- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
489

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

URTIDEN. 489
»hästvaktare», »marskalk», för krigsministern, eller sze-tu, »anförare för följet», »chef
för de beridna knektarne», för undervisningsministern; den gamla »Chow-ritualen»
(Chow-li) drager ännu ingen gräns mellan dessa båda begrepp, och an i dag ar denna
nog ganska obestämd. Öfvergången ar ju också egentligen alldeles naturlig i ett land,
där, såsom här ar förhållandet, allt af ålder betraktas som härskarens egendom:
»Det finns ej under himlens rand,
Ett land, som ej ar kungens land.
Till hafvets gräns det aldrig fanns
En höfvitsmän, som ej var hans»,
heter det ännu i Shi-king därom. Om denna uppfattning af de kinesiska ämbets-
männens ursprung kan bestyrkas, sa har därmed ett af de mest utpräglade dragen i dess
kultur blifvit, om icke klarlagdt, åtminstone återfördt till sitt primitiva underlag, ett
drag som gör ett sa kuriöst intryck, emedan det inför någonting skenbart modernt i
en för öfrigt ålderdomlig bild: att redan det äldsta Kina framträder i urkunderna som
en fullt utbildad ämbetsmannastat, i hvars allt behärskande förvaltningsmaskineri till
och med de halft oafhängiga länsfurstarne, ja, själfva heroerna och halfgudarne äro
insatta som drifhjul, och att vi redan i historiens början finna hela denna, in i minsta
detalj organiserade här af tjenstemän sådan särskildt Chow-li har skildrat den. Den
anakronism, som synes ligga häri, har rent af bragt detta verk i misskredit, och med
den torra, minutiösa uppräkning af de olika ämbetena och deras åligganden, som
utgör dess innehåll, ar det väl i själfva verket utan motstycke hos andra kulturfolk,
hvilka på detta stadium ännu bruka lefva i episkt halfdunkel. Men jag kan icke
öfvertyga mig om det berättigade i delta tvifvel, åtminstone icke i alla afseenden. Och
i hvarje fall visar denna viktiga bok, äfven om den skulle stamma från en något
senare tid, huru gammal och fast rotad i den kinesiska folksjälen denna, jag kunde
nästan säga, ämbetsman! dock ar, hvilken ännu i dag later statsämbetet framstå
såsom det högsta och enda eftersträfvansvärda lefnadsmålet.
Om nu redan dessa hofämbeten grunda sig på arbetsfördelningens princip, sa
skulle man vänta att finna spår däraf äfven på andra områden. Med undan-
tag af dess allra ursprungligaste form, arbetsfördelningen mellan konen, hvilken en
tillförlitlig tradition med i sanning öfverraskande klarhet ställer inför våra ögon, har
dock hittills endast helt obetydligt kunnat utredas om de olika yrkenas framträdande
och om handtverkens idkande gruppvis och familjevis - hvilket allt sedermera skall
behandlas på tal om den materiella odlingen. Sa mycket anmärkningsvärdare ar
en bekräftelse af denna teori, som jag redan här skall omnämna, den märkvärdiga
men af Shu-king, Chow-li ochTso-chwan bekräftade berättelsen iKuoh-yu, ett historiskt
verk från fjärde århundradet f. Kr., hvilket åberopande sig på den 300 ar äldre filosofen
Kwan-tse, uppgifver, att forntidens visa furstar läto »folkets fyra klasser» (sze min),
krigare, bönder, handtverkare och köpmän, bo hvar på sin bestämda plats, där
det passade bäst för deras yrke, på det de alltfort skulle kunna fullkomna sig däri.
Däraf skulle det alltså komma sig, att »krigarnes söner regelbundet blefvo kri-
gare, handtverkarnes söner handtverkare» o. s. v. Man har förnekat, att det någon-
sin i Kina funnits kaster, men här finnas de åtminstone omnämnda och teoretiskt
erkända, och de gå tydligen tillbaka till de olika af klanen eller familjen på dess
hemort bedrifna yrkena och näringsgrenarne.
Med dessa sparsamma notiser ar ungefär allt sagdt, som vi tills vidare veta om
den äldsta kinesiska samhällsutvecklingen. Redan här, synes det mig, framträder tyd-
ligt familjen som urcellen för staten, en plats, som den för kinesisk uppfattning
bevarat genom alla tider. Ty furstens själfhärskarmakt och allt omfattande herra-
döme grunda sig i sista hand säkerligen på familjeöfverhufvudets oinskränkta egande-
rätt till de sinas lif och lem, gods och guld, som i mildare form länge funnits kvar
och ännu i dag ej ar helt utplånad. Det nästa utvecklingssteget skulle då represen-
teras af släktsamhället, den af en enda familj bebodda byn, hvilken enligt hvad redan
talrika ortnamn af typen Chang-kia-tsun, »familjen Changs by», m. fi. utvisa,
bibehållit sig ända till våra dagar. Den har synbarligen med sin demokratiska för-
Världshistoria III. 62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free