Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 A. CONRADY, KINA.
hade ju sina portar, och genom dem har Högasien åtminstone i historisk tid och
"förmodligen alltifrån den kinesiska kulturens början strömmat in nästan regelmässigt,
liksom »Kinas bekymmer», Hoang-ho, för med sig vattnet därifrån eller - för att
använda pn ännu mera passande jämförelse - liksom nordvästvinden breder ut
ökendamijiet öfver landet. Likasom »lössen» ursprungligen en fiende till kulturen,
hafva nämligen äfven dessa folksvärmar från steppen liksom den godt och gagnat
kulturen. De kunde ju icke värja sig emot trycket af den öfvermäktiga civilisationen
annat an genom att själfva upptaga denna. Under dess inflytande började de först
samla sig till fastare sammanslutningar, till något slags statsembryon, och
liksom eländiga myggor drogos de sedan - såsom det brukar gå i dylika fall -
oemotståndligt mot dess brännpunkt. Deras inhemska arf eller det, som de till-
fälligtvis lånat från annat håll, var icke tillräckligt for att ens i den mest
undanskymda af deras oaser rädda deras egenart. Häraf kommer det sig, att de
åtminstone i senare tid ofta utöfvat ett medvetet konserverande inflytande, som endast
bidragit att stärka de kulturella säregendomligheterna, och att de i hufvudsak verkat
föryngrande. Deras friska, närbesläktade blod, har säkerligen haft sin betydelse för
att förhindra stagnation och skänka den väldiga kroppen den af åldern oberörda
styrka, som söker sin like bland kulturfolken. Men följderna hafva knappast varit
mindre betydande af det mekaniska tryck, som den brutala tyngden af deras infall
gång på gång har utöfvat. Ty det ar detta tryck - och praktiskt taget ingenting
annat - som ar orsaken till att den nordkinesiska typen småningom utbredt sig
äfven öfver Södern, och därmed också till att den politiska utvecklingen i historisk
tid fått en utpräglad hufvudriktning från norr till söder. I själfva verket skulle man
kunna jämföra Kina med ett filtrum eller en sil, hvarigenom de nordkinesiska folk-
elementen under trycket af en ständigt tillströmning uppifrån slutligen trängts ut
genom de södra gränsbergens maskor ända ned i Bortre Indien.
Samma tryck har emellertid också utlöst de väldiga motstötar, som betecknas af
den kinesiska kulturens gigantiska expansion långt bort i nordväst, öfver hela Tarym-
bäckenet. Och därmed hafva nomaderna, barbarerna - för Kina likaväl som för
Västerlandet, hvars utvecklingsprocess sa ofta påverkats och befruktats af detta väl-
signelsebringande världsgissel - också blifvit ett kulturens verktyg, en kulturens
förmedlare. Ty genom den gamla infallsporten i nordväst måste äfven den andra
och minst lika betydande främmande makt, som påverkat Kina, taga sin väg.
Det var denna väg, som länge var den utländska kulturens hufvudväg, äfven sedan
den i en jämförelsevis sen tid lärt sig att hitta till Kina sjövägen. Och äfven om
den redan århundranden före det första barbarinbrottet i handelns följe dragit fram
samma väg och gifvit och tagit emot, sa hade den dock icke förmått att göra det
med samma verkan som nu, om nomadinvasionerna icke alltmera gästvänligt ställt
de portar på vid gafvel, genom hvilka äfven den kinesiska kulturen sedermera mer
an en gång strömmat ut för att utöfva en fullkomligt afgörande inverkan på
den västerländska världen. Man får visserligen icke glömma, att barbarernas medverkan
skedde indirekt, ja, mot deras egen vilja. Ty alltid - åtminstone under tiden efter
vår tidräknings början - hade de, sa snart de lyckats sammansluta sig till större
enheter, ingenting angelägnare för sig an att besätta den gamla förbindelseleden och upp-
rätta liksom en bom tvärs öfver kontinenten, som spärrade vägen för kineserna. Det
var sålunda visst icke något exempellöst, att barbarinfallen tvärtom betecknade slutet
af de tider, då den främmande kulturen kunde göra sig kraftigt gällande. Och äfven
i senare tid, då barbarerna dock understundom själfva förde med sig främmande
kulturelement, skedde detta nästan alltid ofrivilligt och omedvetet. Barbarerna voro
äfven då icke stort mer an den kropp, som härbergerade smittofröna.
Och som en svår och smittosam sjukdom har denna främmande kultur faktiskt
ofta verkat på Kina. På sitt andliga verksamhetsfält har den varit lika oroande, lika
uppviglande, lika omstörtande och revolutionär som nomaderna på sitt område. Den
har därigenom satt den kinesiska nationalkaraktärens kraft till motstånd och dess för-
måga af absorption på ytterst hårda prof och beredt dess strutsmage (sit venia verbo)
sa starka och ihållande indigestioner, att de allt som oftast stegrats anda till feber-
paroxysmer. Men den starka naturen har dock alltid till sist blifvit segrare och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
