk. Det
gradvisa inträngandet af sanskritismer i pall och sanskrits slutliga seger öfver pali ar den
språkhistoriska
reflexen af
brahmanska
turmaktens
bestånd och
den
kul-
fort-
för-
nyelse. Buddis-
men har själf varit
medveten därom,
i det att den för-
modligen sedan
första århundra-
det f. Kr. - själf
använde sanskrit.
Framför allt träffa
vi äfven de and-
ligt öfverlägsna
personligheterna
i brahmanismens
led. Den store
lärde Samkara
(788-820) blef
med sin kommen-
tar till Vedänta-
läran den orto-
doxa brahmanis-
mens förnyare.
Den till nytt lif
uppvaknade brah-
manismen utgör
också den grund,
hvarpå Indiens
hela andliga lif,
dess samhälle och
civilisation lik-
som dess veten-
skap, litteratur
och konst, ar
Nya
Gudinnan Kali eller Durga.
Skulptur från templet i Tjandi Singasari.
Originalet i etnografiska museet i Leyden.
krafter framträda
dock äfven just
inom religionen
ur folklifvets djup.
Huru vidsträckt
utbredning bud-
dismen an fick,
kunde den likväl
icke tillfredsställa
Indiens folkliga
religiositet. Folket
behöfde nämligen
trosformer, hvari
personliga, mäk-
tiga gudar gåfvo
sig till känna. Ur
folklifvets djup
framträdde talri-
ka sekter och kul-
ter, som vi med
ett sammanfattan-
de namn benäm-
na hinduismen.
Det ar icke längre
de vediska inder-
nas religion. Hin-
duismen hai* sina
rötter i en uråldrig
folktro, hvars de-
moniska gestalter
höja sig till rang
af stora gudar.
Hindugudarne
äro skapade af en
vild fantasi och
omgifvas af pri-
mitiva känslor,
som bottna i ur-
gamla kulter. Sannolikt äro drag ur urinvånarnes tro ännu verksamma, men därjämte
bryta äfven akta indiska tankar fram i denna religion. Här mötas vi af gudomliga vasen
i lifskraftig, folklig utgestaltning. Med utgångspunkt från sin vilda, orgiastiska och
ofta grymma kult placeras gudarne själfva midt i en af grymhet och sinnlighet
uppfylld atmosfär. Talrika sekter hafva uppstått, hvilka förvisso ofta återgå till
folkliga kulter från den brahmanska tiden. Alla uppväxa de ur vilda naturreligioner
och blifva läror och kulter, som vilja förmedla frälsning äfven åt det lägre folket.
Hinduismens bägge hufvudgestalter äro de stora gudarne Vischnu och Siva. Vischnu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
