Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Det fornpersiska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 R- STtfBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
varit ett fredens rike. Under dess mäktiga skydd och under en rättvis regering höjde sig
öfverallt välståndet. Denna stat uppbäres dessutom af medvetandet att vara en universell
världsmakt under den ende härskaren, »konungarnes konung». Faktiskt voro Orien-
tens kulturfolk samlade under dess spira. Efter eröfringarnes slut blef det framför
allt en uppgift för dem, som hade ansvaret för den persiska staten, att ordna rikets
inkomster och utgifter eller med andra ord att skapa ett ordnadt finansväsen. Att
hafva åstadkommit detta i samband med sin politiska organisation af riket, ar
en af Darii stora förtjenster. Ännu under Cyri regering hade staten på ett full-
komligt primitivt sätt skött sina ekonomiska förhållanden. Undersåtarne bragte ko-
nungen frivilliga »skänker», hvarjämte genom eröfringarne oerhörda skatter inhöstades,
hvilka Cyrus med kunglig frikostighet ställde till sitt folks förfogande. Dessutom
betalade de underkufvade folken äfven en regelbunden tribut. Darius införde en
för hela riket gällande mynt- och skattereform, i det han, i anslutning till det i
Lydien utvecklade myntväsendet, fastställde en myntfot för hela riket och förbehöll
staten ensam präglingsrätten. De särskilda områdenas mynt- och viktsystem tilläm-
pades naturligtvis ännu länge i trängre kretsar. Men inom rikets finansväsen gällde
en guldmyntfot enligt Darii myntreform.
Då det persiska rikets olika områden i ekonomiskt afseende voro mycket olika
utvecklade, sa egde vid sidan af penninghushållningen den gamla naturahushåll-
ningen ännu länge bestånd, i synnerhet i de östra provinserna. Äfven en stor del af
skatterna betalades in natura. Framför allt måste hä^en underhållas af de landskap,
där den var förlagd. Naturaleveranserna för det kungliga hofvets, tjenstemännens
och lifgardets räkning voro fördelade på provinser och orter alltefter deras produk-
ter eller industrialster. De ordinarie statsinkomsterna bestodo i afkastningen af
kronogodsen och bergverken, hvilka lemnade guld, silfver och koppar samt äfven
arsenik och salt. I Susas och Persepolis’ stora skattkamrar samlades och förval-
tades inkomsterna, sa långt de icke togos i anspråk för provinsialförvaltningens
behof.
Äfven under den nye härskaren förblef Medlen en gynnad provins i riket - dess
gamla kultur blef nu den persiska, sa att grekerna utan vidare öfverflyttade meder-
nas namn på perserna. Redan Cyrus öfvertog den mediske konungens dräkt och
hofstat, och det gamla mediska residenset Egbatana blef en af de persiska residens-
städerna. I stället för det mediska riket fanns nu en iranisk stat, hvars förnämsta
krafter utgjordes af meder och perser. Äfven de andra iraniska stammarne infoga-
des i riket under skonsamt hänsynstagande till deras gamla stamförfattningar. Af
dominerande betydelse var härvid medvetandet om en arisk samhörighet, som kom
till uttryck i dyrkan af Ahura-Mazda. Det akemenidiska rikets egentliga hufvudstad
var Susa, den gamla kulturmetropolen i Elam. Om sommaren förlades hofvet till
Egbatana, och om vintern flyttade konungen ofta till Babylonien. Äfven i konunga-
inskrifterna framträda dessa tre orter, i det att vid sidan af det gammalpersiska
språket öfversättningar till Babylons och Susas språk bruka bifogas. Perserna bibe-
höllo i många afseenden en gynnad ställning framför de andra folken; de ansågos
stå i ett särskildt nära förhållande till konungen. I sitt hemland var det, som konung-
arne läto kröna sig, och här läto de bygga sina grafvar. Ett nytt residens i Persien
började först Darius bygga, och Xerxes utvidgade det genom stora byggnadsföretag,
utan att det dock någonsin blef färdigt. Dess grekiska namn Persepolis utgör
måhända en ombildning af namnet på den gamla elamitiska kultorten Partipora
(»den gudinnan Parti tillhöriga orten»).
I alla viktiga frågor ar konungen skyldig att inhemta utlåtande af sitt folks främste
män. Sålunda har en trängre krets af kungliga rådgifvare uppstått. Till denna
höra framför allt huvudmannen för de sex uradliga familjer, hvilkas medlemmar
voro Darii medsammansvurne, då han återställde Akemenidernas välde genom att
störta magern. Ett verkligt ämbetsverk utgöra de s. k. »rättsbärarne», hvilka känna
den traditionella rätten och utöfva rättskipningen samt äfven hafva rätt att gifva
konungen råd i fråga om till honom hänskjutna rättstvister. Det persiska folket bestod
till största delen af bönder, men i händelse af krig var hvarje man en krigare. Om
härsmakten uppbådades, tjenstgjorde bonden till fots och de stora jordegarne till häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
