Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URTIDEN.
495
Grafkullar i den kinesiska urtidens stil (från Pe-kings omnejd).
Efter fotografi.
»Hvem har i döden följt kung Muh?
Det har Tse-kii, det har Yen-sih.
Och Yen-sih, denne stackars man,
För hundrade ej flydde han.
Men när han grafven såg,
Hur skräck och fasa grep hans hag!»
Sa klagar ett gammalt ode ur Shi-king. Då det emellertid härstammar från det icke
rent kinesiska Tsin (Shen-si), sa har man däraf (med kineserna själfva) velat draga den
slutsatsen, att detta barbariska bruk - som för öfrigt utöfvades af deras furstar ända in
i modern tid - först i sjunde århundradet f. Kr. därifrån införts i Kina. Men att denna
uppfattning ar felaktig, visa redan de halmdockor (grofva afbilder af människor), hvilka
man i förhistorisk tid begrafde tillsammans med den döde och hvilka på Confucii tid
ersattes af automater. Ty de äro icke, såsom denne ansåg om dessa senare, föregångare
till människooffren, utan tvärtom en civiliserad tids ersättning for dessa, liksom man
senare efterbildade äfven offerdjuren i deg, en sed, hvilken som bekant fortlefver äfven
hos oss i våra julbak. Deras senaste afkomlingar äro de pappfigurer af tjenstefolket,
som ännu i dag tillika med dylika afbildningar af de öfriga egodelarne brännas vid
grafven. Man har för öfrigt tänkt sig dessa dockor som besjälade väsen, ty enligt Ngi-li
tilltalades de af föraren för liktåget och underrättades om uppbrottet, och det ar en
svag möjlighet, att vi här kunna finna en af rötterna till de senare marionettdramerna,
som ursprungligen endast uppfördes vid sorgefester. Om andra urgamla begrafningsseder
(särskildt sådana af någon större betydelse) känna vi intet. Endast bruket att rena
grafven genom en groteskt utstyrd och tungt beväpnad djäfvulsbesvärjare, som omtalas
i Chow-li, går väl likaledes tillbaka till urtiden.
Då den döde på detta sätt tog alla sina egodelar med sig i grafven, betydde bort-
gången af familjens öfverhufvud en fullständig ruin för hans efterkommande, såsom
de Groot öfvertygande har visat. Detta har äfven den senare sorgeritualen, ehuru i
symbolisk form, troget bevarat: de efterlefvande lemna huset med blottad öfverkropp
och oordnadt hår; den döde har sin föda, men de måste fasta, och när de efter ett
par dagar äta något, ar det en enkel tiggarsoppa af tunn hirsgröt, ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
