- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
392

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Det forna Indiens kulturförbindelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senteras på det mest lysande sätt af den gamla hufvudstaden Ayuthias ruiner (1300-
och 1400-talen) och af Bangkoks tempel (1600-talet) hvilar visserligen otvifvelakligt
på indisk grund men har likväl sin säregna teknik och använder i fråga om
utsmyckningens detaljer talrika kinesiska motiv. Sålunda har en mäktig men äfven
öfverlastad byggnadskonst uppstått, som icke förmår förena massorna till enhetlig verkan.
Ett typiskt exempel ar den stora pagoden Vat-Tjing i Bangkok.

Den malajiska övärlden ar fullständigt behärskad af indiska kulturinflytelser.
Den kinesiske resenären Fa-hien fann här ar 413 en brahmansk kultur men ännu
inga buddister. Sanskriturkunder från femte århundradet meddela, att guden Vischnu
dyrkades på Java. De indiska eröfrarne medförde till ön utom sina gudar äfven sin
litteratur; särskildt de stora epopeerna öfversattes till javanska och omarbetades till
dramer. Den populära javanska dockteatern har sina rötter i det indiska epos. Den
javanska litteraturen har afgjordt indisk påverkan att tacka för sin blomstring. Javas
egendomliga litteraturspråk, kavispråket, ar helt enkelt fornjavanska med ett stort
antal låneord ur sanskrit. Javas förenande under konung Er-Langa (l000-talet) synes
hafva gynnat uppkomsten af en öfvervägande poetisk litteratur. Äfven på statslivets
utveckling hafva indiska förebilder inverkat; en kinesisk rapport från år 435 kallar
en af Javas konungar med en indisk titel. Likaså refererar sig en lagbok, som
fortfarande eger gällande kraft på ön Bali, till Manu. Den nämnda ön ar den enda, där
hinduismen varit kraftig nog att hålla sig kvar efter den islamska eröfringen (1468).

Javas religion präglas af hinduismen, jämte den norra buddismen, som här gör
sig starkt gällande vid sidan af Sivakulten, De båda religionerna hafva till och med
på många punkter förbundit sig med hvarandra. Ur dessa religiösa förhållanden har
den storstilade buddistiska byggnadskonsten på Java uppstått. Som dess mest
framstående minnesmärke måste den fullkomligt öfverväldigande tempelbyggnaden i
Boro-Budor betraktas. Verket, som sannolikt såg dagen omkr. 900, ar den buddistiska
arkitekturens mäktigaste konstprodukt. Det ar egentligen intet tempel utan en stupa,
den arkitektoniska omklädnaden for en graf- eller relikkulle, som afslutas med en
kupolbyggnad. I de talrika relieferna framställes på liffullt sätt hela Buddamytologien
jämte Buddas jordiska verksamhet. Verket kan betraktas som en hel underbar
buddistisk och således i grunden indisk världsåskådning, en i sten huggen meditation.
Till den indiska skulpturens ädlaste alster höra Boro-Budors Buddastatyer. Den
gammalindiska plastikens arkaiska drag äro här mildrade och förmänskligade, sa att
bilden af betraktelsen, bortvändelsen från sinnevärlden och inträdet i den inre
tillvaron få ett i sitt slag klassiskt uttryck.

För Kinas och de malajiska öarnes samfärdsel med Indien och Persien var
Sumatra föreningslänken — det har äfven blifvit en östlig medelpunkt för den indiska
kulturen. Här kunde man studera sanskrit, såsom och kinesen Fa-hien gjorde.
Inskrifter från 1300-talet visa, att hinduismen vid denna tid fått insteg i landet, och
detta ar tydligen förklaringen till att det malajiska folklifvet trots islam bevarat talrika
indiska drag i sina seder och bruk samt i sin tro. Från Sumatra kan man med
hjälp af skriftens historia följa den indiska kulturen vidare österut. Makassarbugifolken
på Celebes liksom äfven tagalerna på Filippinerna ansluta sig i grafiskt
hänseende till Sumatra. Att äfven Malakka var berördt af indiskt inflytande, kunna
vi förstå af en inskrift. Likaså har man på Borneos östkust påträffat en indisk inskrift.

Ännu två andra stora områden hafva berörts eller fullständigt uppfyllts af indiskt
kulturinflytande. Indiens viktigaste inverkan på Kinas kultur ar framställd på annat
håll i detta band. En indisk kulturprovins ar äfven Centralasien. Gamla handelsvägar
utgå från Kashmir och fora öfver olika bergspass till Persien, Korasan och
Kotan. Kashmir åter har alltid varit ett af brahmansk kultur behärskadt område.
Sanskritlitteraturen har här rönt stor omvårdnad. Tempel och skulpturer, inskrifter
och mynt bära vittne om Kashmirs kultur. Ett annat dylikt område ar det alprika
höglandet Nepal, hvars härskare skapade ett stort bibliotek med hufvudsakligen
buddistiska verk. Från Nepal har den indiska bildningen inträngt i Tibet. Bland det
barbariska, eländiga nomadfolket här har buddismen infört munkväsendet och
lamaismens hierarkiskt inrättade kyrka, som gjort Tibet till en präststat. Därmed hafva
också indiska kulturinflytelser nått Tibet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free