Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URTIDEN.
507
S.k./ez (bronskärl, som användes vid dryckes-
Offret.) Orig. i Sumitomo KichizaSmons samling i Osaka.
Dryckesofferkärl (lei) med det s. k. »ask-
mönstret» . Orig. i SumitomoKichizaemons saml. i Osaka.
tvifel hopfästades på högra skuldran icke med knappar utan såsom ännu i dag
med hakar (som en ersättning for den ännu äldre fibulan) och sammanhölls af ett
läderbälte. Detta senare ar emellertid af alldeles särskildt intresse med anledning af alla
de saker, som brukade hängas på detsamma. Ty ännu under medeltiden fastades vid
bältet alla de småsaker, som man dagligen behöfde använda. I hufvudsak voro de gemen-
samma för båda könen, nämligen torkduk, knif, brynsten, ett elddon af trä, hvartill
en senare, mera framskriden men ännu uråldrig tid fogade en brännspegel af metall, tum-
ringen af läder (sedan af sten) för skytten, vidare en stor bensyl och en mindre syl af
horn (för att taga upp knutar med). Om nu redan denna senare icke blott uppfattades som
ett verktyg utan ganska tidigt (se Shi-king 1:5, VI: 1) också som ett symboliskt ornament,
hvilket skulle antyda dess bärares förmåga att lösa äfven de mest invecklade frågor, sa
gällde detta i ännu högre grad om det egentliga gördelsmycket, hvilket i Tso-chwan utan
vidare betecknas som »förnimmelsens banér». Vi kunna visserligen icke fullt utreda det
urgamla officiella nefrithängets symbolik, just för dess höga ålders skull, men sa mycket
tydligare framträder symboliken i de öfriga ständigt eller blott tillfälligt burna hängena,
såsom i stånds- och rangtecknen, hvilka alla buros på samma sätt, alltifrån bondens plog-
modell och timmermannens yxa ända till konungens stora jadeit- »spira» (ting), som att
döma efter namnet
på dess öfre ända
(»hammarhufvudet»)
kanske fordom va-
rit en stenhammare
fastän den sedermera
öfvergått till att blifva
en harmlös skriftafla
- förmodligen på
sa sätt, att skaftet lik-
som på den indian-
ska tomahawken an-
vändts till kärf stock.
Därmed hafva
redan kommit
vi
in på den sista af-
delningen, nämligen
den andliga kultu-
ren under urtiden.
Ty betydelsen af
detta gördelsmycke
ligger just däri, att
det jämte de s. k.
S. k. i (vattenskål af brons, afsedd för ritu-
ellt bruk). Orig. i Sumitomo Kichizaömons saml. i Osaka.
»rangspirorna» tyc-
kes vara en af röt-
terna, om icke rent
af hufvudroten, för
den kinesiska skrif-
ten. Mellan denna
och de symboliska
föremål, hvilka här
som öfverallt vid
hvarje officiell hand-
ling öfverlemnades
åt guden eller män-
niskan som ett
påtagligt vittnesbörd
om hvad som för-
siggått, finnes näm-
ligen en sa uppenbar
parallellism, att man
väl utan tvekan har
att uppfatta dessa
symboler som en
sakskrift, ett för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
