- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
445

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Timurs tidsålder.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIMURS TIDSÅLDER.

445

Timur på sin tron.

dansk miniatyr i Königl. Museum i Berlin.

Timur på Sin tron. Pennteckning
af Rembrandt i Louvre-museet i Paris.

existerade ända till 1783 en liten tatarstat. Af mera vidtomfattande betydelse
blef Djagatai, hvarifrån nya mongoliska massor gång efter annan sökte bereda sig
inträde i kulturlanden. Bland dessa nya mongolinfall ar det, som leddes af Timur,
det fruktansvärdaste och mest ödesdigra.
De mongoliska delstaterna växte i allmänhet in i de äldre kulturförhållandena,
och härigenom bundos till en viss grad nomadvärldens förstörande krafter. Blott i
Djagatai bibehöll sig det mongoliska draget och förenade sig här med de inhemska
turkarnes krafter. Dessa förhållanden bilda bakgrunden för den andre mongoliske
världseröfraren, Timur. Af en mongolisk furstesläkt föddes han ar 1336 i Kesch.
Djagatai-ättens rike hade vid denna tid genom inre fejder rakat i fullständig upplös-
ning. Under de ständiga striderna mellan småstaterna utvecklade sig Timur raskt
under växlande öden till den krigare och härförare vi känna. Han lyckades först
vinna furstevärdigheten i Kesch. Härifrån angrep han Kabul och ernådde efter
skiftesrika strider ar 1369 värdigheten af of verkan eller kakan i Turkestan. Djaga-
tais efterträdare hade redan länge endast varit härskare till namnet, och de förblefvo
det äfven under Timur. Först efter flere nya fälttåg lyckades han ar 1379 under-
kufva Västturkestan. Därmed låg det iraniska kulturlandet såsom ett lätt byte för
eröfraren. Ar 1381 öfvergick Timur Oxus, hvarefter Korasan och Herät dukade
under for de anstormande nomaderna. Ar 1388 gjorde han slut på Musafferidernas
iraniska dynasti i Persien, och Ispahän förstördes i grund. En resning af kanen
Toktamisj tvang Timur att i stället sysselsätta sig med Kiptjak under åren 1388-1391.
Likväl följde redan 1392 ett nytt, ännu värre infall i Persien. Musafferiderna, som
hade återvändt till sitt forna område, blefvo nu fullständigt utrotade. Timurs vilda grymhet
tog sig uttryck i ett exempellöst människoslaktande. Han lat bygga stora pyramider
af hufvudskålar eller af lik och fångar. Från Persien vände han sig mot Indien.
Sedan han själf efter hela strider besegrat gränsfolken och hans sonson Pir Muhammed
eröfrat Mullän, framryckte hären ar 1398 mot Delhi, som intogs och fruktansvärdt
ödelades. Med omätligt byte återvände Timur ar 1399 "till Samarkand - tåget till
Indien hade uteslutande varit ett plundringståg. Efter 1399 riktades krigstågen
västerut. Den viktigaste händelsen var sammanstötningen med osmanerna i Mindre
Asien. I det stora slaget vid Angöra 1402 blefvo osmanerna i grund slagna,
och sultanen Bajasid I blef Timurs fånge. Då Timur ar 1404 höll en riksdag i
Samarkand, omfattade hans rike Djagatai, Kiptjak och Persien jämte Mindre Asien,
Syrien och Egypten. Timur umgicks nu med planer att äfven eröfra Kina. Med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:33:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free