Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 A. CONRADY, KINA.
I det ena af dessa fall tyckes äfven ett svagt spår af en yrkets ärftlighet inom familjen
framträda, i det att en mer an tusen ar senare ättling af legendens förste krukomakare,
»kejsar» Shun, skulle varit verksam i samma yrke. I detta sammanhang ar det kanske
äfven skäl att nämna, att man tillskref hvarje viktigare redskap en särskild uppfinnare;
och att lake- och skådespelarkonsten liksom sidenblekningen voro ärftliga, kunna vi
sluta oss till af Chwang-tse och ur Tso-chwan. För en yrkesutöfning i grupper kan jag
däremot, blott med all reservation, anföra Shu-kings uppgift, att vissa delar af Kina
skulle frambringa vissa bestämda produkter, såsom slip- och brynstenar; man skulle
dock, förefaller det mig, med hänsyn till det senare skrå- och gilles väsendet, hvars klas-
siska land Kina ju ar, kunna tillskrifva det en hög ålder och en betydande utbredning.
Huru torftigt detta resultat an förefaller, kan dock en sak betraktas som bevis-
ligen fastställd, nämligen att också i Kina mannens såväl som kvinnans arbete be-
ledsagades och underlättades af sång och taktmässiga rop, att arbete och rytm äfven
här voro sammankopplade. Det ar ju ännu i dag sed där: intet gemensamt arbete
bedrifves, utan att skaran rör verktygen i takt med en refräng, som följer på för-
sångarens strof, det finnes ingen ansträngande sysselsättning, som man icke söker lätta
för sig genom sång och tillrop. Och att sa äfven fordom varit förhållandet, hafva vi ett
glänsande bevis för i den »heliga visboken» (Shi-king), som i själfva verket till stor del
utgöres af dylika arbetsvisor, om också en senare tid aldrig sa konstigt omtolkat dem.
Ett exempel ur högen må anföras, nämligen »grobladsplockerskornas» visa:
»Plocka, plocka groblad,
Eja, eja, plocka dem!
Plocka, plocka groblad,
Eja, eja, uppryck dem!»
Man ser redan af denna första strof, som föga varieras i de båda följande, att
visan endast har till ändamål att sa att säga slå takten.
Slutligen återstår att nämna något om handeln, hvars egenskap af uråldrig sam-
hällsinrättning framgår redan af traditionen i Yih-king, att den mytiske »kejsar»
Shen-nung, den »gudomlige åkermannen», skulle hafva anordnat den första torgplat-
sen för utbyte af varor och egodelar. »Kejsaren» ar tydligen ett senare tillägg, men
akta ar traditionens kärna, som förbinder torghandeln med åkerbruket; ty liksom
torghandeln, hvad platsen beträffar, ar förbunden med den för åkerbruket sa vik-
tiga brunnen, sa tillhörde den äfven ursprungligen kvinnans verksamhetsområde.
Detta lär oss följande märkliga ställe i Chow-li: »Alltid, när en stad grundats, hjälper
Nei-tsai furstinnan att inrätta torgplatsen» och »inviger den med ett offer enligt
kvinnlig ritual». Tydligen utbjöds sålunda här öfvervägande kvinnoarbete. Man
ser den kinesiska urtidskvinnan draga till torgs alldeles som våra månglerskor
och bondgummor för att utbjuda, hvad hennes flitiga händer frambragt: grönsaker
och brödfrukter, tyg och spånad, kanske äfven husgeråd o. d. En ytterligare
fingervisning gifva oss de sedvanliga skänkerna, som enligt Bucher äro början till
handeln, och äfven varuutbytets symboliska uttryck, penningarne. Ty när bland
de förra - såsom mannens stående gåfva - bi, a. nämnas två rullar sidentyg, sa kan
denna typiska produkt af kvinnoarbetet endast hafva kommit att höra dit i egenskap af
en dyrbar handelsvara, och ännu tydligare uppenbara de gamla pu- (d. v. s. »tyg-»)
mynten sin härkomst, både genom sitt namn och sin form, som framställer ett klädes-
plagg. Å andra sidan skulle väl oronsafbildningarne af stenyxan, ringen, knifven och
hackan (tsien, som blifvit det vanliga ordet för »penning»), hvilka äfven säga
oss åtskilligt om den äldsta handelns föremål, knappast förekomma bland de tidi-
gaste penningsorterna, om icke äfven de manliga yrkena varit företrädda, och sålunda
kunde måhända äfven de ofvan nämnda hjorthudarne, priset för bruden, någon gång
vara »köpta». De senares karaktär af penning har för öfrigt sedan åter förnyats under
Han-periodens myntförsämringar, och de torde kanske rent af vara urbilden för de
i Kina mycket gamla banksedlarne.
Liksom musselpenningen, hvars dyrbarhet tyckes antyda dess aflägsna ursprung,
sa hafva utan tvifvel äfven andra föremål införts långväga ifrån redan under den
äldsta tiden, såsom t. ex. Sydkinas produkter: elfenben och noshörningshudar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
