Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NATURLIGA FÖRUTSÄTTNINGARNE. 469
dit en del af godstrafiken äfven kommer på den billigare flodvägen utför Peh-ho -
och sedan utefter det nordkinesiska berglandets östra slutning till Wei-hui-fu. Här
utmynnar den i den stora riksvägen till Pe-king eller har kanske rättare sin fortsätt-
ning i denna (om samma riktning och samma satt att söka sig fram utmed berget
få anses afgörande) och strålar slutligen solfjäderformigt ut från hufvudstaden till
Mongoliet, Mandschuriet och Korea. En väg går genom Nan-kow-passet uppför Hun-
dalen till Kalgan, en annan genom den andra murporten (Ku-peh-kow) till Jehol och
en tredje utmed kusten öfver Yung-ping-fu till Mukden - där hela Nordasien ligger
öppet för den resande.
Det sagda uttömmer ingalunda betydelsen af denna gamla väg. Den ar i själfva
verket den stora pulsådern, Nordkinas aorta, som på en gåtfg gifvande och mottagande
sträcker ut sina armar öfverallt, äfven till en del af Södern. Om vi återvända till
Fan-cheng, utgrenar sig här närmast en mäktig samfärdsåder åt nordöst utmed
Tang-ho, hvilken i sin tur leder öfver till Hwai-hos källområde. Och från King-chow-
sidan finnes också en anknytning till den förut omtalade Hu-nan-Kui-chow-vägen,
medan Han-kiang själf, ehuru full af forsar, möjliggör fraktfart ännu längre upp
ända till Han-chungs breda bäcken. En annan väg tränger vidare från Han-yang-fu
in i det nordvästra berglandet och går förbi det gamla berömda Shang öfver det
östligaste och lättast rjasserbara af Tsin-ling-passen till Si-ngan-fu i Wei-dalen. Vid
King-tse-kwan mottager den också de personer och varor, som forslats uppför den
mångbefarna »Cinnoberfloden» (Tan-kiang) från dess mynning i Han vid Lao-ho-kow.
Slutligen utgå äfven vid Siang-cheng tvenne vägar från hufvudvägen. Den ena af
dessa förenar sig åter vid Kai-feng-fu med den stora hufvudvägen från norr till söder,
den andra och viktigaste går öfver Yu-chow (där den möter en annan god väg, som
kommer direkt från Nan-yang-fu) genom den berömda »Drakporten» (Lung-men) -
som ligger, där I-ho bryter sig igenom bergen - med dess reliefer och klipptempel
fram till Chows gamla konungastad Loh-yang (eller som den nu för tiden kallas, Ho-
nan-fu) och därmed till Kinas tusenåriga medelpunkt. En medelpunkt, som i sanning
förtjenar namn af en naturlig sådan! Ty den innehar å ena sidan nycklarne till Södern
och Östern, till berglandet och slätten, genom den nyssnämnda vägen, genom floderna
Loh och I, på hvilkas alluvialområde den ar belägen, genom sin medelbara och
omedelbara förbindelse med Kai-feng-fu och slutligen äfven genom Hoang-ho. Och
själf skyddad af flod och berg, behärskar den å andra sidan de urgamla vägarne till
Norden och Västern, af hvilka i synnerhet den senare varit af särskild betydelse för
landet under den äldsta tiden. Dess fördelaktiga läge och dess forna betydelse komma
kanske klarast till uttryck däri, att man enligt Richthofen »kan hyra vagnar till
Ho-nan-fu på alla ställen norr om Yang-tse».
Af de nämnda förbindelselederna mot norr och väster, hvilka likaledes kunna
betecknas som sidogrenar af de stora pulsådrorna, går den ena af de båda norra
vägarne som en direkt fortsättning af den nyss beskrifna stråkvägen vid det urgamla
färjstället Meng (Meng-tsin) öfver Hoang-ho och vidare till Hwai-king-fu (som genom
en sidoväg ar förbundet med Wei-hui-fu). Vid Tsing-hwa passerar den därefter på
en smal men oerhördt trafikerad klöfjeväg den väldiga bergmur, som omgifver Shan-
si i söder och öster som en svåröfverstiglig vall, och fortsätter sedan såsom den
förbindelseled, som förmedlar hela trafiken mellan Sydkina (Kwang-tung, Hu-nan,
Sze-chwan) och Mongoliet - känd under namnet »tevägen från Han-kow» - genom
järn-, kol- och lerdistrikt till byn Ping-yao, där den utmynnar i den andra norra vägen.
Denna andra väg, en stor militärväg och körväg, viker vid Tung-kwan vid Hoang-
ho-kröken af i rät vinkel från den stora vägen åt väster (hvarom se nedan), går
medelst en färja öfver den skummande floden och inträder därmed i den långa kedja
af »löss»-bäcken, som, afsnörda från hvarandra liksom getingbon genom mer eller
mindre branta åsar och bergsryggar, sträcker sig från Pu-chow-fu ända in i Mon-
goliet. Sedan den utsändt en sidogren till den förut skildrade vägen vid Ping-yang-
fu, den ort där den forntida sagokejsaren af Yao-ätten residerade, följer den floden
Fen-ho (oframkomlig för båtar) uppåt, klättrar öfver Han-sin-lings och Si-yao-lings
mäktiga bergsknölar och sänker sig sedan ned mot den vidsträckta högslätten, hvars
norra port bevakas af det urgamla Tai-yuan-fu. Till denna ort ankommer man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
