- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
422

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Sasaniderna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

422 R-’ STtTBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
möjligt draga sig undan från världen; de skola i gärningar, ord och tankar und-
vika allt ondt och orent.
Midt under de svåraste förföljelserna efter Manis död har denna religion utbredt
sig till nordöstra Iran, Transoxanien och Indien. Sedan omkr. 280 intränger
den i Mesopotamien, Syrien, Egypten och Afrika. Från 330 utbredde sig manicheis-
men raskt i det romerska riket, sedan den till det yttre klädt sig i kristen dräkt. Att
den vann sådana framgångar, berodde på att återlösningsläran var förenad med den
for den antika världen välbekanta naturalistiska dualismen. Den med den romer-
ska staten förbundna kyrkan lyckades emellertid öfvervinna manicheismen.
Manicheernas undertryckande kunde dock icke fullständigt kväsa oppositionen mot
den sasanidiska rikskyrkan. I Masdaks lära framträder en politisk och social rörelse,
som, såsom fallet vanligen ar hos orientalerna, ar genomträngd och uppburen af
religiösa tankar. Äfven den kommunism, som Masdak lärde, hvilade på religiös grund.
Han förkunnade, att alla människor voro lika såsom alla skapade af Gud, hvarför
de alla också hade lika rätt till egendom. For att förhindra hvarje nybildning af
privat egendom måste äfven den vid familjen bundna arfsrätten och familjen själf,
såsom förvärfsbegärets viktigaste driffjäder, upphäfvas. Häraf följer, att Masdak äfven
yrkar på kvinnogemenskap. Hela denna sociala reform ar för Masdak af religiös
karaktär - den innebar endast förverkligandet af den sanna broderskärleken,
som står öfver all positiv religion.
Masdak hade stor framgång, han fick alla små och fattiga inom samhället på sin
sida, då han förkunnade, att alla skulle blifva lika den rika adeln och det mäktiga
prästerskapet. Rikets yttre nöd omkr. 490 gaf särskild fart åt rörelsen. Konung
Pérös hade ar 484 stupat i kampen mot de »hvita hunnerna» vid Oxus. Hans efter-
trädare Kavad (488-531), en betydande statsman och utmärkt härförare, fri från allt fanta-
steri och all öfverflödig humanitet, såg i Masdak ett lämpligt redskap för sin politik. Utan
att själf i ringaste mån andra sitt lif efter Masdaks fordringar, använde han den af
honom framkallade social-religiösa rörelsen som ett medel att hålla adeln och präs-
terna nere. Den närmaste följden blef en motrevolution, i det öfversteprästen för-
klarade konungen afsatt. Han tillfångatogs i en liten stad, och i hans ställe uppsattes
hans broder Djamasp på tronen. Men Kavad flydde till de »hvita hunnerna», med
hvilkas hjälp han snart återkom och återvann tronen ar 500. Det stora kriget med
Östrom (502-506) befäste sedan ytterligare konungens ställning, och han fortfor
äfven därefter att gynna masdakiterna.
Till sin efterträdare hade Kavad emellertid utsett sin dugligaste son, Chosroés,
och denne förmådde sin fader att på gamla dagar frångå sin gamla politik och
inskrida mot masdakiterna under förevändning, att dessa ville uppsätta en af hans
bröder på tronen. Redan som tronföljare ingrep Chosroés med kraft mot masdaki-
terna. Efter hvad det vill synas sammankallades de till möte i Ctesiphon. Här öfver-
föllos och dödades de i tusental (528 eller 529), och Masdak själf torde härvid äfven
hafva omkommit. Såsom konung (från 531) utrotade Chosroés de sista resterna af
masdakiterna.
Irans politiska och nationella själfständighet afspeglas i konsten. Visserligen kan
man däri spåra vissa inflytelser från den helleniska skulpturen och arkitekturen.
Men i det väsentliga ar den sasanidiska konsten en egenartad, af orientaliska former
uppfylld konst, som utvecklar sin egendomliga karaktär särskild på den dekorativa
konstens område. De i själfva Persien bevarade resterna falla inom palatsarkitek-
turens område och kunna - visserligen icke med full säkerhet - ordnas i tre
grupper. Den arsacidiska tidens byggnader vittna om en stark efterverkan af den
hellenisk-romerska konsten, hvars element ofta sammanfogas på ett rent yttre sätt.
För den sasanidiska tiden äro de stora hvalfbyggnaden^ utmärkande; bland dessa
kan man skilja på en äldre och en yngre form. Likaså höra klippreliefernas skulp-
turer till Sasanidernas blomstringstid. Väggarnes beklädnad torde hafva utgjorts af
mattor. Endast ur litterära källor hafva vi kännedom om väggmålningar. Dessa hafva
utan tvifvel påverkat bildframställningame på mattor och sidenväfnader. Endast
några få, dyrbara rester af de äldsta mattväfnaderna finnas bevarade. Sålunda fram-
ställes å en väfnad i Köln en jaktscen, som omkr. ar 430 omnämnes såsom vägg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free