Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONGOLERNA UNDER DJINGIS-KAN OCH HANS EFTERTRÄDARE. 443
store statsmannens säkra blick betydelsen af for honom själf helt och hållet främ-
mande kulturvärden och förstod att använda dem för sitt rikes bästa. Den tanke-
krets, inom hvilken Djingis-kän rörde sig, var säkerligen trångt begränsad - han
förblef alltid nomadfursten, höfdingen för en stamaristokrati. Men han har gifvit
ideen om den härskande nomadsläkten en oerhörd utvidgning och gjort den till
princip för ett världsrike. Häri ligger på samma gång svagheten i hans rike och
fröet till dess förfall.
Då Djingis-kän dog, omfattade hans rike nästan hela Asien; det sträckte sig från
Japanska ända till Svarta hafvet och dess gränser i söder utgjordes af Hoang-ho och
Kuen-liin. Det omfattade Persien och delar af Sibirien och Ryssland. Om rikets
delning har Djingis-kän träffat noggranna bestämmelser. Härvid lät han uteslutande
leda sig af sitt eget omdöme angående sönernas duglighet; hans auktoritet var sådan,
att ingen af hans anhöriga någonsin ens försökte vinna något inflytande öfver honom.
Det var i fullkomlig öfverensstämmelse med den mongoliska folkseden som Djingis-kän
redan under sin lifstid tilldelade sina söner delar af riket att på egen hand förvalta.
Den äldste sonen Djudji erhöll området mellan Selenga och Jenisej. Af de båda
andra sönerna hade Djagatai sina horder placerade söder om Hi, och Ogotai hade
sannolikt sitt säte i Altai. I hvarje fall låg hans residens under faderns lifstid i
området kring öfre Irtisch. Djingis-kän bestämde nu, att hans yngste son Ogotai,
som jämte dådkraft och intelligens hade ett personligt vinnande sätt, skulle tillika
med rikets östra del erhålla öfverhögheten öfver hela väldet. Med honom blef Kara-
korum, som han smyckade på det mest glänsande salt, rikets residens. Det ar den
typiska hufvudstaden i ett stepprike; endast härskarens vilja kunde här skapa en
stad, som snart försvann med staten. Ogotai fortsatte eröfringarne i Kina, där han
gjorde slut på Kin-dynastien i norr och utsträckte sitt rike ända till Yang-tse. En
brorson till Ogotai, Batu, erhöll rikets västra del med Sarai vid Volga som hufvud-
stad. Under honom begynna ar 1237 de fruktansvärda tatariska infallen i Europa.
I Rysslands historia spela nu för en lang tid tatarerna den förhärskande rollen.
Genom Livland och Polen trängde de in i Ungern och Schlesien, där de ar 1241 vid
Liegnitz efter en hård kamp nedgjorde den tyska riddarhären. Europa låg värnlöst
inför segrarne. Det räddades ur den tatariska nöden genom det tillfälliga samman-
träffandet, att Ogotai i december 1241 afled i Karakorum. Hans gemål Turakina
hade låtit en riksförsamling insätta hennes son Kujuk som hans efterträdare. Till
följd däraf återvände Batu till Östern. Här genomdref han med våld, sedan Kujuk
dött ar 1247, alt Mangu - son till Djingis-käns fjärds son, Tului - upphöjdes till
stor-kän.
Under Mangus regering (1251-1257) nådde mongolväldet sin största utsträckning
genom de eröfringar, som gjordes af hans bröder Kubilai och Hulägu. Kubilai
underlade sig södra Kina och blef 1260 storkän. Han förlade sitt rikes tyngdpunkt
till Kina, i det han gjorde Pe-king under namnet Cambaluk, d. v. s. kan-balyk
(»kän-staden») till sitt residens. Ar 1281 gjorde mongolerna ett infall i Bortre Indien.
Vid samma tid hade i Västern under Hulägus befäl Persien blifvit eröfradt och
kalifatet tillintetgjord^ Kalifens residens, Bagdad, intogs 1258 och blef i grund
förstördt och utplundrad.!, hvarjämte största delen af dess befolkning mördades.
Därifrån öfversvämmade mongolerna Syrien, där de förstörde Damaskus och andra
orter. Först i Egypten hejdades de i sin framfart af Mamlukerna (1260).
Mongolernas historia sönderfaller i och med väldets upplösning i delriken i de
särskilda områdenas historia. Man måste från denna tid räkna med fyra, fullständigt
från hvarandra skilda områden, som hädanefter hafva sin särskilda historia. Storkänens
rike omfattade östern med Pe-king som hufvudstad; hit hörde Kina, Korea, Mongoliet,
Mandschuriet och Tibet.
Den mellersta delen, som omfattade området mellan Kuen-liin och Altai, Turan
ända till Oxus, Afganistan och på sistone äfven Pendjab, bildade riket Djagatai. Dess
hufvudort var Almalyk vid Hi. Ur detta område uppstod Timurs rike (1400).
Det norra riket eller Kiptjak var grundadt genom Batus eröfringar. Det omfattade
Kirgissteppen från Aralsjön västerut samt hela södra och mellersta Ryssland ända
till Litauens, Polens och Ungerns gränser. Nedre Donau bildade sydgränsen. Norrut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
