Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Det fornpersiska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 R. STtfBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
gaf sig utan vidare motstånd. Cyrus gaf honom en förläning i Carmanien, där han
lefde ännu under Darii regering. På hösten 538 f. Kr. höll Cyrus själf sitt intåg i Babylon
såsom den gamla dynasliens rättmätige efterträdare. Utan strid kommo det babylo-
niska rikets provinser anda till Egyptens gräns under persiskt välde. Liksom Cyrus
i Babylonien återställde de gamla lokalkulterna, i det han återsände de till Babel
bortsläpade gudabilderna till deras ursprungliga kultorter, sa tillät han äfven den
till Babylon bortförda judiska församlingen att återvända till Palestina.
Det persiska riket omfattade härefter hela Västasien. Nu gällde det att skydda
dess bestånd mot de vilda grannarne i öster och norr. Cyrus tryggade närmast öst-
gränsen och bekämpade härvid sannolikt äfven de vilda stammar, som höllo till i
Indiens gränsberg. I norr, i landen kring Jaxartes, förde han slutligen krig mot
»daherna», d. v. s. mot de där huserande iraniska röfvarstammarne. Fästningen
Cyreschata har sannolikt anlagts af honom. Under dessa strider fann han sin död
(529 f. Kr.). Han ar begrafven i Pasargada (Parsa-gatu, d. ä. perserstaden), där han själf
hade låtit bygga sin graf.
Den store asiatiske eröfrarens personlighet ar en af de största och mest tilltalande
gestalterna i Orientens historia. Icke många kunna mäta sig med honom i såväl
politisk som mänsklig storhet. Äfven hos de underkuvade folken hölls hans namn
högt i ära. Den besegrade motståndaren behandlade han med ett ädelmod, som
vittnar om hans personliga storhet. Som krigare och statsman ar han den personi-
fierade handlingskraften - hans målmedvetna vilja vacklade aldrig.
I förhållande till perserna, som han skänkte kultur och historisk tillvaro, förblef
Cyrus städse folkkonungen, som hade omkring sig stammens stormän. Ehuru Cyrus
var en trogen dyrkare af Ahura-Mazda, behandlade han likväl de underkufvade
folkens religioner med klok hänsyn. I Babylon skänkte han Marduk sin hyllning,
och den gammaltestamentlige profeten från den babyloniska fångenskapens tid kunde
i honom se* Jahves sändebud. Cyrus tillbragte största delen af sitt lif i krig. Rikets
inre organisation torde blott hafva fått sina allmänna grunddrag genom honom; dess
fullbordan ar ett verk af Darius.
Cyrus dog utan att hafva mätt sina krafter med Egypten, den tredje makten i
den mot honom riktade koalitionen. Uppgiften att underkufva Egypten öfvertog
hans son och efterträdare, Cambyses. Efter omsorgsfulla förberedelser och med
understöd af den feniciska flottan bröt Cambyses upp mot Egypten ar 525 f. Kr. Vid
Pelusium blefvo egypterna slagna, och Memphis intogs på sommaren 525 f. Kr. efter en
längre belägring. Psammetik III tillfångatogs och lär hafva förts till Susa. Egypten
var därmed en persisk provins. Frivilligt underkastade sig libyerna och grekerna i
Cyrenaica.
Cambyses fortsatte Cyri politik, i det han uppträdde som faraonernas efterträ-
dare och antog deras titel. Liksom dessa hyllade han gudinnan Neit från Sais.
Huruvida Cambyses, som, i egenskap af Ahura-Mazdas anhängare föraktade de andra
religionerna, genom att håna deras religion, kanhända rent af genom att döda en
helig tjur, råkade reta de i detta afseende alltid mycket ömtåliga egypterna - ett
gammalt och lättretligt kulturfolk - kan ej bestämdt afgöras, då traditionens uppgifter äro
mycket osäkra och motsägelsefulla. Från Egypten ämnade Cambyses vända sig mot
Karthago, men fenicerna vägrade att understödja honom i detta företag. Ett till
Ammons oas i Libyen företaget krigståg synes hafva varit fruktlöst. Däremot beseg-
rade han etioperna; Darius nämner kuschiterna bland sina undersåtar, de betalade
från denna tid tribut och ställde hjälptrupper. Före sitt tåg till Egypten hade Cam-
byses i hemlighet låtit mörda sin yngre broder Bardija. En mager Gaumäta, upp-
trädde nu som tronpetendent under den mördades namn och vann tilltro, sa att
folket hyllade honom. Om dessa tilldragelser fick Cambyses kännedom i Egypten
och lemnade nu skyndsamt landet för att söka återtaga sitt förlorade välde. På
återvägen dog han (sommaren 522 f. Kr.) af ett sår, som han själf tillfogat sig.
Cambyses hade dött barnlös - den närmaste tronarfvingen var Hystaspes
(Vischtaspa). Han vågade emellertid lika sa litet som någon annan perser eller
meder uppträda mot magern, hvars makt tycktes vara fast grundad. Hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
