Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Zarathustra och hans folk. - 13. Mindre Asien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid deras tillkomst spelar den tillfälliga kraftfördelningen och den allmänna politiska
ställningen lika stor roll som den tillfällighet, som gör, att det stundom framträder
personligheter med ovanlig begåfning och handlingskraft, hvilka öfverskåda och
behärska läget och gifva historien en ny riktning.
13. Mindre Asien.
Jämte Irans högland och det af semiter bebodda arabisk-syriska platålandet
utgör Mindre Asien det tredje, i både geografiskt och historiskt afseende afskilda
området i västra Asien.
Mindre Asiens historiska betydelse har blifvit uppenbar först under de senaste
årtiondena. Befolkningen har till följd af talrika invandringar undergått stora
förändringar. Såsom dess äldsta skikt bodde här omkr. 2000 f. Kr. ett folk, som icke
tillhörde vare sig de semitiska eller de indogermanska stammarne. Dess i historien
mest kända gren ar hettiterna, till hvilka äfven befolkningen i Mitanniriket vid
Eufrat hörde. I halföns västra del inträngde tidigt från Thracien en indogermansk
befolkning. I början af 1100-talet har denna rörelse tagit form af en mäktig folk-
vandring, som gjorde slut på hettiternas rike. Hettiternas historia ar ännu föga
känd. Under 1700-talet f. Kr. framträngde de redan från östra Mindre Asien mot
söder och tillintetgjorde omkr. 1760 det amoritiska väldet i Babylonien. Under sjuttonde
och sextonde århundradena slog sig Mitannifolket ned i norra Mesopotamien. Ett stort
hettitiskt rike uppstod i det femtonde århundradet omkring Halys i Kappadocien — dess
hufvudstad har återfunnits i ruinerna vid Bogasköi öster om Halys af H. Winckler.
Hettiterna hafva sedan under 1300-och 1200-talen utsträckt sitt välde öfver Mindre Asien
och Nordsyrien intill Hermon. Då Ramses II sökte återeröfra Syrien, stötte de tillsammans
med egypterna. Fredsfördraget finnes bevaradt i två egyptiska öfversättningar
och visar oss motståndarne såsom fullt jämbördiga parter. Det hettitiska riket
dukade under för den stora folkvandring, som på 1100-talet förde frygerna till Mindre
Asien. Hettiterna drogo sig söderut in i norra Syrien, och resterna af detta folk
lefde kvar söndrade i småstater (såsom Karkemis vid Eufrat), där de så småningom
sammansmälte med den arameiska befolkningen. Hettiterna voro ett betydande och
egenartadt kulturfolk — de använde en egendomlig hieroglyfskrift, hvaraf talrika
prof finnas bevarade. Länge innehade den hettitiska kulturen den härskande
ställningen i Mindre Asien.
Jämte de skriftliga urkunderna äro byggnader och skulpturer den hettitiska
kulturens viktigaste minnesmärken; talrikast finnas de i Kappadocien, Cilicien och Nord-
syrien. Hettiternas skulpturer äro till största delen af religiös natur; därjämte finnas
grafstenar, som utgöras af stenplattor, försedda med inristade figurer. Ofta framställes
den döde, intagande en måltid. En skapelse af den hettitiska konsten ar dubbelörnen,
som Seldjuksultanerna (från 1217) hafva öfvertagit. Från Orienten kom den 1345
in i den tyske kejsarens vapen. Ofta användes lejonet, särskildt i halfrelief, som
motiv vid portarnes utsmyckning. Konstverkens utförande ar för det mesta groft
och stelt. Skulpturerna — mest basreliefer — gifva konturerna i hårda linier och
försöka nödtorftigt antyda musklerna och vecken i klädedräkten. Man söker
åstadkomma en möjligast fullständig framställning af de föremål, som man vill afbilda.
Gruppframställningarne sakna helt och hållet förmågan att uttrycka de olika
figurernas ömsesidiga förhållande. Hettiternas konst visar den primitiva konstens
otymplighet och enformighet, parade med stor skicklighet i att öfvervinna de tekniska
svårigheterna. Någon utveckling inom deras konst kunna vi ännu icke konstatera, ehuru
mera betydande skapelser icke saknas, såsom t. ex. en framställning af en lejonjakt.
Assyriska inflytelser hafva säkerligen gjort sig gällande.
Detta visar sig tydligast i de framställningar, som äro af religiöst innehåll. I
traditionen framträder i synnerhet dyrkan af en gudinna, »den stora modern», som
i Kappadocien hette Ma. Denna gudomlighet uppträder i Frygien under namnet
Cybele och i det syriska Bambyce såsom Semiramis eller Atargatis. Hon bor i
bergen, rider på lejon och bär en murkrona. Hennes fest firades med bullrande
musik och vilda danser, och ett talrikt manligt och kvinnligt prästerskap tjenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
