Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Timurs tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 R. STt)BE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
här på 200,000 man stod han redan vid Syr-darja, då till mänsklighetens lycka den
69-årige nomadhöfdingen bortrycktes af en feber den 18 febr. 1405.
Med Timurs . uppträdande hade nomadfloden för andra gången förhärjande gått
fram öfver Asien. Under 35 fälttåg hade Timur - alltifrån Kinas gränser till Nilen
och från Moskva och Konstantinopel till Delhi - kommit världen att darra. Han lemnade
endast ruiner af gamla kulturer efter sig och ödelade fullständigt ofantliga land-
sträckor. Emellertid hade mongolerna under Timur uttömt sina krafter, och deras
glanstid ar förbi med honom.
Omdömet om Timurs personlighet kan knappast blifva mer an ett - han var
ett uttryck for sin ras’ hela vildhet och grymhet, för hela det nomadiska barbariet,
som verkar i enbart förstörande riktning. Förmildrande mänskliga drag finnas
näppeligen hos honom. Visserligen hafva österländska lärde och diktare prisat
honom och tillegnat honom sina verk, men detta ar något, som har kommit hvarje
furste till del. Huru Timur personligen förhållit sig till sin tids kultur, ar proble-
matiskt.
Det ser ut, som om han emellanåt visat intresse för vetenskap och konst. De
under hans namn bevarade »Annalerna» och »Förordningarne» utgöra en ännu olöst
gåta. Om de verkligen äro Timurs verk, utgör detta en fullständig kontrast till alla
hans gärningar. Tillfälligtvis kunde han visa sig nådig och välvillig gentemot en
frimodig lärd, såsom t. ex. mot den store historikern Ibn Kaldun. En sådan kunde
ju icke göra honom någon vidare skada. I religiöst hänseende var Timur ungefär
lika indifferent som alla andra mongoler; men af islam hade han lärt sig att finna
en r.eligiös sanktion for alla sina ogärningar i »Guds vilja». Människorna voro för Timur
endast verktyg för hans skräckregemente eller också hans offer. Då Delhi eröfrades,
lät han på en dag afrätta öfver 100,000 fångar, emedan det var besvärligt att föra
bort dem. Ohöljdt angifver Timur själf detta såsom skäl i annalerna. Naturligtvis
var det blott att utföra »Guds vilja», då han bestämde sig för att låta Delhi undergå
en fruktansvärd plundring.
Timur erhöll i sin son schack Rök (1405-1447) en efterträdare, som tack vare sin
duglighet såsom krigare och regent var i stånd att hålla tillsammans det oerhörda riket.
Tillika var han som människa en sympatisk personlighet och en ifrig gynnare och vän af
astronomi och arkitektur. Timurs rike sammanfattade ännu en gång till en enhet nästan
hela mellersta och norra Asien jämte norra Indien. Däri lag redan en orsak till dess
snara förfall, i det att öfverallt mindre dynastier af Timurs släkt framträdde och
gjorde sig själfständiga. Efter schack Röks död började redan upplösningen. Under
Usun-Hasan hade turkmenerna af det »hvita lammet» intagit större delen af Persien och
Mesopotamien, under det att i öster de turkiska ösbegerna framträngde och eröfrade
Herät. Visserligen upplöstes äfven Hasans välde i Persien efter hans död (1478) till
följd af inre fejder. Genom Sefewiderna återvann Persien emellertid från ar 1500
nationell enhet.
Af Timurs slakt lyckades enstaka härskare under det allas krig mot alla, som
satte sin prägel på tidehvarfvet, bibehålla sig i östra Persien och i Afganistan. En
af dessa Timurider, som blef fördrifven från Fergäna af ösbegerna, framträdde senare
som en betydande personlighet. Sahr ed-din Muhammed med tillnamnet Bäber, »tigern»,
kom på sin flykt till Kabul, där han grundade ett litet rike. Härifrån trängde han
1520 in i Pendjab, tillintetgjorde ar 1526 i slaget vid Panipat det afganska väldet i
Indien och ryckte som segrare in i Delhi. Därmed blef han grundaren af det mon-
goliska väldet i Indien._____________
Djagatai-rikets inre historia karakteriseras af att Djingis-käns ättlingar ej länge
kunde behålla makten. Mongolerna gjorde visserligen slut på det uiguriska riket,
men i den centralasiatiska mongolstaten förblefvo uigurerna bärarne af den högre
bildningen. Sa småningom dränktes emellertid äfven här den äldre turkiska bild-
ningen i islams störtvåg.
Djagataidernas förfall möjliggjorde uppkomsten af Kodjas’ islamska präststat.
Denna lät Djagataiderna behålla härskarenamnet men bildade i själfva verket en
andlig dynasti. En föregifven afkomling af Muhammed, Makdum-i-Asem, förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
