- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
436

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436 K. STtBE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
besvärja de aflidnes andar med trolltrummans tillhjälp. Därigenom sätter han sig i
förbindelse med gudarne, och han förstår alt hos sin stam inskärpa medvetandet
om en sådan förbindelse genom att emellanåt försätta sig i extatiskt tillstånd. Till-
lika utöfvar schamanen orakelgifvarens och offerprästens ämbeten. Vid sidan af
denna primitiva natur- och andekult står dyrkan af mäktiga gudomligheter. Det ser
ut, som om i första hand himmelen och jorden dyrkades såsom gudomliga makter,
liksom de äfven i Kina äro de högsta gudomligheterna. Den himmelska världen ar
indelad i talrika våningar, öfver hvilka »den högsta himmelen», som bebos af världens
styresman, Tengri-kän, höjer sig. I tredje himmelen dväljas förfädernas andar. Den
i nio afsatser indelade underjorden utgör de onda makternas rike och behärskas af
människornas fiende, Erlik-kän.______________
Det stora mongolväldets grundare hor till de gestalter, som i demonisk hemskhet
hoja sig öfver all med mänskliga mått tillmätt storhet. Djingis-käns historia intill
det ögonblick, då han blef herre öfver de af honom förenade mongoliska stammarne,
ar i många punkter insvept i dunkel. Omkring ar 1155 föddes Temudjin vid Onons
strand, där de svarta och de vilda tatarernas områden möttes. Sannolikt härstam-
made han från en släkt, som tillhörde de »vilda tatarerna», och framträdde sålunda
ur fullkomligt barbariska förhållanden. Mongoliska stammar hade af gammalt ofta
besvärat den kinesiska regeringen genom infall i Kina. Under sådana kinesisk-mon-
goliska gränsoroligheter svingade sig Temudjin såsom anförare for en liten krigar-
skara upp till anseende och makt. Tack vare sina framgångar lyckades han få med
sig några unga mongoler ur förnäma familjer. Med denna trupp deltog Temudjin
såsom keraiternas bundsförvant i ett krig mot Buir-nor-tatarerna och naimanerna,
som då voro besvärliga för kineserna.
Temudjin måste redan under detta skede af sitt lif hafva hyst vidtsväfvande
planer, ty han gjorde anspråk på att härstamma från den gamla släkt, som på 1100-
talet hade det mesta anseendet bland mongolerna - tydligen för att gifva sin makt
en legitim prägel. Temudjin blef också verkligen vald till anförare af sina aristo-
kratiska anhängare, och han förblef alltid i främsta rummet stepparistokratiens
öfverhufvud. Utvecklingen af de politiska maktförhållandena bestämdes emellertid
af motsättningen mellan en aristokratisk och en demokratisk rörelse. I spetsen for
folkpartiet trädde sedan 1201 såsom Temudjins motståndare hans forne van Tjamuka.
Denne hade vunnit keraiternas kan för sig. Det oaktadt hembar Temudjin segern i
denna kamp. Därmed hade han lagt Östmongoliet under sig. Tjamuka sökte där-
efter förmå det västerut boende Naimanfolket till krig mot Temudjin. Det långa
och hårdnackade motstånd, som mongolerna själfva gjorde mot Temudjins uppväx-
ande makt, berodde till stor del på det demokratiska grunddraget i deras samhällslif.
Kampen mot naimanerna slutade efter flere ar med deras underkastelse. Sedan den
demokratiska rörelsen undertryckts och Naimanfolket tillintetgjorts, voro hindren
undanröjda för Mongoliets enhet. Sa snart Temudjins härförare dessutom underlagt
sig skogstatarerna och andra mindre stammar, kunde det nya nomadriket anses
färdigbildadt. De strider, ur hvilka det framgick, försiggingo sannolikt mellan åren
1200-1206. Ar 1206 torde Temudjins »tronbestigning» hafva egt rum. Sannolikt var det
vid samma .tillfälle, som Temudjin antog den titel, under hvilken han ar känd i världs-
historien, nämligen Djingis-kän. Antagandet af denna titel sammanhänger utan tvifvel
med Temudjins sträfvan att få det schamanska prästerskapet på sin sida. Ordet
Djingis-kän torde sålunda böra härledas ur den folkliga schamanismens föreställnings-
värld - det förekommer också såsom namn på en af schamanerna åkallad ande.
Segern öfver keraiterna (1203) och naimanerna (1206) hade gjort Temudjin till
herre öfver Mongoliet. Därmed äro tvenne viktiga åtgärder förknippade, nämligen
härens organiserande och civilförvaltningens inrättande. Först omgaf sig Temudjin
med en lifvakt på 1,000 man, som i fredstid utgjorde högvakten och i krigstid avant-
gardet. Från ar 1206 ökades denna trupp till 10,000 man. Ur gardet^ fick Djingis-
kän sina härförare, som utan undantag voro for honom personligen välkända, bepröf-
vade man, vid hvilkas utväljande kanen ådagalade mycken människokännedom.
Massorna voro endast verktyg i deras händer. Hans kungörelser rikta sig aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free