Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONGOLERNA UNDER DJINGIS-KAN OCH HANS EFTERTRÄDARE.
435
bildning, som ur en liten början hastigt utvecklade sig till en betydande makt. En af-
komling af Liang-ätten, Yelui-Taschi, drog 1124 med en liten ryttarskara västerut
öfver stepperna, och talrika stammar anslöto sig till honom. Sålunda framträngde
han segrande utefter Tarym till Jaxartes. Hans eröfringar sträckte sig ända till
Kovaresmien och till Persiens gräns. Det på detta satt uppkomna Kara-kitairiket
omfattade efter 1125 området från Tien-shans östra del till Oxus. Dess härskare buro
titeln gur-kän. I Europa fick Kara-kitairiket en egendomlig reflex i den ännu icke
med säkerhet förklarade sägnen om den nestorianske prästkonungen Johannes, hvars
rike skulle ligga i det_______ .______" _
^_.^ " ^ ^ turkiska kultur-
folket i Centralasien,
uigurerna. Såsom and-
liga makter voro vid
denna tid den nestori-
anska kristendomen och
buddismen afgjordt för-
härskande i Centralasi-
en, men äfven islam
hade vunnit anhängare.
Genom den nestorian-
ska missionen hade re-
dan på 1100-talet kerai-
ternas och naimanernas
mongoliska stammar
vunnits for kristendo-
men. Mongolernas tred-
je grupp, de »vilda ta-
tarerna» eller »skogsfol-
ken» lefde i det nord-
västra Mongoliets oer-
hörda skogar ett full-
komligt kulturlöst no-
madlif. Bland dem här-
skade schamanismen i
sin renaste form.
Den ursprungliga re-
ligionsformen hos alla
turkisk-mongoliska folk,
schamanismen, ar nu-
mera inskränkt till ett
helt litet område - en-
dast de turkiska stam-
marne i Altai och Sa-
janiska bergen hålla
ännu fast därvid, ehuru
deras schamanism ar
betydligt omgestaltad
genom buddistisk och kristet inflytande. Schamanister äro äfven samojederna och
ostjakerna samt i Europa lapparne (?). Rester af urgammal tro och sedvänja
lefva ännu kvar äfven på andra håll, sa särskildt hos jakuterna. Vid sidan häraf
bör den, som vill få en riktig uppfattning af deras religion, egna särskild uppmärk-
samhet åt »schamanens», besvärjarens, funktioner. De föreliggande ansatserna till
en schematiskt ordnad mytologi stå däremot synbarligen under inflytande af kine-
siska och indiska åskådningar. Själfva ordet schaman som beteckning för trolldoms-
prästen ar af indiskt ursprung och identiskt med palispråkets namn på den buddistiske
munken, samana. Till sitt väsen ar schamanen identisk med den sedan urminnes
tider existerande medicinmannen; i denna egenskap har han särskildt förmåga att
i
innersta Asien. Kara-
kitairiket egde bestånd
till ar 1210. Väldet öf-
vergick närmast till den
kristna Naimanstam-
men. I öster låg Kin-
riket, som från 1127 -
1235 utom det forna
Kitanriket äfven om-
fattade Kinas norra pro-
vinser Shan-si, Chih-li,
Shan-tung och Ho-nan.
En tredje makt i öster
vid sidan af Naiman-
och Kinrikena utgjorde
den kinesiska Sung-dy-
nastiens välde, som var
inskränkt till södra Kina.
Liksom alla nomad-
folk bildade icke heller
mongolerna ännu vid
denna tid någon enhet
utan sönderföllo i tal-
rika stammar. Alltefter
deras olika kultursta-
dier skilja kinesiska be-
rättare mellan tre grup-
per: hvita, svarta och
vilda »tatarer». De
»hvita tatarerna» bodde
vid Kinas norra gräns
och voro därför påver-
kade af kinesisk kultur.
De »svarta tatarerna»
som innehade större de-
len af östra Mongoliet,
stodo under inflytande
UlgUnsk donator. Freskomålniiig från
klostret Bäsäklik vid Murtuk (i distriktet Tur-
fan). Originalet i Königl. Museum fur Völker-
kunde i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
