- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
487

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

URTIDEN.

487

Den äldste sonen frambär
offer åt faderns stamtafla.

Ur P. Stenz, Belfrage zur Volkskunde Sud-Shan-
tungs. Voigtländers förlag, Leipzig 1907.

ning - skulle möjligen kunna stödja denna uppfattning. Men vid sidan af denna
form, som sannolikt snart medförde en (på kvinnolinien gående) arfsrätt till ämbetet,
visar sig, tydligen som en gammal kvarlefva, ännu under sagotiden och i svaga rester
också senare, äfven en annan form, nämligen att statsöfverhufvudet kunde väljas
utan hänsyn till ålder och börd. Trots sitt långa stamträd ar denna ordning kan-
ske dock den yngre formen, hvars uppkomst kan stå i samband med familjens förgrening
till en större släkt. Uteslutet ar möjligtvis icke, att dessa båda former - släkt- och
stamhöfdingar - åtminstone tidtals existerat samtidigt och konkurrerat med hvarandra.
For tillvaron af de senare, som förmodligen voro valfurstar, skulle man måhända
kunna anföra, att den ofvan hypotetiskt antagna mannabyggnaden längre fram vanligen
befunnit sig i landsherrens ego. Men huru därmed an må förhålla sig, har dock
redan i äldsta tid höfdingen utan tvifvel varit en sakrosankt person. Därför talar väl redan
det gemensamma namnet pi - samma pi, som ingår i Pi-yung-kung, »den förbjudna
dammens tempelhall)) - hvilket, om jag tolkat det rätt, betecknar honom som den
af »tabu skyddade» - men framför allt talar därför hans prästerliga ämbete. Ty ho-
nom tillkommer det att frambära offret till förfädernas andar liksom till landets gudar.
Han bevarar som en dyrbar trolldomsskatt de bilder och taflor, som skola föreställa
dessa, ja, han för dem med sig ut i kriget, och sålunda omsväfvar honom öfverallt
det hemlighetsfulla hägnet af en öfverjordisk makt.
Likaledes fanns det ett särskildt prästestånd, sa förvånansvärdt an detta kan före-
falla i ett (om man bortser från de främmande religionerna) skenbarligen sa prästfattigt
land, där den enskilda kulten ombesörjes af familjefadern och den offentliga af statsäm-
betsmännen. Ty som ett slags präster måste man ju beteckna dessa bedjare, siare och
dansande trollkarlar, som icke saknas under någon period. Och tack vare den uråldriga
prägel, som utmärker deras funktioner och hvilken som ett fossilt stycke schamanism
framträder ännu i våra dagar, kunna de med full säkerhet dateras tillbaka till den
aflägsnaste urtiden. Deras uppgift var emellertid icke blott att med bön och offer
tjena landets gudar, skydda deras altaren och bilder och bevara de gamla trollformlerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free