- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
472

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De naturliga förutsättningarne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

472 A. CONRADY, KINA.
Kina spelar rollen af porten till Centralasien och på samma gång porten till hela
den västra kulturvärlden. På detta ställe samla sig de vägar, som gå fram öfver
stepperna i norr och nordöst, likasom i en brännpunkt, och härifrån ulgå också allt-
sedan urminnes tider de två (eller under vissa tider tre) väldiga karavanvägar, hvilkas
karaktär af hvad man skulle kunna kalla internationella världsvägar nu också blifvit
på ett sa slående sätt bekräftad genom Sven Hedins, Steins, Griinwedels, Lecoqs m. fl:s
utgräfningar: Nan-lu och Peh-lu, den »södra vägen» och den »norra vägen». Storm
och vind hafva val under årtusendenas lopp föranledt hvarjehanda riktningsföränd-
ringar och utgreningar på enstaka ställen, men hufvudriktningarne hafva dock alltid
varit desamma. Den förra går fram utmed Kuen-liins norra sluttning öfver Kotan
och Jarkand och den senare utmed Tien-shans södra sluttning öfver Kutja och
Kaschgar, hvarifrån de sedan fortsätta genom Pamirs pass, den ena öfver Osch till
Samarkand, den andra öfver Taschkurgan och Tjitral-området (hvarifrån det äfven
-redan tidigt fanns en direkt passage öfver »hängande vägarne» till Kabul och
Indien) till Balk. Och därmed ar man framme på den kaspiska slätten och har
kommit in på den främreasiatiska och indiska kulturens områden eller - for att
använda ett uttryck ur en kinesisk beskrifning från tredje århundradet f. Kr. -
Parthien och Kaldéen, Indien och Syrien (Ta-tsin) ligga öppna för en.
Härtill kommer slutligen också den stora östra vägen, som går från Peking (resp.
Choh-luh vid den »stora riksvägen») till Shan-tung och vidare till Kiu-kiang, där den
möter den andra militärvägen genom Sydkina. Därmed hafva vi uppvisat äfven
den sista maskan i det gamla vägnätet och i med detsamma fulländat vår skiss
af de naturliga förutsättningarne.______________
Dessa naturliga förutsättningar eller i sista hand den geografiska miljön, läget och
den topografiska utgestaltningen, som man redan med hänsyn till den just här sa på-
fallande och säkerligen icke på måfå tillkomma parallellismen mellan land och folk
torde böra tillskrifva en stor, kanske rent af skapande andel i kinesernas karaktärs-
egenskaper, hafva nu också åtminstone i hufvudsak bestämt riktningen af Kinas inre
och yttre utveckling. Det ar efter allt att döma tre saker, som särskildt sätta sin
prägel på denna utveckling: kulturens segt bevarade själfständighet och egenart -
som grundtonen i hela ackordet - vidare i motsats därtill en periodiskt återkom-
mande inverkan af främmande inflytelser och slutligen en kamp mellan Norden och
Södern. Och dessa karakteristiska drag (likasom många andra, som det skulle blifva
för långt att anföra här) kunna alla tre otvunget härledas ur de anförda naturliga
premisserna.
Fjärran från hvarje annat kulturfolk, instängdt inom sina gränser liksom i en
fästning och gynnadt af naturen blott genom landets periferiska karaktär, var det
äldsta Kina helt och hållet hänvisadt till sig själft (ty de motsatta teorier, som längre
fram skola belysas, torde väl få anses som strandade). Visserligen var det med sina
mineralrika berg och sina bördiga dalar - och framför allt med sin »löss», denna
uråldriga kulturbärare, som ju äfven hos oss brukar gömma de tidigaste spåren af
mänskligt lif - liksom skapadt för hvad man skulle kunna kalla kulturell uralstring.
Men det måste också i denna sin sannskyldiga splendid isolation skapa ramen för
sitt kulturlif helt och hållet på egen hand, liksom snäckan själf af söndrar sitt skal.
Det ar då intet under, att detta verk -ett storartadt verk, som gifver kineserna rum
bland genierna ibland folken - blifvit sa absolut originellt, att det i själfva verket
blott ar en projektion af deras väsens innersta egenart: en kultur af en nyktert-
praktisk, fantasilös men till gengäld ofta bisarr och öfver hufvud blott på denna
världen inriktad typ, en kultur, där inga gratier skalkas, en sådan kultur med ett
ord, som man kan vänta sig hos ett primitivt bondefolk. Man tycker sig i denna
allmänna karaktär gång på gång spåra den hemlighetsfulla verkan af den egendom-
liga miljön - och särskildt af den nordkinesiska kulturens miljö, ty det ar tills
vidare blott denna, hvars äldre stadier kunna följas - märka inflytandet af detta
nyktra om ock stundom groteska, för åkerbrukets behof liksom afpassade »löss»-
landskap. Men äfven i de särskilda karakteristiska dragen och i deras närmare ut-
gestaltning tycker man sig märka detsamma. Den geografiska isoleringen betingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free