Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
A. CONRADY, KINA.
Prinsessan Kien-tih af
Sting finner svalägget.
Träsnitt ur »Boken om de beröm-
da kvinnorna» (Lich-nii-chwan).
grund af den ofta förbluffande nära lexikaliska och syntaktiska släktskapen mellan
språken, har sammanställt kineserna ined Söderns erkända autoktoner, Miao-tse, med
tibetanerna, birmanerna och Taistammarne, kort sagdt med hela den myllrande folk-
värld, som i kompakt massa uppfyller Kina, Tibet och halfva Bortre Indien, till en stor
familj, sa följer däraf tydligt och klart två alternativ: hafva de kinesiska kulturbärarne
invandrat, sa har antingen den i kulturellt hänseende högre stående rasen antagit de
lägre stående invånarnes språk, eller hafva dessa likaledes invandrat. Men om detta
senare antagande leder till den fullkomliga orimligheten, att i sa fall den »införda kul-
turen» icke skulle varit för mer an Miao-tses halfbarbari, sa strider det förra mot all
sannolikhet, ja, ar måhända rent af utan motstycke; ty språket brukar i dylika fall -
man behöfver blott tänka på Västeuropas romanisering - icke bestämmas af den råa
numeriska öfverlägsenheten utan af bärarne af den högre kulturen; det ar en kraft-
mätning, där intelligensen brukar afgå med segern. Visserligen har den outtröttlige
Lacouperie, för hvilken denna invändning måste hafva varit besvärlig nog, försökt
att finna en medelväg; men detta försök ar sa aprioristiskt metodlöst och har utfallit
sa orimligt, att håren kunna resa sig på lingvisternas hufvud.
Ett långt starkare och kanske rent af ovedersägligt bevis mot en kulturimport, bort-
sedt från huru den försiggått eller af hvad art den varit, ar dock den kinesiska
odlingen själf, sådan den framträder vid ett fördomsfritt studium. Ty tack vare den
oafbrutna utvecklingen anda från Adams tid och framför allt den enastående seg-
heten i alla åskådningar och bruk liksom den väl enastående tillförlitligheten och
tydligheten i traditionen, hvilken nästan utan afbrott sträcker sig tillbaka till det
mänskliga urtillståndets dunkla djup, emedan sed och religion alltid varit samma
sak i Kina - tack vare allt detta äro vi enligt min mening i stånd att följa kanske
flertalet af dess viktigaste utmärkande drag - däribland också skriften, som varit den
starkaste grundvalen för de flesta vandringsteorier - länk för länk hela utvecklings-
kedjan tillbaka till denna urtid, då de uppvuxit ur de naturliga förutsättningarne
hos ett primitivt folk. Vi kunna positivt visa, att, och äfven huru, denna kultur,
långsamt och ihärdigt sträfvande uppåt, från barbarisk råhet utbildat sig till en af
jordens högst stående - utan synbart bistånd utifrån och säkerligen utan någon
plötslig invasion af en främmande kultur i forntiden: ett landets eget barn och till
och med uppvuxen ur dess egen mark. »Det förflutna ar framtidens spegel», säger
ett gammalt kinesiskt ordspråk. Just i detta den konservativa själfbevarelsens och
tröghetslagens land lär oss urtiden att förstå samtiden, och därför tillkommer den
med rätta en ganska framskjuten plats i denna skildring. Men innan jag nu går att
framställa den, måste jag på förhand bedja om öfverseende: ännu kan jag blott bjuda
disjecta membra poétce. Ty detta ar ett första försök och redan till följd däraf ofull-
komligt. Men likväl torde den kunna visa, att äfven kinesen kan säga om sig själf:
humani nil a me alienum puto._____________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
